Forumiternas poesi

[Oktjabrj]

Har just skrivit en liten dikt (inspiration tog slut ganska snabbt!):

när mörkret smygit sig in i själens bleka skugga
blir ensamhet en våldsam silhuett,
en taggig ande
när slutar fullmånen klyva mina ådrar?
när slutar jag suga mitt eget blod?

Du har verkligen en expressionistisk ådra. Gillar! Så känner jag mig också ibland. (Jo, det heter "ådror" men annars rätt ).

[rose_noire]

Du har verkligen en expressionistisk ådra. Gillar! Så känner jag mig också ibland. (Jo, det heter "ådror" men annars rätt ).

Tack! Hoppas på att jag får lite inspiration för att tillägga några rader, för den känns lite oavslutad

[Oskar]

0
Om våren
Hur jag säger den gör dig vacker
sorgen du bär på
och hur du svarar att lyckan nog kräver sin motsats
om vi ska veta hur den känns

Det handlar om att se dina dockhänders plats i mina
om att innan himlen slocknar hinna fråga:
är detta allt?

Om sommaren
Hur du vandrar mellan rum av döda blommor
Och från Visby hälsar man att rättvisan är dyr
ni som klättrar ska betala med er frihet
Du ler och säger livet är för kort för hämndbegär
kom, ta mig dit vi aldrig slutar längta

Om hösten
Hur du står där framför spegeln
och säger det som ingen vågar känna under huden
Jag är inte lycklig

Det handlar om att se dina dockhänders plats i mina
om att innan löven faller hinna fråga:
är detta allt?

Om vintern
Hur du dansar som en vind genom rum av spruckna fönster
och viskar till mig
det är du som tänder himlen

bara du

.

[tigertindra]

Till den som det behagar

Du knaprar kärlek i brist på prozac
Du klär dig oftast i rött för då ser ingen dig men alla ser nåt.*

När lögnen stapplar in så smyger sanningen skamset ut bakvägen.*

Så lätt så lätt så tomt så tomt

Du byter liv i samma takt som Ikea byter katalog.*

Ut med de gamla å in me de nya.*

Ett förlåt inget förlåt och sen börjar allting om igen.*

De bränns de bränns men snart så går de över

Tänk fort känn fort agera fort medans du hinner för snart är även du precis som jag = över.*

Ny kalsong ny perrong men fortfarande på samma fötter.*

Liten vän stor vän ingen vän... Längre.*

De blir väl så

Han lär sig nog

Eller inte

Jag rinner bort*
du har redan glömt*
och snart är allt*
över

Du borde skämmas
de borde kännas
som människor oftast*
vill att de ska*
göra*

Jag borde drömma
försöka glömma*
den bild du skapat*

Du väckte mig
du släppte mig*
Expendebel*
som kleenex

Litet öra
liten mun
kan stora ord försaka*
som kaka på kaka.*

Vissa glömmer*
men andra glömmer aldrig.*
Vissa förlåter*
andra*förlåter aldrig.
Vissa lever*
andra lever genom andra.*

Lufthålen bildar cirkelgalaxer över hela din hud nu
Snart går alla samman

Du bär ditt leende som om de vore*
Prada
men jag vet bättre

Jag är den enda
som vet vem du verkligen*
är

De kostar 10 för att syna*

[Melack]

En bit ur en text av mig.

Mitt gamla jag föll med sådan stil
att jag glömde bort att ta färväl
Vill du ha något för en stund
kan du alltid få det för resten av ditt liv
Slagen tog så vackert
att jag glömde bort att slå tillbaka
Idag minns jag förlorade år
som om det var igår

[Bravorion]

0
Om våren
Hur jag säger den gör dig vacker
sorgen du bär på
och hur du svarar att lyckan nog kräver sin motsats
om vi ska veta hur den känns

Det handlar om att se dina dockhänders plats i mina
om att innan himlen slocknar hinna fråga:
är detta allt?

Om sommaren
Hur du vandrar mellan rum av döda blommor
Och från Visby hälsar man att rättvisan är dyr
ni som klättrar ska betala med er frihet
Du ler och säger livet är för kort för hämndbegär
kom, ta mig dit vi aldrig slutar längta

Om hösten
Hur du står där framför spegeln
och säger det som ingen vågar känna under huden
Jag är inte lycklig

Det handlar om att se dina dockhänders plats i mina
om att innan löven faller hinna fråga:
är detta allt?

Om vintern
Hur du dansar som en vind genom rum av spruckna fönster
och viskar till mig
det är du som tänder himlen

bara du

.

Jävligt fint. Känns ändå som om det finns mer att hämta i denna text. Jag ska läsa om den fler gånger och se. Bra skrivet.

[KRM]

Jag skriver ditt namn med tanken
Sådär svalt som jag alltid gjort
Jag inser att ingenting betyder någonting
Du försvann och tog med dig allt
Ändå finns du kvar
Som en skugga av någonting
Någonting som inte längre finns
Du sitter som ett ärr på vit hud
Du sitter som ett födelsemärke på en arm
Någonting man inte ser men som ändå känns

Jag viskar ditt namn lite försiktigt
Men jag får inget svar
Allt är lika tomt som alltid

Jag viskar någons namn lite försiktigt
Jag får ett svar
Och inser att du är försvunnen

[Insanity Within]

Text på väg att bli en låttext.

THE UNKNOWN TRUTH
Right now life is just a heartbeat away
But I have forgotten how to breathe
I live this nightmare that you call life
Hope to get away sometime

I’m the claws on your back
The ugly thoughts in your head
I’m the blood on your knife
I’m the reason you gave up

My voice is to thin to break through
You already got someone else to listen to
Why would you prefer to be by my side in hell
When you could be up there picking flowers

I’m the monster in the closet
The unknown truth that you fear
I’m the rope you’ll be hanging from
When the day comes when you find me here

Still, all I want is to be loved
That you would be able to look away
And not see the scars in my soul
That keeps you away from me

One day maybe it will happen

[rose_noire]

Kan inte skriva mina egna dikter så jag översätter andras Här är en dikt av en litauisk författare A. Miskinis. Tack till Oktjabrj som har hjälpt med grammatiken, ordvalet och rytmen

Det snöar elegant

Idag snöar det så elegant,
snöar mot jorden träblommor,
min kärlek försvann likadant
med alla, alla de löftena.

Redan då, när våren bröt fram,
och trängde genom flodernas is,
dog kärleken i främlingens hand,
om än benämnd med vackra ord.

Undra! Varför blev parkerna gröna?
Varför klättrade månen om natten?
Varför kvävdes den kärleken genast
som en guldfisk därunder glaset?

Jag mindes sagans slut
från böcker som jag tidigare läst,
där flickan bleknade av skräck,
sedan de växlat ringar av guld.

Men nu snöar det elegant,
snöar i parker träblommor,
endast kärleken oavsiktligt försvann
med alla, alla de löftena.

[Oktjabrj]

Kan inte skriva mina egna dikter så jag översätter andras Här är en dikt av en litauisk författare A. Miskinis. Tack till Oktjabrj som har hjälpt med grammatiken, ordvalet och rytmen

Det snöar elegant

Idag snöar det så elegant,
snöar mot jorden träblommor,
min kärlek försvann likadant
med alla, alla de löftena.

Redan då, när våren bröt fram,
och trängde genom flodernas is,
dog kärleken i främlingens hand,
om än benämnd med vackra ord.

Undra! Varför blev parkerna gröna?
Varför klättrade månen om natten?
Varför kvävdes den kärleken genast
som en guldfisk därunder glaset?

Jag mindes sagans slut
från böcker som jag tidigare läst,
där flickan bleknade av skräck,
sedan de växlat ringar av guld.

Men nu snöar det elegant,
snöar i parker träblommor,
endast kärleken oavsiktligt försvann
med alla, alla de löftena.

Väldigt bra där. Jag gillar dikten. Och det mesta har du skapat själv

[Oskar]

Jävligt fint. Känns ändå som om det finns mer att hämta i denna text. Jag ska läsa om den fler gånger och se. Bra skrivet.

Tack du! Den skulle varit längre egentligen men sen blev det inte så, hade inte tålamod nog...

[Bravorion]

Det var vår

Som om jag hade ett svar
du ler och tittar bort
det töar
det snöar
det regnar bort igen
jag kan inte vänja mig
och det kan inte sverige heller
vintern är långt ifrån över
men vårsolen försöker blända mig
skrämma mig
till sömns

[Bravorion]

Trycksvärta

De långa slätterna och fälten mattas av
De blir öde tomma nu
Regnet, oklippt gräs och de dova molnen
När jag drömmer så är det bara jag och du
Ge mig en chans att leva om mina misstag
Jag lovar dig upprättelse och att jag förklarar mig nu
Förr flydde jag konsekvenserna av mitt hjärta
Och jag bleker minnesbilderna av dig i den hungrigaste svärta
Tills du blir nästan hel
Och suddas ut

[svantee]

Jag vet inte riktigt var jag ska posta det här:

Jag värderar människans intellekt högt
vars förmågor implicit infinner sig hos individer
vilket yttrar sig i materiella liksom
immateriella former
Samt misströstar jag folkets oförmåga att förmå
uppskatta dem

[Bravorion]

Nödrimsmail till dödgrävling idag. Jag ber om ursäkt.

Hej hej
Sötnos
Hej hej
Du är fin i klänning
Fyller min förväntan med spänning
När du ställer dig på trottoarkant
Din pussvilja synes markant
Och dina ögon är så fina
När de ser på mina
Du har gömt bus under din lugg
Och i min kaffemugg, tänker jag inte
glömma dig och din kärlek ett dugg.