Forumiternas poesi

[Zockervadd]

Brukar inte skriva men så inatt blev det så..

Såren från förr har ännu ej läkt
Språket som talas kan jag inte förstå
Bortom oron finns en lust
Någon styrker runt mitt hus, säger spring dit benen bär
Hitta orden som försvann, fånga de och gör dem sanna.

****

Solen lyser men allt är svart
Dina tårar ritar spår på kinden
Trafiken strömmar in
Natten viskar onda saker
Bakom mörkret står sanningen skrivet.

****

Hans röst får dig att vända
När du tror du är säker blir allt svart
Hans vilja får dig att bli rädd
Kommer du hitta ut
Han kryper in under din hud och nyper dig i själen
Det isar i ditt hjärta när det inte är i dina ögon han ser.

[Bravorion]

Jag gillar sättet du skriver på, men vissa meningar (som sista i första stycket och sista i sista stycket) är lite förvirrande tycker jag. Jag läser om allt ett par gånger så kanske det visar sig att det bara är jag som är lite virrig just nu. Men bra skrivet annars, jag gillar som sagt sättet du skriver på. Jag antar att det ska vara tre separata dikter? Och har du inga namn på dem?

[Zockervadd]

Jag gillar sättet du skriver på, men vissa meningar (som sista i första stycket och sista i sista stycket) är lite förvirrande tycker jag. Jag läser om allt ett par gånger så kanske det visar sig att det bara är jag som är lite virrig just nu. Men bra skrivet annars, jag gillar som sagt sättet du skriver på. Jag antar att det ska vara tre separata dikter? Och har du inga namn på dem?

Kan nog vara så att de bitarna är just de också, då jag bara skrev de som kom, men nu när jag läser dem så tycker jag inte att de är så förvirrande men det kanske bara är jag Kul att du gillar de ändå..
Nja, asså jag hade planer på att sätta ihop ett och två men fick inget bra flöde. De har inga namn.. jag har inte tänkt så långt!!

[-hulda-]

Jag gillar också!

[Bravorion]

Lycka förstör skrivandet. Jag borde fan göra slut och må dåligt ett tag. Saknar att skriva.

[-hulda-]

Lycka förstör skrivandet. Jag borde fan göra slut och må dåligt ett tag. Saknar att skriva.

Så är det. jag skriver bara när jag är olycklig, eller om jag är sådär euforisk att jag håller på att gå sönder. När man är sådär lugnt medel-lycklig så skriver man inget helt enkelt. den som skulle läsa min dagbok skulle helt klart tro att jag är bipolär...inga mellanlägen liksom.

[Bravorion]

Man ska ju inte klaga på lycka, men det är fan tråkigt.

[Trivselgrodan]

Din hand mot min. Din hand mot min axel, mot min kind.
Ditt leende ditt skratt.
Din värme.
Din blick mot min...
Värmen i hjärtat.
Känslan så stark.
Av att känslan räcker länge.
Vi kan leva på det här.
Vi är oslagbara. Älskling.... Vi kan flyga nu!

Nu är vi ifrån varandra.
Älskling... Jag faller. Vi dör lite grann.
Våra hjärtan sitter ihop nu...
Är det så det ska va?
Du behöver mig för att andas. Och jag behöver Dig.
Älskling... Jag kommer hem!

[Ett öde värre än döden]

Brukar inte skriva men så inatt blev det så..

Såren från förr har ännu ej läkt
Språket som talas kan jag inte förstå
Bortom oron finns en lust
Någon styrker runt mitt hus, säger spring dit benen bär
Hitta orden som försvann, fånga de och gör dem sanna.

****

Solen lyser men allt är svart
Dina tårar ritar spår på kinden
Trafiken strömmar in
Natten viskar onda saker
Bakom mörkret står sanningen skrivet.

****

Hans röst får dig att vända
När du tror du är säker blir allt svart
Hans vilja får dig att bli rädd
Kommer du hitta ut
Han kryper in under din hud och nyper dig i själen
Det isar i ditt hjärta när det inte är i dina ögon han ser.

Åh, jag gillar dina bilder "Någon springer runt mitt hus..." och "Trafiken strömmar in" i denna dikt

Din hand mot min. Din hand mot min axel, mot min kind.
Ditt leende ditt skratt.
Din värme.
Din blick mot min...
Värmen i hjärtat.
Känslan så stark.
Av att känslan räcker länge.
Vi kan leva på det här.
Vi är oslagbara. Älskling.... Vi kan flyga nu!

Nu är vi ifrån varandra.
Älskling... Jag faller. Vi dör lite grann.
Våra hjärtan sitter ihop nu...
Är det så det ska va?
Du behöver behöver mig för att andas. Och jag behöver Dig.
Älskling... Jag kommer hem!

Det känns fint Kentig på nåt sätt

[Trivselgrodan]

Det känns fint Kentig på nåt sätt

Tack


Nu har jag dock utökat den med fler verser..

[Trivselgrodan]

H

Din hand mot min. Din hand mot min axel, mot min kind.
Ditt leende ditt skratt.
Din värme.
Din blick mot min...
Värmen i hjärtat.
Känslan så stark.
Av att känslan räcker länge.
Vi kan leva på det här.
Vi är oslagbara. Älskling.... Vi kan flyga nu!

Nu är vi ifrån varandra.
Älskling... Jag faller. Vi dör lite grann.
Våra hjärtan sitter ihop nu...
Är det så det ska va?
Du behöver mig för att andas. Och jag behöver Dig.
Älskling... Jag kommer hem!

Jag har länge varit solo.
Först var jag ensam.
Sen var jag själv.
Målar upp äventyr för andra.
En hjälte en kämpe en ensam resenär.
Utforskar kontinenter, utåt orädd för allt.
Folk säger Du är Modig!
De har rätt.
De har också fel.
Inne gnager känslan av rädsla.
Känslan av att fly.

Med planer i huvudet om nya långa resor.
Nya äventyr.
Flyktiga möten nya perspektiv.
Mötte jag dig i våren och du log.
Du skrattade med mig.

Du har ändrat så mycket.
Jag vill inte längre resa ensam
Jag vill resa med dig...

Din hand mot min. Din hand mot min axel, mot min kind.
Ditt leende ditt skratt.
Din värme.
Din blick mot min...
Värmen i hjärtat.
Känslan så stark.
Av att känslan räcker länge.
Vi kan leva på det här.
Vi är oslagbara. Älskling.... Vi kan flyga nu!

Nu är vi ifrån varandra.
Älskling... Jag faller. Vi dör lite grann.
Våra hjärtan sitter ihop nu...
Är det så det ska va?
Du behöver mig för att andas. Och jag behöver Dig.
Älskling... Jag kommer hem!

[Bravorion]

Stjärnhimlens Hymn

Önskar du kunde se natthimlen nu
Rymden ekar
I all fruktan
För liten
För tomheten
och den välfyllda ensamheten
jag alltid möter när jag är själv
dränker vännerna till slow motion
parenteser
(du kan höra min röst i ditt huvud)
under all kritik
där är det varmt och skönt
som att gräva efter värme i snön
när himlakropparna inte längre värmer
(ungefär)

[utomjording]

Jag räknar
allt och inget,
en liten egenhet
jag gömt undan
för tout le monde
och hans kusin
tête-à-tête.

Du säger att
fyra hjärtan
är fler än
fem elefanter
men jag vet
inte längre,
jag vet bara
inte.

Så tog jag
mig själv på
en promenad,
vi gick lyckliga
hand i hand,
stannade vid
höghuset
och räknade
våningsplanen.

Supernaiv,
och säkert
alldeles
för repetitiv,
flydde jag
din mörkersyn
med första bästa
lokomotiv.

[förgätmigej]

En lätt galen blick och allt det där som var skevt
Gjorde den annars
fulländade uppenbarelsen mänsklig

Vill vara gnistan i blickars möten och atmosfären
vill vara leran i jorden som ett varmt täcke över allt

Fast det är en farlig väg att vandra

[-hulda-]

En lätt galen blick och allt det där som var skevt
Gjorde den annars
fulländade uppenbarelsen mänsklig

Vill vara gnistan i blickars möten och atmosfären
vill vara leran i jorden som ett varmt täcke över allt

Fast det är en farlig väg att vandra

Gillar! Speciellt känslan.