Vaken
och jag undrar om de stal det från oss
eller om vi tappade det själva
mitt på vägen
så trött jag är på lögnare
på de som lever för att
kväva
dig och mig
Det är höst nu och ytorna krymper
och jag längtar efter röster
från ett annat håll
Mitt bland människor som
dömer
först
och kanske frågar lite senare
ser jag dig när du höjer din blick
Men var fanns du
igår
då när jag behövde dig?
Det är här jag sätter mina gränser
Bygger murar mot en värld av falskhet
bakom ryggen
Det här är min skärseld
en resa mot ett mål jag ville lämna
och jag minns
varför jag alltid har tittat
åt ett annat håll
Det är höst nu
och de krymper våra ytor
men jag svär att jag kan lämna dem
bakom mig
idag
och resa långt långt bort
om bara du finns med mig
Så när vi står där ensamma
i vårt universums
sista
skälvande sekunder
ska vi då minnas allt
som bilder
eller nåt som faktiskt fanns?
Jag har tröttnat på lögner
på ett vimmel av människor som
dömer
först
men aldrig vågar fråga
och var fanns du
mitt i allting
just när jag behövde dig?
Jag har slutat undra
så säg mig
ska jag sluta hoppas?
Det är höst nu
och luften borde vara
lätt
att andas
men mellan träd över fälten
går en vind som aldrig sveper mig bort
den bara viskar
bakom ryggen
precis som människor
Jag är trött
du är ensam
och tillsammans ska vi resa
lång bort härifrån