Forumiternas poesi

[Insanity Within]

Nå må du bare få noen til å skrive en melodi, så blir det en vakker sang.

*Ger en blomma* Tack! Kan du spela akustisk gitarr?

[Sorrow]

*Ger en blomma* Tack! Kan du spela akustisk gitarr?

Nei, men jeg har veldig lyst til å ta et gitarkurs (jeg leser noter, så jeg fikk spille elbass da de i klassen min på høgstadiet skulle lære seg å spille nettopp akustisk gitar)..

Jeg spiller fiol og altfiol og synger, jeg.

[Disposition]

en solfylld gata med ett par hundra husnummer
och lika många människor blåser fram, nästan igenom mig
jag går med blicken högt i tankar på annat
har slagits av skönheten i den eviga himlens sorglöst blåa färg,
förundras av arkitekturen som överlevt i generationer
och lyssnar efter dess berättelser

vid hus etthundrasextiofem gick jag in utan eftertanke
sänkte blicken, lät tankarna falla och märkte
att jag gått exakt etthundra nummer i fel riktning
aldrig har jag gått på denna gata och lämnat ett avtryck
men nu undrar jag om inte minnet av en ytterst förvånad min
fastnade hos butiksbiträdet

[Malin_a]

Nå må du bare få noen til å skrive en melodi, så blir det en vakker sang.

jag håller med! fy sjutton vad grymt det skulle bli!

[Jaquezz]

En gammal uppdaterad dikt.

En flicka med gråten i halsen slänger igen dörren,
Hon har rusat förbi alla i lägenheten,
Hon orkar inte längre, hon vill bort,
Hon vill sova bort hela dagen.

Hon hör hur det knackar, men hon ignorerar,
Till slut öppnas dörren, och leendet kommer,
Föräldrarna lugnar sig, inget är fel.
Men dörren slängs igen, flickan kan återgå till ångesten.

Föräldrarna kollar sig lugnt omkring, allt är okej,
Hon mår bra, bara trött och slut, skolan kom hon ju från,
Flickan tar fram kniven från sängbordet,
Hon skriker till först, men sen njuter hon,
Blodet rinner, jag är hemma igen.

Framför datorn tillbringas dagen,
Hon känner saknaden,
Tabletterna måste fram,
Nu är hon lugn igen, hon är hemma igen.

Ingen trivsel, förutom i sitt rum,
Alla andra är idioter, varför finns vi?
Hennes hjärta bultar, ångesten pumpar,
Hennes kropp är förstörd, snart finns hon inte kvar.

[Malin_a]

En gammal uppdaterad dikt.

En flicka med gråten i halsen slänger igen dörren,
Hon har rusat förbi alla i lägenheten,
Hon orkar inte längre, hon vill bort,
Hon vill sova bort hela dagen.

Hon hör hur det knackar, men hon ignorerar,
Till slut öppnas dörren, och leendet kommer,
Föräldrarna lugnar sig, inget är fel.
Men dörren slängs igen, flickan kan återgå till ångesten.

Föräldrarna kollar sig lugnt omkring, allt är okej,
Hon mår bra, bara trött och slut, skolan kom hon ju från,
Flickan tar fram kniven från sängbordet,
Hon skriker till först, men sen njuter hon,
Blodet rinner, jag är hemma igen.

Framför datorn tillbringas dagen,
Hon känner saknaden,
Tabletterna måste fram,
Nu är hon lugn igen, hon är hemma igen.

Ingen trivsel, förutom i sitt rum,
Alla andra är idioter, varför finns vi?
Hennes hjärta bultar, ångesten pumpar,
Hennes kropp är förstörd, snart finns hon inte kvar.

otrolig, helt otrolig. den kändes right in the heart. snyggt, och vackert och en grym sanning för det händer ju mitt bland oss, men man vill ju oftast inte se. men väldigt väldigt ren, verklig.

[Insanity Within]

jag håller med! fy sjutton vad grymt det skulle bli!

Då får jag se om det kan ordnas då! Tack!

[Insanity Within]

I LOVE YOU
Won’t you tell me what is wrong with you
You shut me out, I can’t come trough
This seems to be the end of what we are
Don’t let me go now when we come this far

You shout and throw things all around
To hear you cry is an awful sound
I have lost the power to heal your heart
Now all this fear keeps us apart

Sometimes it feels like I’m hurting you
But I just don’t know what to do
I try to be everything you need
But if I get to close you can’t breathe

So tell me what I’m supposed to do
I just want the right to love you
But you keep telling me that I have no rights at all
And then you push me and watch me fall

[Jaquezz]

otrolig, helt otrolig. den kändes right in the heart. snyggt, och vackert och en grym sanning för det händer ju mitt bland oss, men man vill ju oftast inte se. men väldigt väldigt ren, verklig.

Tack så väldigt mycket!

[Disposition]

mörkret i stängda ögon töjs ut
återvänder, slår tillbaka med den
obeskrivliga smärtan, det blixtrar till
i huvudet
när ögonlockstyngd håller kroppen nere
krälar jag i någonting som kommer från munnen

ljuset från fönstret penetrerar
ögonen, det spricker upp med de innersta
spärrarna, med galenskapen
det gör det är, JAG BRISTER
ut i primalvrål, tänker inte varje tanke fullt ut
tills blixtrarna ger nya insikter om livets mysterier
när jag får veta min plats i världen
och vilket slut den ska ha

[-hulda-]

mörkret i stängda ögon töjs ut
återvänder, slår tillbaka med den
obeskrivliga smärtan, det blixtrar till
i huvudet
när ögonlockstyngd håller kroppen nere
krälar jag i någonting som kommer från munnen

ljuset från fönstret penetrerar
ögonen, det spricker upp med de innersta
spärrarna, med galenskapen
det gör det är, JAG BRISTER
ut i primalvrål, tänker inte varje tanke fullt ut
tills blixtrarna ger nya insikter om livets mysterier
när jag får veta min plats i världen
och vilket slut den ska ha

starkt!
.

[tigertindra]

mörkret i stängda ögon töjs ut
återvänder, slår tillbaka med den
obeskrivliga smärtan, det blixtrar till
i huvudet
när ögonlockstyngd håller kroppen nere
krälar jag i någonting som kommer från munnen

ljuset från fönstret penetrerar
ögonen, det spricker upp med de innersta
spärrarna, med galenskapen
det gör det är, JAG BRISTER
ut i primalvrål, tänker inte varje tanke fullt ut
tills blixtrarna ger nya insikter om livets mysterier
när jag får veta min plats i världen
och vilket slut den ska ha

alltså om det är någons poesi som jocke berg skulle fastna för så skulle de ju utan tvekan vara din...du är så grym, grym, grym. (fast tyvärr så gillade jag inte din förra...men det är ju den enda av allt du skrivit hittills som jag inte gillat...du är i en klass för dig själv...nyskapande och intressant...har aldrig läst någon poesi liknande din innan. du är verkligen en begåvning)

[Malin_a]

I LOVE YOU
Won’t you tell me what is wrong with you
You shut me out, I can’t come trough
This seems to be the end of what we are
Don’t let me go now when we come this far

You shout and throw things all around
To hear you cry is an awful sound
I have lost the power to heal your heart
Now all this fear keeps us apart

Sometimes it feels like I’m hurting you
But I just don’t know what to do
I try to be everything you need
But if I get to close you can’t breathe

So tell me what I’m supposed to do
I just want the right to love you
But you keep telling me that I have no rights at all
And then you push me and watch me fall

ett ord; FANTASTISK! jag förstår inte hur du kan göra det så bra och du får mig verkligen att känna igen mig i nästan alla dina texter. det är som om dina texter är tagna rakt ur tanken på mig rakt ur mitt hjärta typ, jag fattar inte hur du gör! men det piggar upp att läsa om, trots temat i texten så känner jag mig inte själv liksom på något sätt. men du gör det igen, Chriztian, och igen och igen!

[Malin_a]

Är det inte otroligt hur något som har verkat så roligt,
varit så bra, kan gå ner ner ner,
bara neråt.
hej spiraltrappan, jag ramlar ner nu.
kan du ta emot mig? Nej.
faller hårdare och hårdare.
jag har vänner, visst har jag det,
men räcker det nu? räcker det,
när jag bara vill lägga av? Nej.
det räcker inte. jag måste vara stark, måste ge igen
måste fortsätta. göra det bästa av saken.
ska de få trycka ner mig? Nej.
inte idag inte imorgon, inte någonsin.

[Staffan747]

Kan fan inte annat än le åt en "powermetal" låt jag skrev för typ 3 år sen, så jävla episk syftet med texten är helt enkelt bara att göra lite narr av hela genren, en parodi så att säga, men jag gillar den för det..

The Hunt

Sharpening his grand harpoon
with a grinning glace at the yellow moon.
Smiling covered by his black ´ol beard
Into the black ocean he will stear.

Darkest waters never safe
Scars of the eternal wake.
Tail of the greatest mammel on earth
hunted since it´s awaited birth.

Leather armor, followed by steel
iron shell, a creature surreal.
Panzer whale rise from the deep
under surface he will sweep.

Water cannot separate these two
Hunter and Prey, a tale so true.
Men of courage load their guns
shadow beneath surface smoothly runs.

Arrows try to pierce the steel
whale of panzer fiercely squel.
A scream that blow the ears of the crew
shock and anxiety, nigthmare, true!

Rip and tear, bite the ship
Huge tail, crushing whip.
To the bottom it now sinks
Rotten sailors in the water stinks.

Dreams of glory all been broken
Whale of panzer, their lifes has taken.
More will come and look for this whale
unbreakable iron, never to fail!