Forumiternas poesi

[Sorrow]

Jag vill ha ärlig kritik. Jag vet att jag inte skriver dåligt så rena elakheter skulle jag inte ta åt mig av.

Jeg forsøker å være ærlig på kritikkene jeg gir. Men diktanalyse er litt svårt fordi jeg kan slite med språkbrister, og da kan det bli riktig feil.

[hållermigvidliv]

Jag älskar din vänstra och din högra hand,
Din vackra, varma hud som är len som sand,
Ditt långa blonda, änglalika hår,
Dina lår, dina vader och dina tår,
Den sagolikt vackra klang som är din röst,
Och dina mjuka, varma och älskvärda bröst,
Dina vackra läppar som är lena som siden,
Och dina kinder och din hals som jag vill kyssa hela tiden,
Dina ögon, klara och med stjärnor stulna från kung natt,
Din mage, din navel och allt annat som gör mig matt,
Men mest av allt; din själ, ditt hjärta och ditt intellekt.
Älskling, du är mer än perfekt.

satan vilken söt dikt! ler när jag läser den

[Kjolle]

Tyna bort

Jag hissar upp persiennerna för en ny dag
Oärrade leenden svämmar över grannskapet
Solens strålar värmer dem alla
Men de bränner mig på flykt

Jag hissar ner persiennerna igen
Tunna vita solglimtar tränger mellan springorna
Mörkret lägger sig över mitt rum
och dammet det yr där jag står

Blickarna vill mig åt
De är ute efter att bränna och förstöra
Men inom glas och trä kan jag bara tyna bort
Ruttna bort med min obäddade säng

Här läker tiden inga sår
Den fyller dem med jord
Där bara smärtan kan gro

Med fläckiga morgontofflor hasar jag mig fram
Låter gamla flingor knastra mellan mina tänder
Smaken har som förtvinat
och jag inser att allt är lika likgiltigt ändå

Världen saknar numera djup
En fyrkantig målning med en enda gråskala
Den kan inte målas om
Den kan bara suddas ut

Här låter jag pulsen sakta slå
Den går ner i tempo nu
och jag sätter färg i min målning

Utanför det avtagande skalet strålar solen fortfarande.

-

Något jag slängde ihop en dag ^^

[utomjording]

Jag vill ha ärlig kritik. Jag vet att jag inte skriver dåligt så rena elakheter skulle jag inte ta åt mig av.

Okej. Du skriver absolut inte dåligt, det är sant. Så du ska inte tolka det här inlägget som att jag opponerar mig mot allt beröm du fått i den här tråden.
Men om jag ska försöka mig på lite konstruktiv kritik vill jag säga följande. Det vore intressant om du då och då skrev mer komprimerade dikter. Jag kan tycka att de är i längsta laget. Det häftigaste jag vet är när en poet lyckas säga allting på några få rader.

Av någon anledning har jag haft svårt att ta till mig dina dikter. Jag har upplevt dem som ganska allmänt hållna, som storvulna, som om de inte riktigt talar till mig, som om de befinner sig uppe i det blå snarare än på marken. Samtidigt inser jag att mitt intryck inte är helt överensstämmande med verkligheten. Du skildrar Stockholm på ett sätt som får människor att känna igen sig, du använder fantastiska ord som "tunnelbanemänniskor" och målande uttryck som "släpp min hand när jag sover".

På min önskelista står ännu mer konkreta uttryck och ord. Jag tror att dikterna blir lättare att ta till sig om stjärnor inte bara faller, utan faller på en bestämd plats. Varför inte bakom Västerbron, eller i skärgårdens vågor? Om nu dessa platser har någon relevans för texten.

Jag vill inte slå mig själv för bröstet, men i en dikt skrev jag om att ha "himlens alla stjärnor på fickan". I en annan dikt beskrev jag kärlek som att "skjuta glad- och ledsenpilar om vartannat på varandra". Bara så att du förstår hur jag menar.

Du ville ha ärlig kritik, nu har du fått det. Fråga gärna om du undrar något. Även min kritik tål att kritiseras.

[Staffan747]

Jag älskar din vänstra och din högra hand,
Din vackra, varma hud som är len som sand,
Ditt långa blonda, änglalika hår,
Dina lår, dina vader och dina tår,
Den sagolikt vackra klang som är din röst,
Och dina mjuka, varma och älskvärda bröst,
Dina vackra läppar som är lena som siden,
Och dina kinder och din hals som jag vill kyssa hela tiden,
Dina ögon, klara och med stjärnor stulna från kung natt,
Din mage, din navel och allt annat som gör mig matt,
Men mest av allt; din själ, ditt hjärta och ditt intellekt.
Älskling, du är mer än perfekt.

Fuck allat annat dravel här, Detdär var det i särklass bästa jag någonsin läst i denhär tråden. Absolut underbart skrivet!

TACK

[tigertindra]

Ännu en dag
i dagsljusets skugga.
Om världen bortom persiennerna
vet jag bara vad som fastnar
i nätets maskor.

En näpen trudelutt
och så är jag på väg
ut på böljorna
de blå.

Jag blir här
du blir där.
Jag har slutat vänta på
att vi ska bli något mer.

kritik å kritik...jag har bara inte riktigt fått kläm på hur/vad de e som du skriver/vill förmedla...

kan älska vissa rader men sen kommer andra som jag tycker är helt obegripliga för diktens kärna...dvs om du nu har en sådan

jag är väldigt svag för vackra påhittade ord som passa in i flödet och känslan och det tycker jag du är bra på men om du vill veta vem jag anser äger hela den här tråden så kolla in det herr disposition har skrivit. han är helt fantastiskt...precis så som han skriver det är det jag älskar och det är så jag anser att en äkta poet ska vara.

men jag gillar de du skriver men jag upplever bara dina dikter som lite "ryckiga" ibland. det jag älskar mest med din senaste är slutet dvs:

"Jag blir här
du blir där.
Jag har slutat vänta på
att vi ska bli något mer"

konkret..enkelt och mycket känsla även om du inte omvandlar vissa ord...

hoppas de duger som kritik

[utomjording]

kritik å kritik...jag har bara inte riktigt fått kläm på hur/vad de e som du skriver/vill förmedla...

kan älska vissa rader men sen kommer andra som jag tycker är helt obegripliga för diktens kärna...dvs om du nu har en sådan

jag är väldigt svag för vackra påhittade ord som passa in i flödet och känslan och det tycker jag du är bra på men om du vill veta vem jag anser äger hela den här tråden så kolla in det herr disposition har skrivit. han är helt fantastiskt...precis så som han skriver det är det jag älskar och det är så jag anser att en äkta poet ska vara.

men jag gillar de du skriver men jag upplever bara dina dikter som lite "ryckiga" ibland. det jag älskar mest med din senaste är slutet dvs:

"Jag blir här
du blir där.
Jag har slutat vänta på
att vi ska bli något mer"

konkret..enkelt och mycket känsla även om du inte omvandlar vissa ord...

hoppas de duger som kritik

Tack för kommentaren. Jag blir lite nyfiken på vilka rader du menar är helt obegripliga? Jag är nog ganska ombytlig som poet, vill inte låsa fast mig vid ett visst sätt att skriva. Tycker det är kul att överraska. Vill ofta förmedla en känsla, men vilken varierar såklart från dikt till dikt.

Förresten hade du rätt i din kommentar om den dikt som numera även finns som sång. Jag tog bort raderna om Sankte Per när jag gjorde om den till sångtext.

[Mr. ?]

satan vilken söt dikt! ler när jag läser den

Fuck allat annat dravel här, Detdär var det i särklass bästa jag någonsin läst i denhär tråden. Absolut underbart skrivet!

TACK

Trevligt att den uppskattades. Jag kanske borde posta lite fler av mina dikter här när jag känner för det.

[utomjording]

Tyna bort

Jag hissar upp persiennerna för en ny dag
Oärrade leenden svämmar över grannskapet
Solens strålar värmer dem alla
Men de bränner mig på flykt

Jag hissar ner persiennerna igen
Tunna vita solglimtar tränger mellan springorna
Mörkret lägger sig över mitt rum
och dammet det yr där jag står

Blickarna vill mig åt
De är ute efter att bränna och förstöra
Men inom glas och trä kan jag bara tyna bort
Ruttna bort med min obäddade säng

Här läker tiden inga sår
Den fyller dem med jord
Där bara smärtan kan gro

Med fläckiga morgontofflor hasar jag mig fram
Låter gamla flingor knastra mellan mina tänder
Smaken har som förtvinat
och jag inser att allt är lika likgiltigt ändå

Världen saknar numera djup
En fyrkantig målning med en enda gråskala
Den kan inte målas om
Den kan bara suddas ut

Här låter jag pulsen sakta slå
Den går ner i tempo nu
och jag sätter färg i min målning

Utanför det avtagande skalet strålar solen fortfarande.

-

Något jag slängde ihop en dag ^^

Jag gillar den här dikten! Du knyter ihop säcken på ett bra sätt: målningen som får färg, solen som strålar utanför det avtagande skalet. Sorgligt så man ryser.
Som läsare undrar jag hur personen fick sina sår, men det kanske inte är meningen att man ska få veta. En liten ledtråd ger du i raderna "blickarna vill mig åt...".

Sedan är det intressant att våra senaste dikter liknar varandra på något plan, trots att vi skrivit dem helt oberoende av varandra. Men du har fångat en mörkare känsla.

[Kjolle]

Jag gillar den här dikten! Du knyter ihop säcken på ett bra sätt: målningen som får färg, solen som strålar utanför det avtagande skalet. Sorgligt så man ryser.
Som läsare undrar jag hur personen fick sina sår, men det kanske inte är meningen att man ska få veta. En liten ledtråd ger du i raderna "blickarna vill mig åt...".

Sedan är det intressant att våra senaste dikter liknar varandra på något plan, trots att vi skrivit dem helt oberoende av varandra. Men du har fångat en mörkare känsla.

Tack så mycket! Man blir sjukt pepp på att skriva vidare när man får så god kritik
Nej precis, denhär dikten speglar mer 'hur det slutade' än 'hur det började'.. Att avgränsa sig helt ifrån sin omgivning och tyna bort i ensamheten, skulle man kunna säga. Men visst får man komma med egna tolkningar!
Min poesi är oftast väldigt personlig, men här ville jag mer bygga upp en berättelse. Även om jag fått viss inspiration ifrån mitt eget liv, kanske därför som dem blir så pass mörka.

Har inte varit så duktig på att läsa här, men ska kolla igenom dina verk nu på en gång ^^

[Kjolle]

Genom ölglaset
såg jag dig
och du såg mig.

Jag har aldrig
kommunicerat
så mänskligt
med en människa.

Sedan ljusnade mörkret
och vi skingrades
som kolsyra.

Den här var riktigt bra! Gillar att den följer ett ämne.. just dehär med öl och kolsyra. Något jag själv har haft problem med, att avgränsa min dikt över ett område. Mer än ofta slutar det med en massa ofärdiga idéer.

[Oskar]

Okej. Du skriver absolut inte dåligt, det är sant. Så du ska inte tolka det här inlägget som att jag opponerar mig mot allt beröm du fått i den här tråden.
Men om jag ska försöka mig på lite konstruktiv kritik vill jag säga följande. Det vore intressant om du då och då skrev mer komprimerade dikter. Jag kan tycka att de är i längsta laget. Det häftigaste jag vet är när en poet lyckas säga allting på några få rader.

Av någon anledning har jag haft svårt att ta till mig dina dikter. Jag har upplevt dem som ganska allmänt hållna, som storvulna, som om de inte riktigt talar till mig, som om de befinner sig uppe i det blå snarare än på marken. Samtidigt inser jag att mitt intryck inte är helt överensstämmande med verkligheten. Du skildrar Stockholm på ett sätt som får människor att känna igen sig, du använder fantastiska ord som "tunnelbanemänniskor" och målande uttryck som "släpp min hand när jag sover".

På min önskelista står ännu mer konkreta uttryck och ord. Jag tror att dikterna blir lättare att ta till sig om stjärnor inte bara faller, utan faller på en bestämd plats. Varför inte bakom Västerbron, eller i skärgårdens vågor? Om nu dessa platser har någon relevans för texten.

Jag vill inte slå mig själv för bröstet, men i en dikt skrev jag om att ha "himlens alla stjärnor på fickan". I en annan dikt beskrev jag kärlek som att "skjuta glad- och ledsenpilar om vartannat på varandra". Bara så att du förstår hur jag menar.

Du ville ha ärlig kritik, nu har du fått det. Fråga gärna om du undrar något. Även min kritik tål att kritiseras.

Precis vad jag efterlyste, tack.

Jag tycker att du hittar kärnan i mina dikter, sen att du ser den som något negativt är en annan sak jag vill inte vara för konkret, jag vill att mina texter ska sväva lite i det blå. När jag väljer ord så gör jag det mest för själva flödets skull. Helst ska det vara som en enda lång mening, en monolog framförd lite slentrianmässigt. Ibland blir då varje strof eller stycke inte laddat med tung symbolik och fiffiga ordföljder, men jag känner inte att det behövs. Om jag ska säga nåt om dina texter så tycker jag kanske de är lite väl "putslustiga" i brist på bättre ord. Du skriver inte heller dåligt, men ibland får jag intrycket av att du hellre leker med ord än skriver något som verkligen känns. Det kan bli konstruerat, mer än naturligt. Om man slog ihop våra dikter kanske det kunde bli något som båda verkligen gillade.

[Oskar]

Jeg forsøker å være ærlig på kritikkene jeg gir. Men diktanalyse er litt svårt fordi jeg kan slite med språkbrister, og da kan det bli riktig feil.

Om någon förstår vad jag vill säga så har jag misslyckats ganska kapitalt det är verkligen inte mening att man ska uppfatta budskapet till 100%, och det finns en anledning till det (som jag inte kommer nämna för då sabbar jag hela grejen). Jag vill bara förmedla en känsla, och den känslan är inte beroende av varje litet ord.

[bcq]

systimatiskt hatkärlek
till en verklighet
som har kontraster
av en overklighet

jag vet inte vad
men jag tror jag vet
älska det du ser

[utomjording]

Precis vad jag efterlyste, tack.

Jag tycker att du hittar kärnan i mina dikter, sen att du ser den som något negativt är en annan sak jag vill inte vara för konkret, jag vill att mina texter ska sväva lite i det blå. När jag väljer ord så gör jag det mest för själva flödets skull. Helst ska det vara som en enda lång mening, en monolog framförd lite slentrianmässigt. Ibland blir då varje strof eller stycke inte laddat med tung symbolik och fiffiga ordföljder, men jag känner inte att det behövs. Om jag ska säga nåt om dina texter så tycker jag kanske de är lite väl "putslustiga" i brist på bättre ord. Du skriver inte heller dåligt, men ibland får jag intrycket av att du hellre leker med ord än skriver något som verkligen känns. Det kan bli konstruerat, mer än naturligt. Om man slog ihop våra dikter kanske det kunde bli något som båda verkligen gillade.

Jag skulle vilja säga att just svävandet i det blå kan framträda tydligare om man lägger in några konkreta ord bland det abstrakta. Genom att skilda det stora i det lilla, universum i ett sandkorn. Men alla ska naturligtvis skriva på det sätt de tycker är bäst.

Intressant att du, visserligen i brist på bättre ord, tycker att mina dikter kan vara putslustiga. Visst leker jag med ord, men det gör jag för att få fram det som verkligen känns. Ibland skriver jag på ett naivt sätt om allvarsamma ämnen, och det är mycket medvetet. Jag vill inte gärna att det ska bli för högstämt och allvarstyngt, eftersom Det Stora Allvaret då riskerar att bli parodi. Där har vi nog olika syn på vilken teknik som är den bästa för att få fram budskapet.

Kul att få diskutera lite om diktande hur som helst!