Det känns som att man kunnat gissa titel till första singeln. Jag tycker "Ingenting" nästan är aningen förutsägbart; Kentarna gör ju nästan ironi på sig själva. Dock har de ju förmågan att skapa grym musik, och då är jag sist med att klaga!
Det känns som att man kunnat gissa titel till första singeln. Jag tycker "Ingenting" nästan är aningen förutsägbart; Kentarna gör ju nästan ironi på sig själva. Dock har de ju förmågan att skapa grym musik, och då är jag sist med att klaga!
chef chef chef
och bonsaiträd
Jag får 'Sista Mannen På Jorden'-vibbar av titeln.. Återstår att se om det låter så också :P
Jag förstår vad du menar, och jag håller med dig till viss del. Samtidigt tycker jag inte man kan försvara alla prettotexter (ja, jag tycker att Kent är pretatiösa och jag skiter i att ni inte håller med mig, hehe) med att de är ironiska eller att de brukar någon form av uppnosigt beteende mot kritiker och övriga tyckare. D&JD är en grym platta, men jag hade ändå hoppats på något nytt i form av titeln till första singeln nu. Ingenting låter tråkigt. Ge mig ett namn som liknar Blåjeans istället.
Senast redigerat av salka den 2007-08-16 klockan 20:09.
chef chef chef
och bonsaiträd
Jag tycker ingen ska klaga förrän vi alla hört låten.
Titeln kanske är perfekt.
Kent är ju en av de få band som klara pretto
med elegans precis som Coldplay på det
supermäktiga albumet "X&Y".
"D&JD" är en fantastisk svensk klassiker!
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
Allvarligt talat, är inte Blåjeans en utmärkt låt (med en utmärkt titel) mest för att det är det första spåret på den första plattan...?
rbroddmark.tumblr.com
PRETTO är tveklöst ett ord som missbrukas av representanter för min egen generation. Vår tids rädsla för allvar skrev Roy Andersson en bok som hette, och den rubriken stämmer in så förbannat väl på tiden. Allt idag ska kretsa kring små saker; som skojiga bollar och det roliga med att hoppa i löv (ja: Naiv Super) eller det vardagliga livet med fylla, sex och tonårsproblem - och så fort någon har mage att ge sig på de stora frågorna, eller bara ger fan i att se glad ut på kort, så skanderar någon "Pretto!".
Senast redigerat av vakær den 2007-08-16 klockan 20:26.
rbroddmark.tumblr.com
Kanske har du rätt. Men vad jag menade var mest att jag diggar Kent då de skojar med både ord och musik, på det sätt som de gör i exempelvis Blåjeans. D&JD är stundtals mästerlig i fyndiga textrader, allitterationer etcetera, men jag skulle ändå vilja åberopa att "lagom är bäst", till och med när det gäller Kent. Låtar som Klåparen, Mannen med den vita hatten, med flera är otroligt bra, men i mitt tyckte lite för blaffiga.
chef chef chef
och bonsaiträd
Jag förstår och håller med er båda på många sätt.
Samtidigt är, titeln och det utmärkta gitarriffet till trots,
just "Blåjeans" en av Kents sämsta låtar enligt mig och
just "Mannen I Den Vita Hatten" den allra bästa.
Inte särskilt originellt att tycka det men ändå.
Första låten på första albumet = Minst bra
Sista låten på senaste albumet = Starkaste hittills
Mäktigt, storslaget och svulstigt äger.
Senast redigerat av Embrace den 2007-08-16 klockan 20:37.
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Visst, vi spelar på samma våglängd. Men just "Mannen I Den Vita Hatten" är för mig en tråkig, men samtidigt fantastisk låt. Jag älskar den för både text och musik och jag skriker högst av alla när Jocke skanderar ut den självskrivna det självklara faktum att vi i mull må vända oss. Men jag älskar det inte för att det är så speciellt bra - jag älskar det för att det är Kent helt enkelt. Kent lyckas alltid rama in en känsla av välbehag, även om låtens text kanske talar om något helt annat. Jag är övertygad om att jag kommer dansa skjortan av både dig och mig till "Ingenting", men hade jag fått välja så hade jag sett Jocke överge den sortens låttitlar för länge sedan.
chef chef chef
och bonsaiträd
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett