Clive_Burrs_granne: Jag tycker du är sötare, för du har inte hans gigantiska å fula näsa.
kentidiiot: Politiktråden låstes, har aldrig fått ligga så mycket som då!
Portfolio:http://www.berntsten.se/
Vad är det som är så vidrigt? Alltifrån slödder till ordentliga människor tatuerar sig. Går inte att jämföra med klotter. Och det beror väl på vad man tatuerar liksom. Det är som folk som är orakade. Vissa skulle säga att bara slödder har skägg, men det är ju långt ifrån sant. Folk är folk, de gör som de vill med sina kroppar.
Pinsamt, är att du kallar det för en underklassepidemi ärligt talat.
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Lite missriktat uttryck kanske, men jag kan också erkänna att jag har extremt svårt för detta fenomen. Det känns som om en hel generation förstör sig själva p.g.a. sin dåliga smak. Jag vet att alla har rätt till sin smak, men då jag själv föredrar ren och frisk hud blir detta klotter en sorts symbol för människors benägenhet att ta efter varandra.
Hur kommer det sig att ingen människa smetar in sig med röd och blå kräm i ansiktet varje morgon? Det vore väl fint och färgglatt och framförallt reversibelt? Nej, förklaringen är att det inte finns någon sådan trend! Tur att det fortfarande finns hyfsat många tjejer som ser sin naturliga skönhet och är glad över den. Men snart är det väl helt slut på äktheten ...
Vad gör man förresten när det blir ute med tatueringar? Ska man operera sig då?
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Nej det är väl egentligen det som är det allra värsta faktiskt...
Att det spridit sig till i princip alla samhällsklasser!
Helt vidrigt overkligt!
Jag blir chockad när jag ser detta förkastliga fenomen
sprida sig som en löpeld eller som en acnepest
bland (tyvärr inte bara) ungdomsgängen.
Brudar med tatueringar i svanken är ju på gränsen
till en stämpel på att de är värsta sortens...
Tyvärr täcker skräpet alla åldrar också.
Förövrigt är mustasch och (för mycket) skägg
också riktigt vidrigt fult till skillnad från t.ex.
en tvådagars skäggstubb.
Och vad är grejen med att hårdrocken blivit poppis igen?!
Hänger detta ihop på något obehagligt vis?!
Skulle inte bli ett enda dugg förvånad...
Så kort liv men fullt med så många vilsna idioter![]()
Senast redigerat av Embrace den 2011-08-02 klockan 08:55.
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
Men alla faller väl mer eller mindre för trender, det är ju så det är. Man tar efter de trender man tycker är fina och sedan skiter man i de man inte gillar. En tatuering gör man väl inte för att alla andra har en utan för att man tycker att det ser fint ut?
Och hallå, vadå tjejer som ser sin naturliga skönhet? Det är mer okej med killar som har tatueringar menar du?
Och vilken samhällsklass tillhör du? Det vidriga här är väl att du delar upp människor i klasser över huvud taget. Och exakt vad är en brud med en tatuering i svanken? Värsta sortens... vadå? Utveckla gärna! Jag är väldigt nyfiken på att höra vad du anser att de är.
Jag vet inte om du skämtar eller om du på riktigt står för alla de här åsikterna, i så fall skulle jag nog säga att det är du som är den vilsna idioten.
Det är så äckligt fult, billigt, smaklöst och lågt!
Oavsett om det är killar eller tjejer som besudlar sig med detta ink stink!
Men just "en i svanken" är en riktigt slampig slyntrend om ni ursäktar uttrycket (och jag hatar ändå verkligen nedvärderande kvinnosyner och uttalanden)
Hela mänskligheten har ju egentligen gått och blivit en enda stor stinkande pöbel utan minsta smak eller klass.
Vill inte ens tillhöra den eller någon annan klass heller för den delen.
Jag skulle hellre vilja vara en utomjording (med kärlekstörst)
Utan några konstiga symboler på kroppen dock!
Tacka vet jag dessa två TATUeringar:
http://www.youtube.com/watch?v=8mGBaXPlri8
Senast redigerat av Embrace den 2011-08-02 klockan 12:38.
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
.......................
Senast redigerat av Reina den 2011-11-27 klockan 17:41.
Tattueringar är inte en trend, du kan möjligtvis säga att vissa typer av tattueringar är en trend. Typ nintendofigurer eller ängelvingar.
Sláinte Mhath!
Konst har alltid varit viktig och en stor del av mitt liv, och da Vinci, bland andra, har inspirerat mig. Han var ett geni. Jag tycker hans tavlor är så fina och ängeln som jag ska tatuera in är helt perfekt och visar hans konstnärliga stil bra.
Så jag vill inte vara ytlig och jag ska inte ta tatueringen bara för att det är fint eller trendigt att ha en (ängel)tatuering, men såklart spelar det stor roll hur bilden ser ut när man ska tatuera sig, för vem vill ha en ful tatuering på en viktig sak? Någon kanske. Men värmer hjärtat att till och med min mamma är positiv och verkar tycka att det blir fint, speciellt tack vare motivet, och det samma tycker de bekanta som jag har snackat med om detta, och jag tror att de bryr sig så mycket att de skulle säga stop om de tyckte att jag kommer förstöra mig eller något liknande.
Jag förstör inte min "naturliga skönhet" genom att ta en tatuering, en vacker tatuering. Ta det lugnt. Det är en bild på armen. Vet att tatueringen kommer att passa mig, för att jag älskar motivet. Jag vet att det kommer att kosta väldigt mycket, göra ont och bilden sitta där på armen hela resten av livet.
Jag borde inte bry mig om andras åsikter, jag bryr mig om det jag älskar och lever i nuet.
Trender är bara en av många aspekter på varför folk tatuerar sig, men kanske den jag stör mig mest på. Rent generellt föredrar jag att folk tänker själva, snarare än att påverkas av omgivningen. Men givetvis finns det bättre och sämre trender. Miljömedvetenhet är en positiv trend, klotter är en negativ.
Det är verkligen inte så att jag vill vara så anti mot tatueringar som jag är; däremot är det smått fascinerande hur jag kan vara så anti mot någonting så oväsentligt. Jag försöker alltid att lindra mina agg genom att försöka förstå fenomen. Givetvis kan jag rent objektivt förstå varför folk tatuerar sig, liksom jag kan förstå varför jag själv har så svårt för det.
Ska försöka vara kortfattad i min tolkning av tatueringar (T) som älskat och hatat fenomen; här följer en något så när uttömmande sammanfattning. Som jag ser det kan fenomenet tolkas utifrån följande aspekter:
1. NJUTNING - detta med att skönheten ger njutning hos betraktaren. Jag tycker verkligen att ett konstverk kan vara vackert (även om jag inte direkt njuter innerligt av konst). Dilemmat här är att jag njuter så oändligt mycket mer av att se en välformad, len och fin kroppsdel än ett konstverk. T förstör helt enkelt den estetiska upplevelsen av en kropp. Därmed tycker jag inte att man bör välja huden som målarduk. Jag njuter likaså av musik (t.ex. Kent), men det betyder inte att jag vill att en kvinna ska operera in små speldosor i brösten så att jag kan lyssna på Stoppa mig juni (mitt lilla ego) när jag trycker på hennes bröstvårta. Varför inte hålla isär njutning av kropp och njutning av kultur? Helt ärligt har jag svårt att se någon kan uppleva njutning av att se ett par rader ur en Kentlåt tatuerad på en underarm och knappt ens ett riktigt fint motiv. Åtminstone har jag svårt att se hur någon kan tända på det (). Hur kan det komma sig att väldigt få personer uppskattar helkroppstatueringar och att de flesta väljer relativt diskreta placeringar (såsom rygg snarare än panna?). Jo, därför att visa delar av kroppen har ett estetiskt värde i sig. Jag tror att folk väljer intetsägande kroppsdelar som ryggslutet därför att tatueringarna förstör minst där.
2. IDENTITET - detta med att folk söker någonting att "hänga upp sitt liv" på. Genom att tatuera sig kan man känna gemenskap med andra, definiera sig själv som individ och fylla sitt liv med mening (liksom t.ex. Embrace känner en glädje av att identifiera sig med sin fulländade skivsamling där Kent, Keane m.fl. är för just honom självklara ingredienser). Det här är nog enda anledning till att jag själv skulle kunna tatuera mig, för att göra någon sorts "statement" i evighet. Som Koelkast nämnde finns det dock en risk att ens identitet ändrar sig, varför det kan vara riskabelt att välja ett inte helt tidlöst motiv.
3. VÄRDE - detta med att folk är måna om att bli uppskattade av andra. Ibland känner sig ju människor obetydliga, som om ingen i hela världen ser dem. Tatueringar kan vara ett sätt att få uppmärksamhet. Generellt sett verkar många människor, speciellt ungdomar, ha ett behov av att visa sig tuffa och coola (genom att röka, lyssna på rätt musik etc.), allt för att inte uppfattas som en tönt, vilket är det värsta man kan vara ... Jag uppfattar även tatueringar som en coolhetshöjare. Och just detta har jag väldigt svårt för, eftersom jag tycker att människor borde uppskattas för att de är snälla, kloka och söta snarare än tuffa och elaka. För mig blir tatueringar snarare förknippat med lågt värde. Kan även ha att göra med att en ren och frisk hy för mig är ett tecken på hälsa, vilket känns viktigt för mitt värde (tatueringar är ju inte direkt bra för hälsan, även om tatuering av lungorna med nikotin är en ännu mer destruktiv hobby). Det här med värde är intressant av en annan anledning också. Jag tror tyvärr att det finns en risk att folk tatuerar sig därför att de är rädda för att inte bli uppskattade om de inte har tatuerat sig. De kanske inte alls gillar tatueringar, utan bara tatuerar sig därför att andra verkar gilla det. Det här kanske även en rädsla jag har. Generellt sett stör jag mig inte så mycket på om killar tatuerar sig (eftersom deras kroppar inte är så viktiga för min estetiska upplevelse), men om det skulle komma fram att en majoritet av alla kvinnor dissar icke-tatuerade män, då skulle jag bli orolig. Faktum är att jag redan är orolig, för ju fler tjejer som tatuerar sig, desto mer utanförskap och mindre gemenskap känner jag med det motsatta könet (eftersom detta liksom en del andra kulturella fenomen är så långt från mig själv).
4. SKAPANDE - även om man inte målar tatueringen själv kan processen att välja tatuering vara som ett konstprojekt. Det här kanske även kan förklara varför folk verkar bli beroende av tatueringar när de väl börjat. Så kul att ta sig an ett nytt litet konstprojekt!!!
Tror jag har svarat på den frågan ovan.Och hallå, vadå tjejer som ser sin naturliga skönhet? Det är mer okej med killar som har tatueringar menar du?
PS. Jag tycker egentligen inte om att provocera mot er som älskar tatueringar, men eftersom den här frågan ändå är en sådan stor grej för mig vill jag gärna förklara mig. Dessutom tycker jag att sådana här diskussioner gör forumet mer intressant. Det kan jag iofs vara ensam om att tycka. De flesta verkar identifiera sig mer med tatueringar än med psykologisk analys.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
en tatuering kan ju lika gärna vara något betydelsefullt som något fint. det kan ju hända att man tatuerar in någonting för att visa sin uppskattning/vadsomhelst till någon eller något. själv ska jag tatuera in "du är värd att dö för", som står för hur mycket jag älskar och uppskattar min bror. att tatueringen är snygg är också ganska viktigt, men jag ser det mer som ett plus i kanten.
signaturer är inte min grej.
För mig är tatueringar ett sätt att uttrycka mig själv, sätta min personlighet och mina intressen och det jag älskar lite mer till allmän beskådning. De tatueringar jag gjort hittills kan jag börja gråta av att kolla på för att de betyder så mycket, och då känns det ganska irrelevant om någon "tänder" på det eller inte. Känns ytligt att ogilla tatueringar för att man tycker att det gör en person mindre sexig, istället för att se det som något fint som understryker något som är viktigt för personen ifråga. Av alla de jag vet som tatuerar sig är det ingen som gör det enbart för att "det är fint".
genomdimmorna.blogg.se
08: 31/7.10: 25/2, 26/2, 28/2, 30/3, 1/7, 8/7, 17/7, 22/7, 30/7, 6/8, 7/8.
12: 24/5, 26/5, 30/5, 31/5, 2/6, 27/6, 1/7, 6/7, 14/7, 18/7, 20/7, 27/7, 28/7, 3/8, 11/8, 19/8.
Om någon jag älskade väldigt mycket, t.ex. en bror, råkade dö en för tidig död skulle jag kunna tatuera ett minne för att hedra honom och uttrycka min starka kärlek till honom. Det skulle kännas som en fin symbolisk handling. Har svårt att tänka mig en bättre anledning.
Om min flickvän hade tatuerat ett minne av sin bror vid ryggslutet (som jag uppfattar som en sexuell placering) skulle det kännas malplacé och lite störande. På rätt ställe kan däremot minnet av brodern bli något vackert.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\