Det jag såg framför mig när jag läste detta var hur du stod i dörröppningen efter att ha klivit i detta rum där denna diskussion om tatueringar pågår. Vad jag nu hoppas efter detta dramatiska (och aningen Shakespear-inspirerade?) utbrott är att du slänger igen dörren efter dig och undviker att återvända med risk för ditt blodtryck. Du är välkommen att hänga här, men du verkar knappast uppskatta tatueringar så som vi andra. Och det är okej. Det är ett fritt land. Vi har förstått att du ogillar. Det är bra så.
What he said.