Jag kan ju försöka i alla fall, så får vi se. Tack för dina ord!Ursprungligen postat av utomjording
Detta är en arkiverad och statisk version av Kentforumet så som forumet såg ut den 13 maj 2018 då forumet stängdes. Det går alltså inte att skriva i forumet längre utan den här arkiverade kopian finns bara kvar av nostalgiska och kanske historiska skäl.
Saknar du att skriva i Kentforumet? Kolla då in Facebook-gruppen Kentforumet - Ditt vardagsrum på nätet eller det nya forumet, Kentforumet 2.0.
När Kentforumet stängdes fanns det 26 094 medlemmar som hade gjort 1 153 096 inlägg i 10 524 olika ämnen.
Jag kan ju försöka i alla fall, så får vi se. Tack för dina ord!
Jag skriver texter.
Dom kan du finna här:
https://www.poeter.se/Medlem?author_id=22950
Jag har släppt två st. böcker.
Ex Animo är den senaste och den innehåller hälften engelska och hälften svenska egenskrivna texter.
Vill du köpa ett ex så skicka ett meddelande.
osmos.
svetten på din hud som en tunn hinna, där av sänglampans ljus
kristallskenet skapas
som det jag minns från havet.
kropparna mot varandra, ljudet av vågornas kollisioner
vaggas till en sorts sömn på stranden till dig,
tankarnas mjuknande, sinnet utvidgat
förlust av känsla och makt
livet kväver i dig
sluter om mig
"Fy fan, jag har jobbat hela natten i gruvan. Jag hatar mitt liv. Stick."
En dikt i fyra kapitel som jag skrev ihop en uppesittar natt.
Existensiell smörja, ganska objektiv. Lämpas nog inte för alla!
Om du börjar läsa ska du läsa igenom alla, för de följer på varandra och kopplas ihop lite på slutet.
I. Mata mig med osanning
Då levde jag på de varma strandkanterna
såg ovetande ut över öppet hav
med en klarröd horisont som belägger slutet av ännu ett liv
och bereder en resa till nästa jakt
Min bröstkorg är utvidgad då jag fyller den med en havsbris
och med ett genomgående lugn
står mina fötter tyngdlösa i det yrande skummet
som för med sig havets skatter
Som mitt livs prolog
är jag omedveten om de oknutna trådarna
de bereder mig på överraskningar
de jag kommer bryta upp i havets grumliga avgrund
Jag söker ivrigt bland skatterna
II. Vad skatterna för med sig
Stranden var inte längre klara korn som stoft
havets insida hade pulserat ut
och där låg nu istället ett täcke av formliga snäckor
redo att berätta om den försvunna staden
Jag tryckte dem mot örat och lyssnade till dess kropp
de viskade om frågor utan svar
om vilovägar till en och samma slutstation
om tidvattnets oändliga kretslopp
Som havet avdunstar och förbereder himlen för ett skyfall
satte de mina torra ögon i översvämning
Genom detta grummel av tårar såg jag ett hav utan vidsträckta horisonter;
det var nu böljande och kolsvart
Som mitt livs övergång
ekar sanningens vemod i mitt hjärtas alla vrår
när jag inser den långa väg
som skruvar sig genom ett slagfält på stormigt hav
Jag simmar motströms efter barrikaderade stränder
III. Ännu ett skört kapitel
Jag är en filosof längs klippiga kustremsor
står där naken inpå bara huden
och låter mig strimlas av piskande regn
till dess jag är naken inpå köttet
I ena handen håller jag en bok med tjockt, rött omslag
granskar varje dess sida med min blick
och öser över innehållet på min mörknande omgivning;
Jag läser min egen själsbiografi
Där är avklarnade bokstäver och ojämna sidor
Fragmentariska stycken
av känslor som aldrig fick utlopp i tanken
med tankar som dog bort i känslan
Som mitt livs förfall
ser jag att inget är som det verkar
tron om att man älskat
förkastas till en hinna av pulserande vatten
Jag bläddrar vidare genom avslagna sidor
IV. I svalget utav existensen
Det har varit en lång resa utan mål
utan karta till hands;
en karta utan kryss som markör för skatten
I en kista på havets botten
Den vilar i käften på en klapprande mussla
I svalget utav existensen
den jag inte visste att jag inte kände till
du matar mig med osanning
Som mitt livs epilog
knyter jag samman alla lösa trådar
inget rum för överraskningar
bara ännu en försiktig vändning av en skör sida
Den följs av en blank
Ännu är det vinter
och den stora vita björnen ligger kvar
den har lagt sig över asfalten och husen
Jag hoppas att den inte ger sig av
Så vi kan ligga kvar
otroligt vacker....
(Gud vad jag saknat dina dikter...jag tycker du skriver helt
fantastiskt... Det är som att läsa en saga när man läser
något som du skrivit... Tack och snälla försvinn inte så länge)
Tack så jättemycket! Var lite orolig att ingen skulle uppskatta den, eftersom den är så pass spridd och kan tolkas på så många olika vis. Jag har svårt att hålla mig till ett ämne, eller som du säger, skriver fragmentariskt. Men på ett vis har det blivit lite utav min stil!
Dock har alla min poesi en mening, men jag tycker det är roligare att låta människor tolka det jag skriver efter egna erfarenheter etc. Blir mer spännande då!
Tack än en gång
Ännu är det vinter
och den stora vita björnen ligger kvar
den har lagt sig över asfalten och husen
Jag hoppas att den inte ger sig av
Så vi kan ligga kvar
Här kommer en dikt jag skrev igår, det var ett tag sen ju : )
En mörk cell
För att stänga ute
Hålla inne
Jag gömmer mig i hörnet
Ingen får se
Att jag skakar
Ett kallt rum
Fryser tystnaden
Andas rök
Jag kryper in i mörkret
Ingen får se
Att jag gråter
Min tilltro
Hopplöst förlorad
Alltid borta
Försöker kväva oron
Ingen ska veta
Att jag hoppas
Att jag aldrig slutar hoppas
genomdimmorna.blogg.se
08: 31/7.10: 25/2, 26/2, 28/2, 30/3, 1/7, 8/7, 17/7, 22/7, 30/7, 6/8, 7/8.
12: 24/5, 26/5, 30/5, 31/5, 2/6, 27/6, 1/7, 6/7, 14/7, 18/7, 20/7, 27/7, 28/7, 3/8, 11/8, 19/8.
Jättebra dikt Aino
Tacktack : )
genomdimmorna.blogg.se
08: 31/7.10: 25/2, 26/2, 28/2, 30/3, 1/7, 8/7, 17/7, 22/7, 30/7, 6/8, 7/8.
12: 24/5, 26/5, 30/5, 31/5, 2/6, 27/6, 1/7, 6/7, 14/7, 18/7, 20/7, 27/7, 28/7, 3/8, 11/8, 19/8.
Gillar den här, men det enda jag har att anmärka på är att slutet kunde ha formats lite annorlunda. Det är bra med upprepningar ibland, men för mycket sliter lite. I övrigt grymt.
Vackert slut. Jag gillar andra stycket bäst. Du blir bara bättre och bättre.
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Instämmer om båda dikterna : )Gillar den här, men det enda jag har att anmärka på är att slutet kunde ha formats lite annorlunda. Det är bra med upprepningar ibland, men för mycket sliter lite. I övrigt grymt.
Vackert slut. Jag gillar andra stycket bäst. Du blir bara bättre och bättre.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Har inte skrivit så mycket på sista tiden, men dessa är de nyaste. Den första började som en msnkonversation. Den andra handlar om när jag träffade min tjej första gången. Både är lite nostalgiska och fulla med en saknad mot de rosa molnen som följer någon som är nykär. Jag är kär och faktiskt ganska lycklig nu, men vem vill inte vara nykär för evigt?
Det jag saknar mest
"Det jag sörjer är kyssarna
de är inte lika laddade som förut
de går som på räls
utan pinsam tystnad
utan bultande hjärta
söta leenden
eller ens rodnaden på dina kinder"
Stundtals
"Jag går och ler för mig själv
för att allt har med dig att göra
Minns det som om det vore igår
de små akterna mellan pauserna
de små bäckarna mellan broarna
dina converse i gruset
och ditt leende som värmde mitt hjärta
när vi stirrar ut över Stockholmsnatten
och undrar åt vilket håll
våra hjärtan flyger
i vilket ljus
vår framtid gestaltas
och så klart
om du genom ett litet misstag som jag
ska råka missa sista tåget hem idag"
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Tack för både komplimanger och kritik : )
Linus, den sista dikten var HELT underbar, speciellt andra halvan fastnade hos mig. Den första var också bra!
genomdimmorna.blogg.se
08: 31/7.10: 25/2, 26/2, 28/2, 30/3, 1/7, 8/7, 17/7, 22/7, 30/7, 6/8, 7/8.
12: 24/5, 26/5, 30/5, 31/5, 2/6, 27/6, 1/7, 6/7, 14/7, 18/7, 20/7, 27/7, 28/7, 3/8, 11/8, 19/8.
till sofia på begäran men denna dikt var till hela kentforumet. det fanns en känsla på forumet som jag ville skriva om och det blev denna dikt. uppläst i frank, p3, 2005-08-25
det som känns
du letar efter någon
som letar efter dig
ett frostat hjärtas
knappt kännbara slag
lyser
i ett svart vaccum
det enda som finns kvar är
tankar redan tänkta &
en längtan som aldrig finner ord
Tack! Blir alltid extra glad när någon gillar dikter jag skrivit efter en tids skrivtystnad.
Det bästa jag läst av dig. Helt klart.
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
VM i luftslott
Ursäkterna virvlar runt
som dammkorn
i det oförlåtande
strålkastarskenet.
Vad finns att förlåta
när inget svek har begåtts?
Vad finns att svika
när inget löfte har getts?
Han famlar efter
hållhakar
värme
sanningen
men där ute
finns bara en sak:
VM i luftslott.
Låt dom komma nu
Behörigheter för att posta
Svara med citat