Tack så mycket! Håller med dig på alla punkter, den sista halvan av sista raden är verkligen inte diktens höjdpunkt, tack för kritikenUrsprungligen postat av Bravorion
Detta är en arkiverad och statisk version av Kentforumet så som forumet såg ut den 13 maj 2018 då forumet stängdes. Det går alltså inte att skriva i forumet längre utan den här arkiverade kopian finns bara kvar av nostalgiska och kanske historiska skäl.
Saknar du att skriva i Kentforumet? Kolla då in Facebook-gruppen Kentforumet - Ditt vardagsrum på nätet eller det nya forumet, Kentforumet 2.0.
När Kentforumet stängdes fanns det 26 094 medlemmar som hade gjort 1 153 096 inlägg i 10 524 olika ämnen.
Tack så mycket! Håller med dig på alla punkter, den sista halvan av sista raden är verkligen inte diktens höjdpunkt, tack för kritiken
Du får det att låta som om sista delen sänker hela dikten, det gör den inte. Det var bara mindre bra.Tack så mycket! Håller med dig på alla punkter, den sista halvan av sista raden är verkligen inte diktens höjdpunkt, tack för kritiken
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Vad vi vore utan oss
mitt hjärta är varmt
kanske kokar det
till och med
dina ögon är sorgsna ikväll
men din röst försöker skära
ett hål, en öppning, en liten reva
som vi kan andas ur
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
jag älskar den, både orden och melodin.
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
en av dina absolut bästa. älskar att du kan skriva så vackert både om när det är bra och när det är dåligt...
tycker du skriver bättre och bättre. hoppas att du inte lägger ner skrivandet. jag vill köpa din diktsamling...signerad...snart
Öppen Eld och Öppna Sår:
Idag skulle det varit fem år
du försvann ut i krig
om en dispyt du hade glömt
tonårsångesten kommer sent i vår
Min vapenvägran låg mig i fatet
vad fanns det att slåss för
när ditt liv ändå var som en
missriktad kula genom institutioner
Vem är jag att bedöma och fördöma
din förmåga till kärlek och vänskap
vem är du att berömma och drömma om
min hand när du sticker mig med kniv
Every beat of your drum is wasted
and every song you sing is a fake
and every word is a hesitation
you did it great...
Jag gillar det dramatiska i denna, och mittenversen lyser allra starkast tycker jag
Tack, prövade en ny stil helt enkel
Vi får se, jobbar på det. Det är definitivt något som lockar.en av dina absolut bästa. älskar att du kan skriva så vackert både om när det är bra och när det är dåligt...
tycker du skriver bättre och bättre. hoppas att du inte lägger ner skrivandet. jag vill köpa din diktsamling...signerad...snart
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
I
Så länge du var vilat Valentina
Det var nog inte kraften som tog slut
och kanske är det saknad
men jag minns dig så tydligt just ikväll
när du bryter mönstret
och
går gator ned med dockskorna i handen
hjärtat utanpå
och alltid med dockfötter mot asfalt
II
Du kanske var en mardröm ibland
men trots att jag gick vilse
har jag aldrig vänt dig ryggen
och du kryper under huden som skavsår
men lämnar ingen annan
känsla
än den att aldrig vilja
glömma
vem du är
Så jag minns dig
Valentina
med kvällssval sand mot brunbrända fötter
under stjärnklara nätter i ett annat land
på ett annat språk
men med samma mjuka andetag mot kinden
och allting liksom började
just då
III
Du har sovit länge
och vi måste alltid hitta nya vägar
för om vi dör innan stjärnorna har slocknat
kanske allting var förgäves
Jag letar efter drömmar och nånstans finns du med mig
men färgerna har bleknat
och vi håller inte hårt i
mjölkvita
dockhänder
som vi gjorde en gång i en annan tid
Det är kanske saknad just ikväll
men dina andetag är tysta
och jag famlar som i mörker
efter allt du en gång var
IV
Jag tror du sa
“när man vunnit ett slag men tappat lusten till att kriga
finns väl bara ensamheten kvar”
och det handlar nog om oss
hur vi aldrig hade mod att
bryta
mönstret
Jag minns dig som en vinternatt
men saknar dig i solsken
och visst är det lustigt
Valentina
att gatorna vi vandrat som
bär spår av våra fotsteg
inte vet hur nära frontlinjen vi var
V
De kan skratta bäst de vill
för bland kakelugnars stilla glöd
har du alltid varit den jag orkat minnas
och vi andas ju än
(fast kanske lite tystare)
men så länge som vi lever
finns det tid att låtsas
och allt som går igen bland höga hus
Hon står kvar där på kanten
och jag tror att du ser det
för just ikväll har du tagit dina skor i handen
som om sommaren var här
och jag ser dig gå nedför gatan
bort från clownerna och röken
bort från allt
Vi har haft våra rädslor
men ikväll
ikväll
börjar livet om igen
VI
Jag vårdar dig som dockfötter i dockskor
och alltid som en dröm
vackrare än minnen
Du har sovit länge Valentina
och vaknar du så finns jag här för dig
http://foto.stilren.se - portfolio
VÄSTERBRON
Under mina fötter finns oändlig tid
Tar jag steget fullt ut så finner jag frid
Se bakåt över axeln en sista gång igen
Där står du och vinkar farväl, min enda vän
Men jag vet att du är en illusion
För jag står ensam där mitt på bron
Det finns ingenting längre att se fram emot
Jag balanserar nu över kanten med min högra fot
Vattnet där nere är svart och kallt
Runt omkring mig ligger ingenting överallt
Jag sluter mina ögon och låter kroppen falla
Och beseglar då mitt öde, farväl till er alla
Jag skriver texter.
Dom kan du finna här:
https://www.poeter.se/Medlem?author_id=22950
Jag har släppt två st. böcker.
Ex Animo är den senaste och den innehåller hälften engelska och hälften svenska egenskrivna texter.
Vill du köpa ett ex så skicka ett meddelande.
egentligen vill jag inte kliva av
hon wettextorkar kiosken
jag läser Bukowski.
den här får du tillbaka,
säger jag
och lämnar över en
tom vinflaska.
tack, säger hon.
jag vänder bort
blicken.
eeeh, vad har ni för öl?
hon ger mig en enkel biljett
till Norrland eller Mariestad.
vill du ha glas?
hela tiden färdas
tallarna
i motsatt riktning.
Låt dom komma nu
Levande det blir, sättet du skriver på. Hmm, funderar på vem som inspirerar - Bukowski kanske?
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Christina?
en tjej med blått hår
fyrar av ett
leende mot mig
i bussmonitorn
en tjej i blont
sänder ut liknande
signaler
jag undrar vem av
dem som är
en qvinna?
Låt dom komma nu
Förskingring, grovt brott
Jag skriver poesi
i mörkret utan att se
bokstäverna.
Det kanske
är lika bra.
Då vet jag att mina känslor
inte är verkliga
förrän morgonen gryr
och vinångorna
skingras.
Låt dom komma nu
Riktigt bra! Förmedlar verkligen en känsla, bra jobbat
Behörigheter för att posta
Svara med citat