Forumiternas poesi

[popdrog]

SOLENS SISTA TIMME
Det är solens sista timme på sommarens första dag
Vi har satt oss ner i en park utanför stan
Du ler hela tiden och jag undrar åt vad
Det är solens sista timme på sommarens första dag

Du tittar uppåt och räknar stjärnor som jag inte ser
Jag tittar neråt och döljer tårar i månens sken
Du tittar på mig och undrar vad jag tänker på
Jag vänder bort mitt ansikte och önskar nästan att du ska gå

Så sitter vi tysta i ett par timmar tills mörkret dör ut
På himlen breder vita moln ut sig som en himmelens brud
Jag har något att säga säger jag och tittar upp rakt på dig
Det här är sista gången någonsin som du kommer att få se mig

Grymt bra Chriztian!

[Insanity Within]

Insanity, vilken bra dikt.

Tack, det betyder mycket att du gillar den för ärligt talat lät den bättre i mitt huvud än vad jag tycker den ser ut i skrift. Du gav den en skjuts framåt, så tack för det!

[Insanity Within]

Grymt bra Chriztian!

Det var faktiskt nåt du sa som inspirerade mig att skriva den. Den här texten är bara 20 min gammal.

[utomjording]

SOLENS SISTA TIMME
Det är solens sista timme på sommarens första dag
Vi har satt oss ner i en park utanför stan
Du ler hela tiden och jag undrar åt vad
Det är solens sista timme på sommarens första dag

Du tittar uppåt och räknar stjärnor som jag inte ser
Jag tittar neråt och döljer tårar i månens sken
Du tittar på mig och undrar vad jag tänker på
Jag vänder bort mitt ansikte och önskar nästan att du ska gå

Så sitter vi tysta i ett par timmar tills mörkret dör ut
På himlen breder vita moln ut sig som en himmelens brud
Jag har något att säga säger jag och tittar upp rakt på dig
Det här är sista gången någonsin som du kommer att få se mig

Grymt bra, tycker jag också!
Jag gillar inte alltid dikter med rim, men i den här dikten funkar rimmen perfekt. De finns där utan att man tänker på dem.
Det är bara innehållet som tar plats i mitt huvud, precis som det ska vara.
Och slutet är så sorgligt, så sorgligt.

[Insanity Within]

Grymt bra, tycker jag också!
Jag gillar inte alltid dikter med rim, men i den här dikten funkar rimmen perfekt. De finns där utan att man tänker på dem.
Det är bara innehållet som tar plats i mitt huvud, precis som det ska vara.
Och slutet är så sorgligt, så sorgligt.

Men oj! Att få beröm av dig är verkligen en otrolig ära, jag är dålig på att kommentera men gillar verkligen det du skriver, så tack för att du skriver och tack för dina ord om min text.

[tigertindra]

efterspel.

så få ord sagda, lamslog allt
vi borde säga
när i tystnad vi är kvar, isär

förlåt för att jag inte kommenterat förräns nu. jag älskar hur du med bara några ord, 3 rader, kan fånga så mycket och få en att känna och vara exakt där du är. jag tycker du är helt fantastisk och forumets enda riktiga tvätt-äkta poet.

oskar du är duktig du också...no offens. disposition har bara ett så rent, fantastiskt, magiskt och geniunt ovanligt sätt att skriva på. har läst otroligt många diktsamlingar men aldrig stött på någon som skriver som han. han är unik i sitt slag.

men du är ju magnefik i dina kärleksdikter...

och jag ser mycket fram emot linus framtida dikter...han känns som en samhälls-in your face-poet. rolig och intressant. han har nog inte landat riktigt än men jag tycker bara det är spännande att se vad han postar nästa gång...tycker du har stor potential och hoppas du inte lägger ner skrivandet oavsett vad du kommer jobba med. du har en gåva...låt den växa

[Insanity Within]

SAMHÄLLSTJÄNST
Du borde få samhällstjänst
Det du gjort borde kategoriseras som ett brott
Och alla som fallit för dig borde kallas in som vittnen
På en rättegång där du döms till evig kärlekstörst
Men du är så vacker och du bländar alla som ser dig
Så du går återigen fri och kan göra som du vill
Mitt liv och min kärlek har du redan förbrukat
Och för det älskar jag dig tills den dag jag dör

[Bravorion]

Du söker efter friheten
Jag dämpar din dröm endast med ord
Dräper dig varje dag med namn

Du får inte ta plats, du är ingenting alls
Jag har aldrig gett ett slag, förstår ingenting

Längst fram sitter du med tårar på kinden
Ingen kommer att hjälpa dig
Skrik och hårda ord tränger sig in

Idag efter sju får du se i syne
En man med glänsande gloria
Han har kommit för att lämna hjälp
Du tvivlar på den maskerade mannen
Hatet lyser igenom hans mask

Det är en regel du har lärt dig
Lämna inte ut dig för lätt
För vart kommer han slå?

Tiden har gått i åratal utan dig
Du gjorde inget fel
Du är offret tillgänglig för alla
För vad är du värd?

De sju sista raderna är bäst. För mig hade de i sig räckt som ensamstående dikt, även om ovanstående inte är dåligt så håller den sista delen högst klass enligt mig.
Dikter som berättar som den här balanserar på att fånga intresse och formulera känslor indirekt men kraftfullt, annars blir det mer av en kort historia. Det har du ändå lyckats ganska bra med tycker jag. Bra avslut också tycker jag.

Mannen i hörnet
står med våta ögon och ser
Sin enda kärlek
har han gett åt er

Nu står han vid dödens bro
Det enkla kommer före det svåra
han orkade inte med alla tårar

Två meter under jorden får han ro
tänk så det kan gå


(Utomjording har hjälpt mig med uppbyggnaden och lite andra småsaker. Stort tack till honom!)

Bra längd och bra formulerad. Mörk innebörd förmedlad på ett lätt och sorgligt sätt.

Det är när dimman omringar
din sovande hemstad
det är när nattfjärilarna prövar sina vingar
som du sluter dina sårade ögonlock

Tårarna gör sig påminda igen
dina läppar bär en smak av salt
minns hur du sprang i gräset som liten
du vet att det aldrig händer igen

Ditt hjärta kanske slår i otakt inatt
men de tunga tårarna är inte bara dina
så ta hand om din ensamhet
den kanske lämnar dig

Bra skrivet, jag är imponerad. Väldigt utlämnad och sårbar dikt, gillar slutets nyans av hopp.

[svantee]

Bravorion:

Tack så mycket för alla fina kommentarer : )
Jag lyckas ofta skriva för långa dikter och intresset för att läsa de kanske minskas.
Det blir nästan som noveller ibland. Från början var Ånger två stycken längre, men Utomjording tyckte det var bättre att bara ta bort de två.
Jag är nöjd med resultatet!
Tack igen : )

[Razztheazz]

Din näsa och mina händer

Första lövet har ännu inte fallit
Och den första mörka dagen
Har ännu inte besegrat den ljusa

Första droppen har ännu inte träffat din näsa
För jag skyddar den ack så varsamt
Med mina ännu torra händer

Jag vore inget utan din näsa
Och din näsa skulle vara våt
Utan mina torra händer

För det är när hösten kommer
Som mina torra händer blir våta

Och din näsa
Blir alldeles, alldeles blöt

[Bravorion]

Din näsa och mina händer

Första lövet har ännu inte fallit
Och den första mörka dagen
Har ännu inte besegrat den ljusa

Första droppen har ännu inte träffat din näsa
För jag skyddar den ack så varsamt
Med mina ännu torra händer

Jag vore inget utan din näsa
Och din näsa skulle vara våt
Utan mina torra händer

För det är när hösten kommer
Som mina torra händer blir våta

Och din näsa
Blir alldeles, alldeles blöt

Välskriven men jag är lite konfunderad över valet av tema, men du får ihop det bra. Bra skrivet.

[Bravorion]

Bravorion:

Tack så mycket för alla fina kommentarer : )
Jag lyckas ofta skriva för långa dikter och intresset för att läsa de kanske minskas.
Det blir nästan som noveller ibland. Från början var Ånger två stycken längre, men Utomjording tyckte det var bättre att bara ta bort de två.
Jag är nöjd med resultatet!
Tack igen : )

Jag har skrivit en hel del långa dikter, vissa sträcker sig över a4, ibland kräver känslorna det. På sista tiden har jag dock börjat komprimera dikterna, och försökt att inte förlora känslorna och kvalitén samtidigt. Långt kan vara mycket bra, men som du säger man riskerar förlora intresset för dem som bara slöläser. Skriv för din egen skull och skriv som du känner du vill så blir det bäst. Smaken är ju trots allt olika.

[-hulda-]

Din näsa och mina händer

Första lövet har ännu inte fallit
Och den första mörka dagen
Har ännu inte besegrat den ljusa

Första droppen har ännu inte träffat din näsa
För jag skyddar den ack så varsamt
Med mina ännu torra händer

Jag vore inget utan din näsa
Och din näsa skulle vara våt
Utan mina torra händer

För det är när hösten kommer
Som mina torra händer blir våta

Och din näsa
Blir alldeles, alldeles blöt

Jag blev alldeles varm av den här

[Sundance_Joel]

Bra skrivet, jag är imponerad. Väldigt utlämnad och sårbar dikt, gillar slutets nyans av hopp.

Tack Precis så jag hoppades att det skulle vara, ungefär. Även om jag inte brukar tänka "nu ska jag skriva en sånhär dikt" så var det den känslan jag ville förmedla.

[Bravorion]

Tack Precis så jag hoppades att det skulle vara, ungefär. Även om jag inte brukar tänka "nu ska jag skriva en sånhär dikt" så var det den känslan jag ville förmedla.

Måste kännas skönt att ha lyckats så bra då.