ähm.... Jag tror kanske att jag, eller det vill säga att boken är klar, har precis avslutat den andra omskrivningen.
Detta känns konstigt... men jag tror att min bok är klar.
- men har ju självklart redan börjat på nästa.#Sequel? #Love #alwayslovefirstandlast
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2017-04-06 klockan 11:06.
Å det är ju jätte imponerande! Måste kännas häftigt.Ursprungligen postat av Laila Mari-Gigi Andersen
ähm.... Jag tror kanske att jag, eller det vill säga att boken är klar, har precis avslutat den andra omskrivningen. Detta känns konstigt... men jag tror att min bok är klar. - men har ju självklart redan börjat på nästa.
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för...
Det känns häftigt och tomt och konstigt och underbart!!
Den har varit undervägs för så många år, on and off, ibland har livet varit viktigare. Men nu är den klar.
- och dessa 500-something sidor skulle inte existera om det inte hade varit för det här 17547071_1281682978533410_4314292507503186803_o.jpg...denna konserten var en vändpunkt för mig, något ändras inom mig den kvällen och det har varit drivet mig framåt på min resa genom livet sen dess.
Jag började inte skriva för ytterligare två år, men konserten ändrade något - mig. There was something in the air.
Men att skriva boken var, tänker jag, den enkla delen, nu kommer det svåra - att övertyga världen om att den är värt att läsa.
har du fått den publicerad?Det känns häftigt och tomt och konstigt och underbart!!
Den har varit undervägs för så många år, on and off, ibland har livet varit viktigare. Men nu är den klar.
- och dessa 500-something sidor skulle inte existera om det inte hade varit för det här 17547071_1281682978533410_4314292507503186803_o.jpg...denna konserten var en vändpunkt för mig, något ändras inom mig den kvällen och det har varit drivet mig framåt på min resa genom livet sen dess.
Jag började inte skriva för ytterligare två år, men konserten ändrade något - mig. There was something in the air.
Men att skriva boken var, tänker jag, den enkla delen, nu kommer det svåra - att övertyga världen om att den är värt att läsa.
Korta svaret: Nej, inte än.
Långa svaret: Nej, inte än för att...
- Om jag väljer att gå den officiella vägen skulle jag behöva skriva en "ansökan" + en sammanfattning av min roman till en litterär agent, och skulle jag ha sån tur att agenten faktiskt läser ansökanden och finns det fortfarande synopsisen och skulle agenten fortfarande tycka det låter intressant kommer han då att be mig att skicka de första tre kapitlen ... och gillar han fortfarande vad han läser blir jag kanske erbjudat en deal - komma "i stall". Men sedan måste den litterära agenten kontakta ett förlag - och då börjar hela processen om igen.
Det är ganska ansträngande, det finns så många steg och var och en kan innebära ett "Goodbye".
Så jag har undersökt lite hur man "själv-publicera" på nätet och jag tror att jag kommer göra det på det sättet.
- även om jag jättegärna skulle behöva att få min roman korrekturläst av någon annan, som kunde berätta om för mig om den är skräp eller sådär okej medelmåttig.
...så nej inte än. Men snart...
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2017-04-10 klockan 14:08.
Anledningen att jag frågar är för att jag också skrivit en bok. Skickade in den till förlag för tre veckor sedan, detta är tredje gången jag skickar den, gjorde det för något år sen men har efter refusering skrivit om den massor så jag gör ett tredje försök men räknar med att bli refuserad igen. Jag har också funderat på självpublicering men det kostar ju endel och framförallt vet jag inte hur jag ska kunna marknadsföra den sen. Jag har ingen blogg eller liknande att göra reklam för den på. Så därför känns det inte värt att lägga pengarna på självpublicering eftersom jag inte vet hur jag ska 'få ut den'. Så om jag blir refuserad igen vet jag inte hur jag ska göra.Korta svaret: Nej, inte än.
Långa svaret: Nej, inte än för att...
- Om jag väljer att gå den officiella vägen skulle jag behöva skriva en "ansökan" + en sammanfattning av min roman till en litterär agent, och skulle jag ha sån tur att agenten faktiskt läser ansökanden och finns det fortfarande synopsisen och skulle agenten fortfarande tycka det låter intressant kommer han då att be mig att skicka de första tre kapitlen ... och gillar han fortfarande vad han läser blir jag kanske erbjudat en deal - komma "i stall". Men sedan måste den litterära agenten kontakta ett förlag - och då börjar hela processen om igen.
Det är ganska ansträngande, det finns så många steg och var och en kan innebära ett "Goodbye".
Så jag har undersökt lite hur man "själv-publicera" på nätet och jag tror att jag kommer göra det på det sättet.
- även om jag jättegärna skulle behöva att få min roman korrekturläst av någon annan, som kunde berätta om för mig om den är skräp eller sådär okej medelmåttig.
...så nej inte än. Men snart...
Hoppas det går bra för dig iaf. ☺
Oh My God! How insanely cool is that!! (Ja, jag sa faktiskt precis så när jag läste inlägget ditt
Vilken genre skriver du... Nej, vänta, du behöver inte skriva det här om du inte vill!
Men om du hellre vill kan vi PMa och tala om det där och kanske dela våra erfarenheter?!
Jag kommer vara ganske upptagen de närmaste dagarna, men kanske fredag eller lördag kan jag skriva dig.
So cool!! Du har faktiskt försökt att få din bok publicerad!
Hahaha.Oh My God! How insanely cool is that!! (Ja, jag sa faktiskt precis så när jag läste inlägget ditt
Vilken genre skriver du... Nej, vänta, du behöver inte skriva det här om du inte vill!
Men om du hellre vill kan vi PMa och tala om det där och kanske dela våra erfarenheter?!
Jag kommer vara ganske upptagen de närmaste dagarna, men kanske fredag eller lördag kan jag skriva dig.
So cool!! Du har faktiskt försökt att få din bok publicerad!
Tyvärr tror jag att jag blir refuserad igen, jättesvårt att få ett förlag att ta chansen att ge ut en debutant. Men jag vill verkligen inte ge upp. Har skrivit berättelser sen jag lärde mig skriva som 6 åring och har sen dess drömt om att få en bok publicerad. Så självpublicering kan bli ett alternativ men jag tror det är jättesvårt att marknadsföra den plus att jag skulle vilja få hjälp av ett förlag med genomläsning och redigering. Har tänkt skicka den till lektör läsning men då kostar ju det också. Så om jag både skulle välja lektör och självpublicering så skulle det kosta mig ganska mycket och jag skulle inte få tillbaka de pengarna eftersom jag inte kommer nå ut till så många själv. Men ibland känner jag att det är värt det bara för att äntligen få hålla min egen bok i handen.
Vad skriver du om då?
Obs. Detta inlägg har säkert stavfel och konstiga autocorrect för jag skriver från mobilen och orkar inte läsa igenom och justera
Wow! Det är mycket allvarliga ämnen du arbetar med! Jag skulle gärna vilja fråga vart ifrån du får din inspiration - både i allmänhet och speciellt för enstaka romanen, men om du inte känner för att berätta om det, är det helt okej! - eller om du hellre vill prata om det via PM är det också okej.Hahaha.
Tyvärr tror jag att jag blir refuserad igen, jättesvårt att få ett förlag att ta chansen att ge ut en debutant. Men jag vill verkligen inte ge upp. Har skrivit berättelser sen jag lärde mig skriva som 6 åring och har sen dess drömt om att få en bok publicerad. Så självpublicering kan bli ett alternativ men jag tror det är jättesvårt att marknadsföra den plus att jag skulle vilja få hjälp av ett förlag med genomläsning och redigering. Har tänkt skicka den till lektör läsning men då kostar ju det också. Så om jag både skulle välja lektör och självpublicering så skulle det kosta mig ganska mycket och jag skulle inte få tillbaka de pengarna eftersom jag inte kommer nå ut till så många själv. Men ibland känner jag att det är värt det bara för att äntligen få hålla min egen bok i handen.
Vad skriver du om då?
Obs. Detta inlägg har säkert stavfel och konstiga autocorrect för jag skriver från mobilen och orkar inte läsa igenom och justera
Jag började skriva "poesi" ("poesi" i absolut bredaste termerna möjligt!) när jag var 13, av någon anledning har jag alltid uttryckt mig på engelska - dels för att jag gillar den språkliga utmaningen och dels för att det kändes rätt.
Jag önskar jag kunde skriva på danska, men jag har inget dansk litterärt språk. Den sista boken jag läste på danska var i 1994 när jag studerade för att bli lärare (mina dansklärare har förstört dansk litteratur för mig).
Detta kommer att låta fånigt, men jag har alltid känt att jag hade en bok inuti mig, historier att berätta... men jag har aldrig agerat på det.
Och sen, en dag kunde jag inte begränsa "dikten" till en enda sida och då höll jag på att skriva, och det började ta form som en berättelse och jag höll på hela natten (det var tillbaka i 2010) och innan jag visste av det hade jag skrivit 8 sidor, nästa dag skrev jag igen.
Och det var det.
Jag är i en värld av min egen när jag skriver, jag bara försvinner helt ...Jag är mina karaktärer, känner vad de känner. Och det gör mig så glad, the buzz jag får från att skriva, när fingrarna dansa över tangentbordet ...absolute bliss.
Känner du också på det sättet när du skriver?
Men när man får "skrivkramp" ...Herregud! Det är så frustrerande!!
Jag fick ett råd en gång som jag har fastnat vid sedan: "Håll dig till vad du vet om och bygg vidare ifrån det". Så jag bara skriver om något så vardagligt som kärlek. Varken mer eller mindre.
- Och sex.
Jag älskar de totalt episka kärlekshistorier i alla mina fantasy eller dark romance (I am die-hard-romantic to the core! - with a possible cynic streak...), men jag fann också att sexen i den litterära världen var antingen kinky (50 shades) eller praktiskt taget icke-existerande, kanske en halv sida, om man hade tur.
Vilket jag fann mycket nedslående, man kan inte ha en episk kärlekshistoria som ett platonisk förhållande!
Så jag bestämde mig för att skriva en roman om episk kärlek i en normal, vardaglig miljö (nästan normal) och med "normal" sex, från helt normalt "make love" till "God! I need you right now up against the door!"-sex.
Men nu börjar jag känna för att dyka ner i det mera "murky waters of love" - intrasslade känslor, varför ingenting är lätt när vi beslutar oss för att älska någon. Varför vi gör som vi gör för att vi älskar - eller tror att vi älskar. Det är vad jag vill utforska i nästa bok och det kommer bli med samma karaktär som i den jag just har skrivit ferdig. a sequel in some way? +sex, för mig är sex en intrical del av en relation, en man inte kan avfärda.
Även om vi skriver om helt olika saker - om du är intresserad, kunde vi kanske på något sätt hjälpa/stödja varandra - om du vill?!
Jag skulle gärna vilja höra mer om ditt skrivandet, det är inte ofta att man möter én i samma situation.
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2017-04-11 klockan 10:56.
Wow! Det är mycket allvarliga ämnen du arbetar med! Jag skulle gärna vilja fråga vart ifrån du får din inspiration - både i allmänhet och speciellt för enstaka romanen, men om du inte känner för att berätta om det, är det helt okej! - eller om du hellre vill prata om det via PM är det också okej.
Jag började skriva "poesi" ("poesi" i absolut bredaste termerna möjligt!) när jag var 13, av någon anledning har jag alltid uttryckt mig på engelska - dels för att jag gillar den språkliga utmaningen och dels för att det kändes rätt.
Jag önskar jag kunde skriva på danska, men jag har inget dansk litterärt språk. Den sista boken jag läste på danska var i 1994 när jag studerade för att bli lärare (mina dansklärare har förstört dansk litteratur för mig).
Detta kommer att låta fånigt, men jag har alltid känt att jag hade en bok inuti mig, historier att berätta... men jag har aldrig agerat på det.
Och sen, en dag kunde jag inte begränsa "dikten" till en enda sida och då höll jag på att skriva, och det började ta form som en berättelse och jag höll på hela natten (det var tillbaka i 2010) och innan jag visste av det hade jag skrivit 8 sidor, nästa dag skrev jag igen.
Och det var det.
Jag är i en värld av min egen när jag skriver, jag bara försvinner helt ...Jag är mina karaktärer, känner vad de känner. Och det gör mig så glad, the buzz jag får från att skriva, när fingrarna dansa över tangentbordet ...absolute bliss.
Känner du också på det sättet när du skriver?
Men när man får "skrivkramp" ...Herregud! Det är så frustrerande!!
Jag fick ett råd en gång som jag har fastnat vid sedan: "Håll dig till vad du vet om och bygg vidare ifrån det". Så jag bara skriver om något så vardagligt som kärlek. Varken mer eller mindre.
- Och sex.
Jag älskar de totalt episka kärlekshistorier i alla mina fantasy eller dark romance (I am die-hard-romantic to the core! - with a possible cynic streak...), men jag fann också att sexen i den litterära världen var antingen kinky (50 shades) eller praktiskt taget icke-existerande, kanske en halv sida, om man hade tur.
Vilket jag fann mycket nedslående, man kan inte ha en episk kärlekshistoria som ett platonisk förhållande!
Så jag bestämde mig för att skriva en roman om episk kärlek i en normal, vardaglig miljö (nästan normal) och med "normal" sex, från helt normalt "make love" till "God! I need you right now up against the door!"-sex.
Men nu börjar jag känna för att dyka ner i det mera "murky waters of love" - intrasslade känslor, varför ingenting är lätt när vi beslutar oss för att älska någon. Varför vi gör som vi gör för att vi älskar - eller tror att vi älskar. Det är vad jag vill utforska i nästa bok och det kommer bli med samma karaktär som i den jag just har skrivit ferdig. a sequel in some way? +sex, för mig är sex en intrical del av en relation, en man inte kan avfärda.
Även om vi skriver om helt olika saker - om du är intresserad, kunde vi kanske på något sätt hjälpa/stödja varandra - om du vill?!
Jag skulle gärna vilja höra mer om ditt skrivandet, det är inte ofta att man möter én i samma situation.
jag får nog inspiration från att läsa mycket och se filmer men också från människor som jag möter eller läser om. den romanen som jag skickat in har jag skrivit på under många många år, började nog för typ 7 år sen. men då skrev jag bara ca 20 sidor och det var bara för min egen del. sedan utvecklades tankarna och ideerna och växte till en hel bok. från början skrev jag bara självupplevda saker. jag tror det beror på att jag kände mig inte självsäker nog att tro att jag kunde skriva "om någon annan". vill bara poängtera att jag aldrig blivit misshandlad så den delen är inte självupplevd.
jag skrev dikter från början, typ mellan 12-16 år, jag hade svårt att skriva långa texter...orden tog slut. men sen kändes inte diktform roligt länge och jag började skriva texter, som mest beskrev en scen eller en händelse. sedan började jag tänka att jag kunde ju sätta ihop två av dessa scener med en "brygga" emellan och då började jag skriva längre. jag håller med dig om att skriva är som en high. när man kommer in rätt mode så blir jag som förblindad, adrenalinet pumpar och det känns som att man springer ett maraton. men mitt skrivande går verkligen i perioder, under långa perioder kan jag inte skriva alls, för att sedan komma in i perioder då jag vill skriva hela tiden och glömmer tid och rum. men jag har väldigt svårt att få tid till skrivandet, jag hinner bara sitta korta stunder. jag jobbar heltid och har två små barn som tar upp all fritid så det blir på raster på jobbet och sena kvällar som jag skriver och då blir det max 1 timme åt gången och det blir väldigt upphugget. önskar att jag kunde försörja mig som författare och bara vara hemma och skriva hela dagarna och sen när barnen kommer hem, bara ägna mig åt dem utan att känna stress för jag vet att jag kan skriva på dagarna.
så jag har ofta skrivkramp faktiskt...vet inte varför. som om jag behöver lång tid att bearbeta och tänka. väldigt jobbigt. önskar att jag kunde vara en romanspruta som Stephen King.
roligt att prata med någon annan som skriver.
detta börjar nog bli ointressant för övriga forumare att vi spoilar den här tråden, så jag skriver ett PM nästa gång. ;-)
Ja, du rätt vi får börja pm'a varandra, för att detta är säkerligen ganska tråkigt för alla andra.jag får nog inspiration från att läsa mycket och se filmer men också från människor som jag möter eller läser om. den romanen som jag skickat in har jag skrivit på under många många år, började nog för typ 7 år sen. men då skrev jag bara ca 20 sidor och det var bara för min egen del. sedan utvecklades tankarna och ideerna och växte till en hel bok. från början skrev jag bara självupplevda saker. jag tror det beror på att jag kände mig inte självsäker nog att tro att jag kunde skriva "om någon annan". vill bara poängtera att jag aldrig blivit misshandlad så den delen är inte självupplevd.
jag skrev dikter från början, typ mellan 12-16 år, jag hade svårt att skriva långa texter...orden tog slut. men sen kändes inte diktform roligt länge och jag började skriva texter, som mest beskrev en scen eller en händelse. sedan började jag tänka att jag kunde ju sätta ihop två av dessa scener med en "brygga" emellan och då började jag skriva längre. jag håller med dig om att skriva är som en high. när man kommer in rätt mode så blir jag som förblindad, adrenalinet pumpar och det känns som att man springer ett maraton. men mitt skrivande går verkligen i perioder, under långa perioder kan jag inte skriva alls, för att sedan komma in i perioder då jag vill skriva hela tiden och glömmer tid och rum. men jag har väldigt svårt att få tid till skrivandet, jag hinner bara sitta korta stunder. jag jobbar heltid och har två små barn som tar upp all fritid så det blir på raster på jobbet och sena kvällar som jag skriver och då blir det max 1 timme åt gången och det blir väldigt upphugget. önskar att jag kunde försörja mig som författare och bara vara hemma och skriva hela dagarna och sen när barnen kommer hem, bara ägna mig åt dem utan att känna stress för jag vet att jag kan skriva på dagarna.
så jag har ofta skrivkramp faktiskt...vet inte varför. som om jag behöver lång tid att bearbeta och tänka. väldigt jobbigt. önskar att jag kunde vara en romanspruta som Stephen King.
roligt att prata med någon annan som skriver.
detta börjar nog bli ointressant för övriga forumare att vi spoilar den här tråden, så jag skriver ett PM nästa gång. ;-)
Bara en sak jag skulle vilja säga.
Jag förstår dig, kampen för att balansera lusten, nödvendigheten att skriva med att behöva ta itu med vardagen.
Jag vet inte om du är en ensamstående mamma som jag, men ändå ... det finns alltför många dagar där jag helt enkelt inte orkar skriva. My mind is drained and wrung like a dishcloth.
Men jag gjorde en sak som var magisk för att få mitt skrivande på gång igen: Jag reste till Stockholm för en vecka i oktober. Under eftermiddagarna vankade jag runt museer att få inspiration, satt i caféer och läste och såg livet passera, jag gick runt lite mer, åt middag på restauranger nära hotel fartyget.
Men varje kväll och morgon skrev jag!
Och det var den mest glädjande upplevelse. Att ha all denna tid för mig själv - bara jag - inte min dotter eller min mamma eller pappa, eller arbetet...bara jag och min roman. Om jag inte hade gjort det är jag säker på att jag inte skulle ha haft uthålligheten att komma igenom min mors död 3 veckor senare. Och hade jag visst att hon skulle dö så snart efter skulle jag inte ha rest, men jag visste inte det och om jag ser tillbaka nu är jag glad att jag gjorde beslutet och använde mina savings på min lite 'writer's recluse'.
Och det var inte sista gången jag har gjort det!
Du behöver ju inte resa utomlands, om du känner någon som har en stuga (eller lägenhet som de inte använder), kanske fråga dem om du kan låna den under 5 dagar eller en vecka och isolera dig själv och dyk ner i ditt skrivande.
Det är den bästa upplevelsen ever!
Senast redigerat av Laila Mari-Gigi Andersen den 2017-04-13 klockan 09:22.
Jag ska nog inte klaga för jag är inte ensamstående, jag är gift och bor ihop med barnens pappa, så problemet är kanske att jag är lite för lat. ;p men vi jobbar heltid och barnen är 3 och 5 så efter jobbet kräver de såklart mycket uppmärksamhet plus att den lilla tid man har med dem vill man ju spendera med dem.Ja, du rätt vi får börja pm'a varandra, för att detta är säkerligen ganska tråkigt för alla andra.
Bara en sak jag skulle vilja säga.
Jag förstår dig, kampen för att balansera lusten, nödvendigheten att skriva med att behöva ta itu med vardagen.
Jag vet inte om du är en ensamstående mamma som jag, men ändå ... det finns alltför många dagar där jag helt enkelt inte orkar skriva. My mind is drained and wrung like a dishcloth.
Men jag gjorde en sak som var magisk för att få mitt skrivande på gång igen: Jag reste till Stockholm för en vecka i oktober. Under eftermiddagarna vankade jag runt museer att få inspiration, satt i caféer och läste och såg livet passera, jag gick runt lite mer, åt middag på restauranger nära hotel fartyget.
Men varje kväll och morgon skrev jag!
Och det var den mest glädjande upplevelse. Att ha all denna tid för mig själv - bara jag - inte min dotter eller min mamma eller pappa, eller arbetet...bara jag och min roman. Om jag inte hade gjort det är jag säker på att jag inte skulle ha haft uthålligheten att komma igenom min mors död 3 veckor senare. Och hade jag visst att hon skulle dö så snart efter skulle jag inte ha rest, men jag visste inte det och om jag ser tillbaka nu är jag glad att jag gjorde beslutet och använde mina savings på min lite 'writer's recluse'.
Och det var inte sista gången jag har gjort det!
Du behöver ju inte resa utomlands, om du känner någon som har en stuga (eller lägenhet som de inte använder), kanske fråga dem om du kan låna den under 5 dagar eller en vecka och isolera dig själv och dyk ner i ditt skrivande.
Det är den bästa upplevelsen ever!
Diskussionen fortsätter via PM. ;-)
att få ihop ett flyt i berättelsen när man har skrivit berättelsen i olika stycken som hoppar i tiden.... *suck* klippa och klistra och skriva ihop bryggor... är bara uppe i 70 sidor än så värre lär det bli.
Behövs "bryggorna"? Är det inte möjligt att "hoppa" i stället?att få ihop ett flyt i berättelsen när man har skrivit berättelsen i olika stycken som hoppar i tiden.... *suck* klippa och klistra och skriva ihop bryggor... är bara uppe i 70 sidor än så värre lär det bli.
Men ja, redigering är den tråkiga delen av skrivandet.Det är lite som att städa => major suckage ...men när det är gjort ser allt bättre ut.
and so it begins again Bifogad fil 11573.
Inspirationen kom precis som jag höll på att somna ett par nätter sen Bifogad fil 11574...och jag ignorerar aldrig när inspiration slår ner.
Men den här gången gör jag det ordentligt. Har även gjort ett par anslagstavlor för alla mina anteckningar, idéer, inspiration - och för att hålla reda på de olika historierna som utvecklades i historien - och denna här kommer att kräva noggrann research först!
Jag ser fram emot ...oh, to heck with it! I am longing for the challenge this genre will give me! ...den kommer att testa min fantasi och analytiska färdigheter och min förmåga att strukturera en berättelse - men mest av allt min fantasi.
Åh, vad det kliar i mina fingrar. Jag vill skriva nu!
Behörigheter för att posta
Svara med citat
