Forumares kreativitet

[sundance_danne]

Fin akrylmålning!

[Automatvapen]

Swedish spring time for lady beetles:



http://youtu.be/lubZGitJ09Q

Jag känner att den där borde ha varit markerad NSFW din galning!

[frågg]

Jag känner att den där borde ha varit markerad NSFW din galning!

Lite insektssex skadar ingen :P

[Laila Mari-Gigi Andersen]

Hmm ...inte riktigt säker på var eller ens om, ska jag lägga upp det här... Fuck it! Here goes

Jag skrev detta över 3, kanske till och med fyra år sedan. Det började som en sorts "dikt" som bara inte ville stanna inom ramarna av en sida.
Så istället lät jag bara orden flöda ...och tittade på som historien tog fart.

Och jag blev kär i den tomma vita skärmen, såg en oändlig värld av möjligheter, en nöjespark med åkattraktioner som väntade på att användas, bokstäver stod i kö, tumlade över varandra för att sättas i ordning, att få göra nåt vettigt.
(heh ... jag gör det igen, skriver för glädjen i att skriva, sorry! )

Tja, iallafall. Som sagt detta var mitt första försök att skriva något - första försök överhuvudtaget !!
Om du skulle känna dig frestad att läsa, snälla, gör det då med ett öppet och mild sinne. Tack.

Åh, och om du inte gillar sentimentala, sexiga kärlekshistorier - läs inte vidare !!

Del 1
"Winter Dreams
Smack! The snow ball hits me right at the back of my head. I turn around slowly ready to avenge the attack, clutching a snow ball in my hand. But seeing your smile stretch across your face, hearing your laughter ring out across the snowy meadow, makes me forget all about snow ball fights. Your smile has a way of doing that - my head starts spinning and I forget everything around me.
I still can't believe I'm yours ... and I'm still not sure that you're mine. You came and snatched me out of my world and I followed willingly. What else was there for me to do? As you stand there the snow glistening in your brown, wavy hair and your deep brown eyes sparkle in the dim light of a February afternoon - I'm sure. I could not do anything but follow you.
And I can't do anything but smile now all my intentions of revenge forgotten and I plough through the deep snow towards you. You meet me halfway, pulling me up into your arms, and I feel your cold lips crushing against mine. Before I am aware of anything else but your sweeet breath, we're lying in the snow and a gentle laughter shakes your body as you roll over and place yourself under me, to shelter me from the cold snow.
I press my legs around you and hold your face between my mittens. For one sweet moment I loose myself in your eyes before I taste the drops of melted snow on your lips. You smile and answer my eager kisses, gently whispering my name in the fraction of a second our lips part.
You pull my knitted cap down over my eyes and kiss my icy nose, working your way across my cold cheeks, along my jaw to my chin and then making a real effort trying to warm my lips with yours.
"Mmm..." I could stay here, in your arms, forever. But the cold slowly creeps through our many layers of clothing and soon your body shakes not so much from the quiet laughter, as from the cold."

...

Del 2 ...
""We give in to the winter and head for the cabin. It is located just a bit off centre in the meadow, with large trees protecting its back as it looks down over the frozen river. Inside the cabin the fire is crackling in an enormous fire place and over the shelf above the fire place hangs the traditional moose head, or at least what is perceived as being traditional... Like the fire place it just looks as if it's trying too hard to look like the typical recreational cabin - along with the green plaid curtains and matching recliners. And the not-so-home-made quilt on the back wall of the living room. Although the photographs of the Rockies are beautiful, I could just look out the window. But I don't mind, I'll even give it credit for trying too hard, it sets a perfect back drop for our little escape from reality and all its demands. Like the cabin we're trying perhaps too hard to find an escape from a reality that won't be shut out.
Who cares? I'm here and you're definitely here too. Every fibre in my body is acutely aware of that fact. We peel off layer after layer of clothing until we're left standing in our Long Johns and very flattering red cheeks. We close the door on the early dusk outside and ready ourselves for another long night inside our own private winter lair.
You smile my favourite crocked half-smile as you take my hand and pull me into your arms. One hand freeing my hair from the woolen cap, running your fingers through it as it falls down my back. The other hand is pressed against my lower back, pushing me closer to you before you gently kiss me. I wrap my arms around your neck, twisting my fingers through your moist hair and crush my body against yours.
"- Mmm..."A soft murmur rises from my throat as a slow fire starts to spread beneath my skin. But before the heat created from our bodies force us out of the last shred of decency my stomach rumbles. You pull back a little bit and whisper - your lips just touching mine.
"Well, I guess we'll have to eat sometime. What are you in the mood for?"
"Nothing from the kitchen if any part of my body besides my stomach is to decide" I answer out of breath and smiling naughtily. As you smile a soft groan escapes your lips and you part my lips with your tongue. But my stomach persists and you pull away laughing.
"I think we'd better eat something! Then we can have the rest of the evening and the night to ourselves not getting diverted by trite needs like hunger."
I put on a disappointed look on my face "...Ugh!" You tow me along to the kitchen, lift me up and place me on the kitchen counter. You dig out various food items from the fridge. Then wisp together some eggs and chuck them into the frying pan while toasting a couple of bagels. Meanwhile you tell me stories of your world and no matter how often I hear them they still baffle and intrigue me. But then again it might just be the sound of your voice. I could listen to it forever, the low husky texture when you whisper persuasive words into my ear, the roughness of it when you get aroused and the soft tone when you look into my eyes and speak gentle words of love.
I nibble on a piece of carrot and I allow my mind to drift as I watch you from behind while you cook. I linger at the way your muscles move across your back, the way they stretch the fabric of the T-shirt and I loose myself in the observations of your body, the way your bicpes and tricpes work together, flexing and stretching as you scoot the frying pan back and forth. The way the muscles in your thighs and buttocks compensate for the shift in weight. The way your muscles flex across your jaw as you speak, the way your lips move...
And only when you ask "I thought you were hungry?" do I realize that I've jumped down from the counter and wrapped my arms around your body. My hands move up over your stomach while my body is pressed firmly against your back.
"I don't care about trite human needs ... all I want is you - now!" I answer hoarsely, never mind about rumbling hungers that aren't of the sexual kind. And there isn't time for anything but pulling the frying pan off to the side. Once again I find myself on the kitchen counter. I wrap my legs around your hips and I grasp a handful of hair not letting your lips move an inch away from mine. My other hand finds its way under your T-shirt to your warm skin and I feel the muscles, your body move beneath it.
You pull me closer to the edge, smoothly pulling off my T and undoing my bra in one move. Your fingers search their way over my skin finding the exact right spots to make me shiver and moan with delight. Trembling I pull off your T-shirt, eagerly and not too gently caressing your body with my hands and my lips and tongue. I want to feel and taste every inch of your skin, feel how your muscles move against my body, feel them working under, beside and on top of me."

*host host* . . . hmm, undrar om jag skal fortsätta ??

Del 3
" A growl of lustful anticipation escapes from deep within your chest as you lift me an inch off the counter to pull off my Long Johns. And then nothing else matters but the two of us. We wouldn't have noticed if the sky fell down or a meteor hit the meadow. Volcanos could have erupted and grizzlies gone through the window - there's nothing but you and me and our exquisite moment of lust and bodies melting together.
Reluctantly I pull myself away from you lingering a while with my head on your chest as I run my fingers down your stomach. They end up at my favourite place where the lower stomach muscles meet the hip... I could linger here forever. You ruffle my hair and your fingertips tease my lips, just escaping my playfull biting.
"I think I'll have to start over again with the eggs and possibly the bagels as well. It smells a bit burned"
"Well, it's not my fault that you're irresistible while cooking!" I say, as we get off the kitchen floor. You hold me tight and kiss me again a long, deep kiss and I groan as I feel my knees give in and I tremble at the memory that isn't more that a couple of minutes old.
"Oh no, no not again" you say smugly and push me away. "Go shower and I'll make us something to eat."
I drag myself from your arms and head towards the bathroom. A nice warm shower sounds good. I make a short detour around my suitcase smiling at the ridiculous amount of clothing in it. I should have known I wouldn't be wearing that much around you.
I let the warm water rush over my body turn my face up and feel the water slowly loosen my muscles and relaxing me, my mind's blank, but for the overwhelming love of you. I dry off and put on a long skirt and a top, I smile to myself, thinking about how long I'll manage to keep my clothes on this evening.
You have placed a large tray on the floor in front of the fire place and the food on it smells delicious. Bagels, scrambled eggs and smoked salmon and snack-sized cucumber, carrots and cheese.
"Finger food, nice!" I say and plump down beside you leaning my back against the couch. you put your arm around me and kiss the top of my head.
"Mmm, you smell lovely." You say and kiss down the ridge of my nose.
"Let's eat. " A more husky tone to your voice, keeping one hand around my neck stroking the side of my throat softly and once in a while letting your fingers stray a bit further down.
We talk about this and that as we slowly eat the food and drink a couple of beers. We roast some marsh-mellows and fall quiet for a while, it's a comfortable silence. Your fingers caress my arm and I let my hand rest on your chest, I feel you sigh and you mumble very quietly
"I'll just go shower, okay?" I nod, you kiss me and get up.
My eyes keep closing as I watch the log of wood burn and listen to the water run as you shower, I drift off ever so slowly, satisfied and very happy. I am not sure what made me open my eyes but there you are the towel wrapped around your hips, not having bothered to dry yourself, the drops of water shimmer in the light from the fire. I roll over on my back and stretch my arms towards you. You loose the towel and fall to your knees pulling me up and into your arms pushing your body against mine."

Japp, mitt allra första försök på att skriva och det är allt som finns faktiskt.
Jag fortsatte aldrig, eftersom det aldrig var tänkt att bli till nåt, jag satt bara en natt och fortsatte skriva tills jag var "tom". Den är inte viktig på något sätt, det är bara min fantasi som har fått härja fritt, det är romantiskt babbel. Men när det är sagt, är det ändå ett viktigt utlopp för min livliga fantasi

Sedan började jag skriva på min roman, och och en uppföljare fick också en liten röst, eller snarare ord. Men jag har inte skrivit i över ett år - jag har varit alldeles för stressad.

Men nu fan, ska jeg börja leka igen

(och jag ska definitivt arbeta på att sluta bruka "-ing"-formen hela tiden jävla novis fel !!!!)

[-hulda-]

Hmm ...inte riktigt säker på var eller ens om, ska jag lägga upp det här... Fuck it! Here goes

Jag skrev detta över 3, kanske till och med fyra år sedan. Det började som en sorts "dikt" som bara inte ville stanna inom ramarna av en sida.
Så istället lät jag bara orden flöda ...och tittade på som historien tog fart.

Och jag blev kär i den tomma vita skärmen, såg en oändlig värld av möjligheter, en nöjespark med åkattraktioner som väntade på att användas, bokstäver stod i kö, tumlade över varandra för att sättas i ordning, att få göra nåt vettigt.
(heh ... jag gör det igen, skriver för glädjen i att skriva, sorry! )

Tja, iallafall. Som sagt detta är mitt första försök att skriva något - första försök överhuvudtaget !!
Om du skulle känna dig frestad att läsa, snälla, gör det då med ett öppet och mild sinne. Tack.

Åh, och om du inte gillar sentimentala, sexiga kärlekshistorier - läs inte vidare !!


Japp, mitt allra första försök på att skriva och det är allt som finns faktiskt.
Jag fortsatte aldrig, eftersom det aldrig var tänkt att bli till nåt, jag satt bara en natt och fortsatte skriva och skriva tills jag var "tom". Den är inte viktig på något sätt, det är bara min fantasi som har fått härja fritt, det är romantiskt babbel. Men när det är sagt, är det ändå ett viktigt utlopp för min livliga fantasi
Sedan började jag skriva på min roman, men den har jag inte rört i över ett år - jag har varit alldeles för stressad.

Men nu fan, ska jeg börja leka igen

(och jag ska definitivt arbeta på att sluta bruka "-ing"-formen hela tiden jävla novis fel !!!!)

Jag bara säger: Tssssssss de brände vid maten!!!
Du skriver oerhört målande. Man ser allt framför sig!

[Ett öde värre än döden]

Här är min senaste krönika - om ni är nyfikna

[Laila Mari-Gigi Andersen]

Här är min senaste krönika - om ni är nyfikna

Jag har inte tid att skriva just nu om tankarna mina som din krönika satte igång, men jag ska återkomma.
Men mycket välskriven - brilliant points !!

Jag överväger allvarligt att gömma mig under lärarskrivbordet....undrar om de - eleverna, skulle lämna mig ifred då?


(Jag postade din artikel på min fb, hoppas det är okej?)

[Ett öde värre än döden]

Jag har inte tid att skriva just nu om tankarna mina som din krönika satte igång, men jag ska återkomma.
Men mycket välskriven - brilliant points !!

Jag överväger allvarligt att gömma mig under lärarskrivbordet....undrar om de - eleverna, skulle lämna mig ifred då?

För att skriva? Haha, ja de skulle onekligen bli nyfikna iallafall

(Jag postade din artikel på min fb, hoppas det är okej?)

Ja vad kul!

[Laila Mari-Gigi Andersen]

Här är min senaste krönika - om ni är nyfikna

"Syns jag inte om jag blundar?"

Det är lite som "fallande träd i skogen" analogien och på vissa sätt är det ju sant, eller hur?!
En väldigt intressant tanke. Men jag skulle vilja 'twista' på den ...
- Kan jag fly (verkligheten) om jag blundar?

För när vi, som vuxna, blundar (om inte för att sova) är det ofta för att vi vill fly verkligheten rakt framför oss.
Och även mer svårfångad och svår att praktisera, gäller samma manöver när vi vill fly våra tankar - vi blundar!
Det är något som är helt normalt, men inte något som vi ger mycket eftertanke: att vi blundar för att fly - det kan vara något rakt framför oss eller något inom oss.
Och tittar man realistiskt på det: Nej, man kan inte fly något genom att blunda och ändå på något sätt lyckas vi att göra just det. Vi lyckas lura vår hjärna att tro: "Åh, det finns inget att se, därför finns det inget att oroa sig för!"

Oavsett om Pablo blundar för att "försvinna" eller att gömma sig från verkligheten, är Pablo en mycket insiktsfull liten pojke.

[Ett öde värre än döden]

"Syns jag inte om jag blundar?"

Det är lite som "fallande träd i skogen" analogien och på vissa sätt är det ju sant, eller hur?!
En väldigt intressant tanke. Men jag skulle vilja 'twista' på den ...
- Kan jag fly (verkligheten) om jag blundar?

För när vi, som vuxna, blundar (om inte för att sova) är det ofta för att vi vill fly verkligheten rakt framför oss.
Och även mer svårfångad och svår att praktisera, gäller samma manöver när vi vill fly våra tankar - vi blundar!
Det är något som är helt normalt, men inte något som vi ger mycket eftertanke: att vi blundar för att fly - det kan vara något rakt framför oss eller något inom oss.
Och tittar man realistiskt på det: Nej, man kan inte fly något genom att blunda och ändå på något sätt lyckas vi att göra just det. Vi lyckas lura vår hjärna att tro: "Åh, det finns inget att se, därför finns det inget att oroa sig för!"

Oavsett om Pablo blundar för att "försvinna" eller att gömma sig från verkligheten, är Pablo en mycket insiktsfull liten pojke.

Det här Laila, är nog den finaste feedbacken jag fått på mitt skrivande någonsin.
Jag för min del tänkte på John Lennons rad i "Strawberry Fields" - när jag skrev den där krönikan:
"Living is easy with eyes closed. Misunderstanding all you see".
Och alla ungar i mitt jobb, som hållit för sina ögon och påstått: "Nu ser inte du mig". Det tangerar ju också en annan fundering. Vem är jag och vem är du? Var slutar du och börjar jag?
Och den befriande tanken, som naturligtvis bara finns i fantasin, att någon gång slippa vara sig själv. Att vara någon helt annan. Modigare, mer insiktfull, you name it.

Bara för att du publicerade min text på din Facebooksida, skulle det få vara trevligt att få bli din kompis där. Du vet ju vad jag heter och kan söka upp mig där på FB, om du vill

[Laila Mari-Gigi Andersen]

Det här Laila, är nog den finaste feedbacken jag fått på mitt skrivande någonsin.
Jag för min del tänkte på John Lennons rad i "Strawberry Fields" - när jag skrev den där krönikan:
"Living is easy with eyes closed. Misunderstanding all you see".
Och alla ungar i mitt jobb, som hållit för sina ögon och påstått: "Nu ser inte du mig". Det tangerar ju också en annan fundering. Vem är jag och vem är du? Var slutar du och börjar jag?
Och den befriande tanken, som naturligtvis bara finns i fantasin, att någon gång slippa vara sig själv. Att vara någon helt annan. Modigare, mer insiktfull, you name it.

Bara för att du publicerade min text på din Facebooksida, skulle det få vara trevligt att få bli din kompis där. Du vet ju vad jag heter och kan söka upp mig där på FB, om du vill

Åh, tack !!

Jag tror, att när man träffar likasinnade är frågan om "vart slutar jag och vart börjar du" närvarande.
Men människor som fruktar och som är hatiska stänger sig själva av från alla andra och är därför inte en del av den universella kärleken som förbinder resten av oss

Jag är inte säker på om du någonsin kan fly vem du egentligen är. Jag tror att när man "lekar" man är någon annan - vare sig det som skådespelare eller gennom rollspel, då använder du bara en sida av dig som du normalt inte skulle visa upp för världen. Men om du "låtsas" att vara någon annan är det lättare att släppa ut den delen av dig som är normalt dold. . . Och oftast håller vi ju delar av våra personligheter dolda av en anledning.

[Ett öde värre än döden]

Åh, tack !!

Jag tror, att när man träffar likasinnade är frågan om "vart slutar jag och vart börjar du" närvarande.
Men människor som fruktar och som är hatiska stänger sig själva av från alla andra och är därför inte en del av den universella kärleken som förbinder resten av oss

Jag är inte säker på om du någonsin kan fly vem du egentligen är. Jag tror att när man "lekar" man är någon annan - vare sig det som skådespelare eller gennom rollspel, då använder du bara en sida av dig som du normalt inte skulle visa upp för världen. Men om du "låtsas" att vara någon annan är det lättare att släppa ut den delen av dig som är normalt dold. . . Och oftast håller vi ju delar av våra personligheter dolda av en anledning.

Jamen desto mer befriande att ibland få "lufta" delar av sig själv, som man normalt inte visar upp för världen. Det är en spännande tanke tycker jag.

[snö]

Åh, tack !!

- - - -
. Och oftast håller vi ju delar av våra personligheter dolda av en anledning.

Kan inte låta bli att raljera att du har uppenbarligen inte Facebook

Väldigt ofta tycker jag att det som verkligen är intressesant är dolt hos oss alla, eftersom vi uppmuntras till att endast premiera prestation och det som alltså generar pengar . fast det heter att du är entrepeneur och att du polerar ditt varumärke som är ditt namn.
Till och med välgörenhet ska göras för att det ser fint ut i våra c.v för det 'sticker ut' om vi jobbat som volontärer i något fattigt land.

blalblabla
the usual stuff

[Myrpou]

Lekte lite med Elsa Beskows målningar. Lat pastisch kan vi kalla det om ni vill:

[-hulda-]

Snyggt gjort, men läskigt !