Jag minns så tydligt den tiden då V&A var på g att släppas. Hagnesta Hill var då min favvoskiva och jag hade därför stora förväntningar på nästa skiva, V&A.
När jag hade skivan i min hand åkte den genast in i cd-spelaren och jag blev riktigt imponerad av vad jag hörde. Jag tänkte: Det här kan vara det bästa de gjort hittills. Tyckte speciellt mycket om Socker.
När skivan varit ute ett tag insåg jag dock att jag gradvis började tröttna lite på den, vilket aldrig har hänt med någon annan kentskiva. Kärleken Väntar, Pärlor och FF var exempel på låtar som jag inte njöt speciellt mycket av under höstturnén. På turné 19 stod jag mest och längtade till nästa låt när Sundance Kid, Socker och Kärleken Väntar spelades.
Idag är V&A helt klart den skivan jag lyssnar minst på av alla kents alster. Socker, min tidiga favorit, brukar jag allt som oftast hoppa över när jag lyssnar på antingen V&A eller någon liveskiva.
Som jag ser det finns det tre riktiga toppspår på skivan: Hur Jag Fick Dig Att Älska Mig, Elite och Sverige. Med detta vill jag inte säga att övriga spår är dåliga men med Kentmått mätt så tillhör de "de mindre bra" låtarna som bandet har släppt. Likaså tycker jag att V&A är den skiva som är "minst bra"
Vad som är så typiskt för Kent är ju att låtarna har en sån magi och aldrig tycks bli sämre. På V&A tycker jag den magin oftast saknas...