Den som säger att texten på Sverige är dålig och utan djup och magi i texten borde portas från Sverige.
Den som säger att texten på Sverige är dålig och utan djup och magi i texten borde portas från Sverige.
wiihuuuu
Jag har lite blandade känslor till v&a....
Det är tack vare den skivan som jag började lyssna på kent way back then,
men när jag lyssnar på den nu så känns den inte så..ja...kent liksom?
Älskar låtarna ändå med riktigt bra texter, men jag drar mig lite mer till stilen som "oslipad diamant",
även fast jag gillar båda stilarna.
Det är trots allt en bra skiva!
Hjältar och Hjältinnor stannar kvar 050521 071116 080207 080216 080228 080321 080628 080712 080801 100225 100310 120727 130824 140615
de som jocke sa i intervjun, att alla låtar kunde vara singlar, är problemet me skivan. plattan fastnar direkt och är skit bra typ en sommar i mitt fall men sen så tröttnar man lite. hela plattan är som en singel, den kommer i perioder, men då tycker ja mer om till exempel isola som alltid är jävlit bra.
Texterna på V&A är underbara.
Men sen är det den där diskussionen om hur "mainstream" albumet är.
Men texterna är heta till tusen.
.
.
just because i'm losing, doesn't mean i'm lost
Jag tycker om alla låtarna på skivan, men jag tycker inte om dem tillsammans... så mycket.
Där kan jag hålla med lite, och avslutningen på skivan är ganska sådär liksom, Elite är underbar, men att avsluta med Sverige är enligt mig ett misstag.
Sen har vi lite mindre starka spår också.
Men Elite, Hur jag fick dig att älska mig, Socker, Kärleken väntar & Sundance kid är underbara.
Även pärlor & ff & dom andra.
Det är ju Duett & Sverige som jag ogillar
Kom jag fram till nu haha
.
.
just because i'm losing, doesn't mean i'm lost
Sverige är en jättebra låt och jag förstår verkligen varför den är avslutning på plattan men kan man ingenting om musik blir det lätt att man säger sådär hurruduuu!!
Vapen & Ammunition var den andra kentskivan jag hörde, först fick jag Hagnesta hill 01 och den gillade jag så jag tyckte det skulle bli kul med en ny skiva (riktigt liten var jag när jag började lyssna på kent) och jag tyckte det var en asbra skiva när den kom.
Den är lättlyssnad, och den är framförallt jättebra även om man tröttnar det gör man på alla skivor efter ett visst antal lyssningar. Men anledningen till att folk tröttnar på den här skivan så fort och inte har tröttnat på tidigare album är att skivan är en sån skiva som man lyssnar på om och om igen, det blir helt enkelt mer lyssna på den skivan än dom andra som man kanske inte låter gå om och om igen efter varandra.
Det blev nog lite svammel nu men god jul.
Du pratar faktist en hel del för mig också. Klart det är en bra platta men jag gillar inte heller konceptet helt även ifall jag förstår hur de tänkte. Elite är för seg. De bästa låtarna är Duett (skitbra låter det med Titiyo), Dom Andra, FF, Pärlor. Sundance Kid är bra live (som den var 2005, speciellt med Markus på bakgrundssången (; ) Börjar tycka att albumet är lite bättre men jag tycker att man tröttnar på det ganska så snabbt jämfört med de flesta andra album.
ND 2010!
V&A är nog den mognaste skivan kent har gjort. Den mognaste inställningen till ett album som Jocke skrivit. Albumet är inte påträngande och ungdomligt naivt som nästan allt annat jocke skrivit är. Det är mer melankoliskt, tillbakadraget och tilltalande än resten av deras album.
Men av just de anledningarna så tror jag att de mer inbitna fansen inte gillar skivan. Man är mer benägen att försvara till exempel Isola och DoJD för att de är menade att göra "djupare" intryck än V&A. Fast jag var nog i minst lika mycket extas när jag hörde refrängen i Pärlor de första gångerna som jag var när jag hörde 747 de första gångerna. Och låten pärlor är mer lättsmält och mindre krävande än 747 är. Samma sak gäller för hela V&A och jag tycker det är beundransvärt att skriva ett sådant album. Det är moget att skriva ett album som inte tränger sig på.
Skivan V&A är väl den skivan man fastnade för först och fick en att bli en kentare. Skivan är inte som alla andra skivor där man måste lyssna på låtarna ett par gånger för att kunna verkligen "gilla" dom. Känns som de gjorde en välgjord skiva men många fina hits. Gillar skivan men den är inte den bästa.
Jag är rädd att man glömmer, glömmer allt
Som vi glömde att vi älskade varandra . .
Den är bra, men långt ifrån deras bästa .
Det var dehär albumet som presenterade mig för Kentarnas värld dock och det gjorde den bra! Som ni säkert vet ville Kent göra ett album där alla låtar skulle kunna bli stora hitsinglar med riktigt bra och klockrena melodier .. o de lyckades de med utan tvekan. Många låtar sätter sig direkt, tyvärr så svalnar flera av dem lite väl fort. Utom kanske 'Sundance kid' och 'Socker' .
Jag tyckte skivan var ett enastående mästerverk när den kom. Men jag tröttnade på den efter typ ett år eller nåt. Det fenomenet känner jag inte igen från de andra skivorna. Dock händer det när jag slår på skivan då och då att det är ett riktigt bra album. Finns ju några riktiga guldkorn som Sundance Kid, Kärleken Väntar, Sverige och framför allt Socker!
Men det som slår mig mest är hur fruktansvärt bra de flesta låtarna på albumet funkar live. Dom Andra och Elite lyfter flera dimensioner live. Och de låtar som jag redan nämnt lyfter också oerhört.