Ursprungligen postat av
namokab
Myrpou kanske tycker att hans sanning är så självklar att den inte behöver argumenteras för. Att man ger någon sorts argument för sin ståndpunkt behöver inte betyda att det blir rätt heller.
Låt oss förresten göra ett tankeexperiment. Anta att jag inte alls dömer ut tatueringar som skönhetsobjekt, utan som ett uttryck för bärarens personlighet. På samma sätt som jag skulle kunna döma ut en bärare av en minkpäls eftersom jag tycker det är en dålig personlig egenskap att stödja minkindustrin. Gör det mig till en "personalist" då? Alternativt: gör det mig till en jävla personalist om jag värdesätter en kvinnlig personlighet som värderar naturlig skönhet högt, t.ex. en kvinna som ser det vackra i ett träd utan att det behöver ha en inristning i barken?
Att bara värdera en människa utifrån dess personlighet (och inte alls utifrån dess yttre) förtjänar inte det ett ord som "personalist" med lika negativ klang som "sexist"?
Ok, man ska inte döma människor överhuvudtaget, alla människor har lika värde, oavsett om de stödjer minkindustrin. Eller så ligger det i vår natur att värdera personligheter, utseenden, etc. Att bara se kvinnor som objekt för sin egen visuella njutning, eller att bara se kvinnor som objekt för sin sociala njutning, verkar onekligen lite obalanserat, så absolut: det kan väl vara läge att ropa sexist eller personalist när man ser ett sådant personlighetsdrag; det ligger onekligen i din och min natur att värdera olika egenheter.
Kanske är det inte alls i första hand personerna vi värderar och dömmer dock. Jag har inget problem att värdesätta en vän som har tatuerat (sönder sig); däremot så är jag skeptisk till tatueringskonsten som konstform och skulle önska att den aldrig någonsin uppfunnits, så att ingen någonsin hade behövt följa denna trend för att känna sig som en unik del av den mänskliga gemenskapen. Men eftersom denna trend uppenbarligen är ett faktum och var & varannan människa snart har anammat den, får jag väl lägga mitt hopp till att det åtminstone inte uppfinns någon ny kulturell trend, typ att kapa öronsnibbarna för att det är så himla coolt att göra ett liknande ingrepp som alla andra. Man kan ju sätta sin personliga prägel även där genom att göra olika sorters öronsnitt eller varför inte sätta en hårt sittande gloria runt huvudet så att det ser lite speciellt ut. Nej, jag har inga som helst svårigheter att se hur Myrpou kan tycka att en tatuering är snygg; det är bara det att jag rent generellt skulle önska att människan som art hade ett mer minimalistiskt, ekologiskt och naturligt sätt att förhålla sig till den här planeten. Och jag vet, tatueringar är verkligen inte det största brottet mot mänskligheten eller djuriskheten, men de är ändå ett uttryck för någonting i vår kollektiva personlighet som jag har lite svårt för. Kalla mig gärna kollektiv personalist, eller naturlig jävla baktändare - jag tycker att du har all rätt att värdera mig utifrån dina personliga tumstockar. Själv tycker jag att min egen utvärderingshysteri har sina negativa sidor (och är på gränsen till psykiskt sjuk, som Gustaf var lite inne på), men risken finns att jag kommer att fortsätta älta vissa saker (miljöförstöring, hudförstöring, etc.) och älska vissa saker (bakar, klokhet, etc.), för det ligger i min natur och identitet, precis som sexistgrejen verkar ha fastnat rätt rejält i din identitet (modell för tolkning av verkligheten).
För övrigt anser jag att alla bidrottningar borde avsättas... (äh, skoja bara - liksom vårt utbyte av åsikter och tankar kan tas med en nypa salt eller åtminstone inte behöver överdramatiseras).
Svara med citat
