Forumiternas poesi

[KRM]

Jag trodde en gång
Att alla ord var sanna
Att allt betydde något

Älskling, du visade mig att jag hade fel

Älskling, mina ord har aldrig varit tomma

[utomjording]

Den här var jävligt fin.

Tack som fan! Det är nog en av mina favoriter också, bland de dikter jag skrivit.

[Bravorion]

Det är många som skriver så målande och bra om längtan efter nå't som man inte riktigt vet vad det är , förmodligen har många av oss en inneboende lust att förändras. Tyvärr tystas ofta den här längtan ner snabbt med "vad menar du?!" och kan man inte förklara på en gång vad man menar så tycker många att då är det inget värt.
Det finns en fruktansvärd otålighet idag mot allt som inte genererar omedelbar lycka och välmående direkt.

Det finns inte ord för hur mycket jag håller med. Typ "Och i vårt land så får man inte vara förmer, det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser"

[-hulda-]

Allt är aska

Jag försöker se dig
jag vill bara ge dig
ett ord, en känsla
en karamell att suga på
så att du förstår
så att när du går
är det med ett avtryck på ryggen
från min hand
första gången jag vågade röra dig

Fin, fin .

[Bravorion]

Till att börja med, det finns några här i poesitråden som borde blivit nominerad som "årets kreativa."

Hoppet


En gång var du allt för mig
Det enda som höll mig vid liv

Jag har alltid varit lite av en fallare
En som trillat varje gång jag har rest mig
Du har alltid väntat vid marken
Som en superhjälte med öppen famn
Aldrig var jag rädd

Du visade mig vägar ingen hade gått på
Vägar som ledde till platser ingen hade sett
Du fick mig att försöka sådant
Jag inte trodde var möjligt
Aldrig var jag rädd

Men det du gjorde emot mig
Var oförlåtligt

När jag vände mig om vid avsatsen
Var det din blick som mötte mig
Jag förstod att knuffen skulle komma
Vilken sekund som helst
Jag blev rädd

Du fick mig att tro att vägarna var verkliga
Att drömplatserna fanns där på andra sidan
Du, min vän, som gick där vid min sida
Jag visste inte längre vem du var
Jag blev rädd

Dödsstöten som följde
Var det sista jag såg av dig
Älskling, jag sörjer dig inte

---

Att vara din

Verklig hud

Klädd i drömmar

Du dansar bort

Skymd av natten

Skoningslöst

I ett järngrepp

Du finner mig

Evigt fångad

Svarta år

Ljusa dagar

Du håller mig

Vid liv

---

Om du vill

Kanske är jag inget du önskar.
Kanske förpestar jag din åsyn.
Nej då, låt mig inte störa.
Jag kan gå min väg om du vill.
Om du vill

Vem är jag att tro
att det kunde bli vi två?
Hur kunde jag ens komma på tanken
att bli din?

Hej, vem är du, vill du komma in?
Nej, du stör inte det minsta.
Jag tycker inte du är avskyvärd, varför tror du det?
Jaha, du kan väl gå om du vill.
Om du vill

Om "Hoppet" vill jag bara säga att det är mycket besvikelse och sårbarhet i orden. Vissa saker kan jag relatera till, andra tar jag till och med åt mig av, alltså i såna saker jag kan känna att jag gjort mot andra. Bra skrivet.

"Att vara din" är väldigt målande. Du använder bra ord, bra rytm.

Den sista är väldigt sorgsam. Du verkar sårad och känns lite bitter nästan, med en hint av dålig självkänsla. Men det kanske jag som övertolkar? Oavsett så skriver du väldigt bra.

[Bravorion]

Fin, fin .

Tack tack!

[Bravorion]

Det känns som att jag spammar i den här tråden och pratar med mig själv lite. Men ni får stå ut.

Håll mig för gråt

Nu rasar tiden mot mina sår
jag knyter nävarna hårt
för att inte gråta
nuförtiden

De finns för mig
så många själaljus
jag ser hur de brinner
för mig tänds de
om och om igen

blunda älskling
jag kommer hem



(äntligen)

[Bravorion]

Visst är det konstigt att det vanligaste är att man ber om ursäkt för att man har känslor? för det är ju vad vi gör, som att du säger att du spammar. Jag är mycket fegare för jag skriver ingenting här istället fast jag har hjärnan full av liknande saker.
Jag tycker om att läsa vad du skriver.

Ja alltså, man vill ju inte att folk ska tycka att man är irriterande som visar vad man har inom sig. Men jag ventilerar mycket genom att skriva och man hoppas ju alltid på konstruktiv kritik. Men rent positiv respons är ju alltid fint det med. Jag är glad att höra att du gillar vad jag skriver, och du borde verkligen skriva mer i den här tråden. Våga vara rädd.

[-hulda-]

Ja alltså, man vill ju inte att folk ska tycka att man är irriterande som visar vad man har inom sig. Men jag ventilerar mycket genom att skriva och man hoppas ju alltid på konstruktiv kritik. Men rent positiv respons är ju alltid fint det med. Jag är glad att höra att du gillar vad jag skriver, och du borde verkligen skriva mer i den här tråden. Våga vara rädd.

Men gud du är väl inte irriterande! Du klarar så fantastiskt att fånga de där orden som svirrar omkring...ger ibland "bilder" av även mina känslor och för det skall du bara ha tack! Även om jag inte är så bra på konstruktiv kritik, utan mer på positiv respons...

[Bravorion]

Men gud du är väl inte irriterande! Du klarar så fantastiskt att fånga de där orden som svirrar omkring...ger ibland "bilder" av även mina känslor och för det skall du bara ha tack! Även om jag inte är så bra på konstruktiv kritik, utan mer på positiv respons...

Jag menar liksom att jag överpostar i den här tråden, men jag är glad att ni två inte stör er iaf.
Det gör mig otroligt glad att höra att jag kan hjälpa dig med sånt, för det är sånt jag värderar väldigt högt själv. När någon annan hittar ord, alltså. Tack. Du har gjort min dag bättre.

[Melack]

En kort liten sak.

Skyldig

En evighet av lycka
slösar jag bort på en kväll
det krävs bara en av mina tårar
för att fylla hela din kropp
Jag önskar jag kunde förlåta mig själv
så som jag förlåtit dig
Men jag känner aldrig oskuld
och jag känner aldrig som dig

[-hulda-]

Ok. Jag ogillar "vem blev dräpt i halm" starkt. Känns nödrim. Förlåt.

[tigertindra]

Eftersom du ber om det.

Jag håller med Hulda förutom att ja tycker allt e nödrim. (jag avskyr rim för övrigt...svårt att få in en riktig känsla såvida man inte är riktigt grym)

Den enda positiva jag kan säga är att de här är inte min typ av "poesi".

Det krävs mer. Något djupare och att man liksom "smakat" på orden.

Har du skrivit länge eller är de här dina första?

Svarta får, offerlamm.
Vilken dom är sann?
Mörka tid, sommarnatt.
Vem blev dräpt i halm?
Smärtans tår, sorgetåg.
Hur vill vi ha det svårt?
Vänd på ordet, sona mordet!
Visioner och drömmar, fria från nu.
Mysterier du glömmer... Hur var det nu?
Likt en dröm, som om det aldrig hänt.
Åren går, vind och vår.
Historien var din bur.
Se en framtid, som om det redan vänt.
Hjärtat sår, ärr består.
Du vet aldrig hur.

***

Tiden på min sida.
Men vad ger det, när alla dar är sig lika.
Det är att växa sig svag.
Tid är vad jag bidar.
Men vad gör det, när alla valar flyr sina vikar.
Det känns att stå kvar.
Floden kan jag rida, den är mitt vad.
Gå mot strömmen, havet drar!
Det kommer allt en dag.

***

Vad jag trängtar är någon att älska på vägen till min grav.
Det kan bli du och jag om vi ger allt idag.
Bryter mönster, sluter cirklar.
Säger ja i livets val.

Osäker på om det här är tillräckligt bra. Såga det ni ogillar.

Ok. Jag ogillar "vem blev dräpt i halm" starkt. Känns nödrim. Förlåt.

[tigertindra]

En kort liten sak.

Skyldig

En evighet av lycka
slösar jag bort på en kväll
det krävs bara en av mina tårar
för att fylla hela din kropp
Jag önskar jag kunde förlåta mig själv
så som jag förlåtit dig
Men jag känner aldrig oskuld
och jag känner aldrig som dig

Jag tycker om den. Enkel att förstå och känner igen mig. Sorglig men fin...

[kentidiiot]

En kort liten sak.

Skyldig

En evighet av lycka
slösar jag bort på en kväll
det krävs bara en av mina tårar
för att fylla hela din kropp
Jag önskar jag kunde förlåta mig själv
så som jag förlåtit dig
Men jag känner aldrig oskuld
och jag känner aldrig som dig

Jag gillar det. Tycker om dina ordval, det känns naturligt och ärligt. Inte konstlat. Fint.