Det är länge sedan nu
men jag ska aldrig glömma
hur vi möttes i drömmen
en sista gång.
Jag ville inte låta dig gå
men du måste
du sa att du
måste.
Och du försvann
ur mitt liv
för alltid.
Låt dom komma nu
Kärleken.
Kär-leken?
KÄRLEKEN?!
Kärleken, kärleken, kärleken,
kärleken, kärleken, kärleken,
kärleken, kärleken, kärleken,
kär...
WOHO, KÄRLEKEN!
WOHO, KÄRLEKEN!
Kärleken, kärleken, kärleken,
kärleken, kärleken, kärleken,
kärl...
Kärleken.
Kärleken.
Låt dom komma nu
Oron jag känner
Det råder en kall fred
sen vårt stumma varma krig tog ett plötsligt avslut
min rygg visar sorg när jag går
och i all uppståndelse har jag inget
ingen stolthet kvar
det händer att mardrömmarna värver en rädsla för vad du ska tro
om mig om oss om framtiden utan ett vi
som om älven är kall och ropar efter offer när jag vandrar över broar
allting är så tungt, hårt som blickar, kallt som hjärtan
den enda känsla jag kan bekräfta är ovissheten
ovissheten ovissheten
ett vakum av känslor jag tryckt undan i flera år
mina initialer är registrerade men mitt namn är genomskinligt
som mitt självförtroende
och även om jag behöver dig
mer än någonsin nu när jag låst in mig själv
så hoppas jag att du förstår att jag måste falla samman
för att kunna välja vilka bitar som ska byggas upp
så att jag kan älska dig
så mycket som du förtjänar
Innerst inne är jag rädd att det kommer bli försent
du kommer i slutändan lämna mig och jag kommer
hata ångra skrika sörja
den här tiden i en lång tid framöver
frågan är om jag sörjer min ovisshet eller min ensamhet
lika mycket som jag sörjer att jag hade dig
och till sist släppte taget
det skulle kunna vara en fråga om förstånd och vilja
om det inte var för att känslorna jag har beordrar mig
att bli starkare
bli snabbare
och framför allt mer älskvärd för min egen skull
innan jag blir vansinnig och försvinner in i mig själv
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Jag är livrädd för att gå
För jag undrar
Är du kvar
När jag kommer tillbaks
"Kärlek är som en blomma, även den vackraste dör"
Titeln är direkt stöld bara för att det är så bra. Kötta den här dikten om ni kan, ge kritik. Det behöver inte vara konstruktivt. Ge mig bara något att tolka.
Tunneln vid ljusets slut
"och det lyser i mina ögon
för mina tår är nakna i snön
och min ljusskygga hud blir rödare
det går rysningar över din hals
för dina fingrar drar nagel mot glas
din skadade självbild ser på och visslar
en monoton melodi från din barndom
men jag säger aldrig mer än jag menar
för om någon rör mig
så bryter jag fan ihop
för det här jävla limmet håller inte
den här jävla drogen hjälper inte
nån vila får jag inte
positivt tänkande har bara gjort mig besviken
jag vågar inte erkänna det för mig själv
men jag vill åka härifrån"
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Bra dikt (som vanligt!). Jag vet inte om jag gillar att du byter stil halvvägs från högtidlig/poetisk till talspråklig/berättande men det är bra hela vägen. Det stör mig bara att jag tänkte på den märkliga formuleringen "hagel mot glas", när jag läste dikten i natt. Och så stod det egentligen något så simpelt som "nagel mot glas"![]()
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Jag kunde liksom inte fortsätta treva efter orden så jag ändrade till berättande. Du kanske har rätt, det vore lättare att läsa utan stiländring. Undrar varför jag gjorde så? :s
Hagel mot glas väcker ju iofs en helt annan känsla. Du får skriva något och använda det!
...och tack som fan.![]()
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Jag är ledsen Bravorion för jag kan inte kritisera. Jag bara tar in och gillar som fan. Jag är inte säker på att jag tolkat den färdigt ännu, och det kan hända att första och andra delen inte har samma stil - men jag gillar båda. Kanske splitta på den och skriva en ny början respektive nytt slut till de båda delarna?
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod