Forumiternas poesi

[Insanity Within]

Orden har säkert skrivits hundra gånger förr, men just den här känslan är väldigt mycket pågående för mig och gör att varje bokstav känns:

DU FÅR ALDRIG MIG
Jag förlorade en vän idag, jag tror att jag var kär
Hon sa att jag inte längre får plats i hennes värld
Sen så satt vi bara tysta i tio minuter eller mer
Till slut så sa hon helt kort snälla, ring mig inte mer

Hon sa jag har fått nog av dig och allting som du gör
Jag har försökt att bygga upp mitt liv igen men du bara förstör
Kan du inte bara förstå vad jag försökt att säga till dig
Det är slut, det är över och du får aldrig mig

Jag sa snälla förklara vad det är jag har gjort dig
För jag lider och det svider i varje del i mig
Jag har bett dig att berätta vad det är jag gjort och sagt
Men du möter mig hellre med iskall kyla och med förakt

Hon sa är det verkligen så konstigt att det blev så här
Har inte du förstått än att jag aldrig någonsin var kär
Du var ett tidsfördriv när allting annat var trist och grått
Att det här skulle ta slut när som helst borde du förstått

[Bravorion]

Jag får väldigt vackra bilder av det du skriver, och visst är det märkligt/sorgligt att vi (jag också) är så rädda eller känner så mycket obehag för att visa något som rör nå't inom oss. Undrar om det är för att vi själva ens inte är bekanta med det? Som en vän vi träffar alldeles för sällan för vi känner att vad som helst kan hända om vi bekantar oss mer.

Jag förstår precis vad du menar. Intressant att du tolkar det så. Och jag blir väldigt glad av att höra att du får bilder i huvudet. Tack så mycket!

Bravorion, mycket bra dikt. Jag tycker vissa rader kanske låter barnsligare än andra (ofärdig deg?!) men det är inget fel i den kontrasten.

Jag kämpar med att testa nya saker, ibland måste jag skriva en rad flera gånger eller läsa om den ett par gånger för att kunna svälja den. Annars låter allt jag skriver likadant. Vilket det ofta gör ändå. -.- Tack!

Jag tycker de passar in för vi har ju massor av enkla ramsor i huvudet varför vi inte gör saker som egentligen vill eller gör nå't alls eller ens tänker alls, jag tycker "ramsorna" bryter av väldigt bra.

Man måste ju som sagt våga pröva något nytt, våga gå utforska sina ord lite. Jag är bara glad att människor läser och stundtals uppskattar vad jag skriver när jag försöker skriva annorlunda från vad jag brukar. Tack så mycket, igen.

[Bravorion]

Skrev den här imorse och blev nöjd.

Söndagsliv

du och jag en regnig vinterdag
när solen går ner
och utanför din ytterdörr
blir grannarna bara fler och fler
de trängs och förstör utsikten
så vi flyr fältet

hur jag än väljer att se på saken
där under täcket med mjuka blickar
spelar ingenting någon roll alls
när du nuddar mina fingertoppar naken

[-hulda-]

Skrev den här imorse och blev nöjd.

Söndagsliv

du och jag en regnig vinterdag
när solen går ner
och utanför din ytterdörr
blir grannarna bara fler och fler
de trängs och förstör utsikten
så vi flyr fältet

hur jag än väljer att se på saken
där under täcket med mjuka blickar
spelar ingenting någon roll alls
när du nuddar mina fingertoppar naken

Åh så fin. speciellt de fyra sista raderna gjorde tant hulda alldeles knäsvag

[Bravorion]

Det tycker jag du kan vara = nöjd!

Åh så fin. speciellt de fyra sista raderna gjorde tant hulda alldeles knäsvag

Tack så mycket!

[utomjording]

Pitbullmörkret
som biter sig fast
ruskar om
spottar ut
och där ligger du
en helt vanlig
tisdag i november.

Så vrider sig
din kärlek
på golvet i spasmer
och stirrar vilset
på allting som sker
högt ovanför.

Som turister
i morgonrusningen
var vi alltid i vägen
för varandra.

[Bravorion]

Pitbullmörkret
som biter sig fast
ruskar om
spottar ut
och där ligger du
en helt vanlig
tisdag i november.

Så vrider sig
din kärlek
på golvet i spasmer
och stirrar vilset
på allting som sker
högt ovanför.

Som turister
i morgonrusningen
var vi alltid i vägen
för varandra.

Håller med Snö. Ordet och metaforen pitbullmörkret är bara så bäst.

[Insanity Within]

NÄR ALLTING KOMMER OMKRING

Jag skriver för dig, du som aldrig läser
Du som har slutat bry dig
Och du som önskar att någon brydde sig

Jag skriver för dig, du som kommer ihåg
Allt det som jag har glömt
Som du aldrig någonsin glömmer

Jag skriver för dig, du som är sviken
Besviken på den som skriver
Som lovade att alltid finnas där

Jag skriver för dig
Fast jag hellre hade velat säga detta till dig själv
Nu när allting kommer omkring.

[utomjording]

Gillar vad du skriver, trots att jag inte kan bestämma mig om dikten är positiv eller pessimistisk, den är härligt både och.

Tack!
Ja, det är väl lite som Jocke sjunger, kärleken finns där en gång...

Håller med Snö. Ordet och metaforen pitbullmörkret är bara så bäst.

Kul att du gillade den!
Just pitbullmörkret var ett av de sista orden jag skrev. Först fick jag inte riktigt till det - det var pitbullångesten och galna hundar och någonting utan munkorg och... sedan kom jag på det: pitbullmörkret.

[Insanity Within]

Vad roligt att du skriver något vackert som andas hopp också,
sen gillar jag det underfundiga om avsändaren samt mottagaren, det är inte solklart men det blir mer intressant då.

Vad intressant att du fann hopp i dikten, det hade jag inte trott, därmed inte sagt att du har fel i din tolkning utan snarare gör du mig själv lite hoppfull eftersom jag ser ganska mycket hopplöshet bakom historien som dikten handlar om.
Att du tycker den var vacker var fint att höra, det blir jag glad av.
Tack för dina ord.

[Bravorion]

Kul att du gillade den!
Just pitbullmörkret var ett av de sista orden jag skrev. Först fick jag inte riktigt till det - det var pitbullångesten och galna hundar och någonting utan munkorg och... sedan kom jag på det: pitbullmörkret.

Ja alltså det är ju som sagt bara en så jävla bra formulering. Jag är lite avis...xD

Är du aktiv på några poesiforum, har du publicerat något och skriver du noveller också?

[utomjording]

Ja alltså det är ju som sagt bara en så jävla bra formulering. Jag är lite avis...xD

Är du aktiv på några poesiforum, har du publicerat något och skriver du noveller också?

Nepp, är inte aktiv på några poesiforum, Forumiternas poesi har ensamrätt på mig. ;-)
Har inte heller publicerat några dikter och skriver inga noveller, inte nu för tiden i alla fall.

Tyckte det var ganska kul att skriva noveller i skolan, men gjorde det väl egentligen mest när jag var piskad att göra det som skoluppgifter.
Numera är jag mer lockad av att skriva lyrik, att försöka hitta det kärnfulla i språket.

Låttexter är riktigt kul också. Det kanske räknas som lyrik? Hur som helst är Sorrows tråd Forumiters sånger värd all respekt. Tack vare den har jag fått höra mina texter tonsatta och sjungna av vetur, tobbe non stop, bcq och Zimme som alla har gjort finstämda låtar av mina ord. Nu väntar jag spänt på om någon vill tonsätta till exempel Går du på droger? och Vi såg oss aldrig om. Då hade livet varit komplett.

[Bravorion]

Nepp, är inte aktiv på några poesiforum, Forumiternas poesi har ensamrätt på mig. ;-)
Har inte heller publicerat några dikter och skriver inga noveller, inte nu för tiden i alla fall.

Tyckte det var ganska kul att skriva noveller i skolan, men gjorde det väl egentligen mest när jag var piskad att göra det som skoluppgifter.
Numera är jag mer lockad av att skriva lyrik, att försöka hitta det kärnfulla i språket.

Låttexter är riktigt kul också. Det kanske räknas som lyrik? Hur som helst är Sorrows tråd Forumiters sånger värd all respekt. Tack vare den har jag fått höra mina texter tonsatta och sjungna av vetur, tobbe non stop, bcq och Zimme som alla har gjort finstämda låtar av mina ord. Nu väntar jag spänt på om någon vill tonsätta till exempel Går du på droger? och Vi såg oss aldrig om. Då hade livet varit komplett.

Ja det är ju jävligt nice att göra om sina texter till låttexter. 2 av mina låtar har melodi, ingen av dem har jag skrivit och musikstilen skiljer sig brutalt.
Sen har jag skrivit på lite manus, varav ett jag varit co-writer till i har blivit en film. En usel sådan.
Noveller skriver jag på jämt, sällan jag lägger ned tid på att göra dem längre dock.
Jag skulle rekommendera ett poesiforum starkt, men det är fan döende. Folk läser eller kommenterar knappt längre. Det är trist som fan.

[svantee]

Små små tankar om frihet, jag står i mitten av ingenting
Mina vänner har slutat dölja hatet, men du är min ängel gjord av luft

Jag fångar sparken med min brutna hand
Vart är min vakande ängel, har du glömt bort mig för längesen?
Jag som har sålt mig till dig

Kan du bekräfta min tro om ljus, min väntan har gjort mig sårbar
Ängeln tynar bort i din ritade stig, när kommer min frälsning?
Jag har gått i dina så tydliga fotsteg med bestämda steg, du är min hjälte

Idag var du borta, är du försvunnen? Mina vänner slog djupt som hål
Nu behöver jag dig mer än någonsin, tydliga tecken för min tro
Min begravning där du inte deltog var min frälsning
jag kommer alltid att minnas dig
I slutändan möts vi med öppna ögon
att tillslut få träffa min vän

[Lovely Little Queen]

Tänkte våga mig på att lägga upp lite här..

Tomhetens tysta små löften
Om drömmen att andas igen
En likgiltig blick
En trevande fras
Är allt du vågar ge mig

Tysthetens tomma små löften
Om livet som gled vidare
Enfaldigt svar
En inövad vers
Viskar jag tillbaks till dig


Har nyss börjat skriva dikter, men jag är redan fast, hehe.