Forumiternas poesi

[Oskar]

Som när du drömmer om att flyga har vi slutat tro på underverk

Kanske strider jag förgäves
men det blir så tyst när alla pratar
och Monika,
vi lever bara nu

jag har aldrig krävt några mirakel
men så länge jag kan minnas har jag väntat på ett svar
och när de talar om rättvisa vill jag köra ner
fingrarna i halsen
och spy upp alla floskler de matat mig med

Man får vad man förtjänar om man flyger för nära solen på vingar av vax
och en gång trodde jag att kärlek var en känsla
strippad på logik som en åsikt vänstervriden
Ja visst, jag kanske slåss mot vindkraftverk
men du vet, det har blivit så svårt att andas

Du står upp så stark i den snåla blåsten
och jag vill fånga dig i mina armar när du faller
om du nu inte kan flyga på lånta vingar
Du sa "vad är ett halvår mot en evighet"
men Monika, jag lever nu

På något sätt måste vi glömma
för inget i den här världen är rättvist
ingenting i världen är ljust
bara din närhet när det blåser
du som står så rak i ryggen

Alla bara pratar
och Monika,
vi lever än

[tigertindra]

för mycket som får mig att associera till kent...

[Oskar]

för mycket som får mig att associera till kent...

En tydlig association ser jag, och den är ju naturligtvis högst medveten.

[tigertindra]

En tydlig association ser jag, och den är ju naturligtvis högst medveten.

okej. men då så....då är den ju "rätt"

känns som du skriver samma, upprepar dig. jag älskar dina tidiga/första dikter som jag läste av dig här men det känns som du tappat istl för att förbättrat eller så är det något som fattas..för min smak. kommer ihåg några av de första monika dikterna...enkelheten men ändå värmen och känslan som gjorde att man var direkt när du skrev. och sthlms dikterna...för varje mening du skrev så kändes det som jag gick där samtidigt som jag läste...de var grymma. vad har hänt?

[Oskar]

okej. men då så....då är den ju "rätt"

känns som du skriver samma, upprepar dig. jag älskar dina tidiga/första dikter som jag läste av dig här men det känns som du tappat istl för att förbättrat eller så är det något som fattas..för min smak. kommer ihåg några av de första monika dikterna...enkelheten men ändå värmen och känslan som gjorde att man var direkt när du skrev. och sthlms dikterna...för varje mening du skrev så kändes det som jag gick där samtidigt som jag läste...de var grymma. vad har hänt?

Jag håller inte med så jag har inget svar.

[Insanity Within]

PICTURES

Vers:
It’s raining pictures from the sky
Why does everyone I love have to die?
I don’t want this pain, take it back
Every chance I have for a bright future seems black

Ref:
Walking down the memory lane drives me insane
I forgot how to keep my dreams alive
All I want is to find you again before it’s to late
But in the end I will die alone, I guess it’s my kind of faith

Vers:
What if this is the last time you ever hear from me
What if all we done was never meant to be
This could be my last song for you until death set me free
It was always you, don’t you see?

Ref:
Walking down the memory lane drives me insane
I forgot how to keep my dreams alive
All I want is to find you again before it’s to late
But in the end I will die alone, I guess it’s my kind of faith

Vers:
Pictures of our past falling on the ground
Hell on earth is here at last, I’ll never escape it
Everywhere I try to hide, I hear painful sounds
This is my fault, I created it

Ref:
Walking down the memory lane drives me insane
I forgot how to keep my dreams alive
All I want is to find you again before it’s to late
But in the end I will die alone, I guess it’s my kind of faith

[Kjolle]

Händer att jag skriver av mig lite ibland:

Tiden vid ett fyrkantigt ljus återuppspelar min verklighet
Tiden då bekymmer inte fanns och enkelheten uppskattades
Tiden då jag var utan själ och egentlig mening


Säkerheten jag fann i det gångna drar mig tillbaka
Men det gångna betyder inte längre en fortsättningen
Det gångna är början på förruttnelsen och slutet


Jag tänker inte på det förflutna, jag befinner mig i det
Det fyrkantiga ljuset reflekteras i mina ögon
Är jag tillbaka?

-

You wish
In your dreams
In your deepest imagination
In your physical surroundings of deception

You wish
When your dreams are raped from you once again
When the words leaving your lips are the product of no control
When the quiet landscape breaks out into another suicidal war of scattering flowers

Then you wish for someone to hold you close within as you cross the shallow river
Someone that can actually exist in this world of withering hope
Someone that can share your trip to the other side
And not care for your alien appearance

[Disposition]

en brand i magen och blodet antänt
i den följer svidande och förkolnat
en skam jag inte kan sätta namn på
vad jag vet är bara att den verkar ha funnits
sedan födseln

[tigertindra]

d > vacker

har du inget man kan köpa i någon form? vi bor ju för bövelen i samma stad

[kentad]

kjolle: mycket fint skrivet

[utomjording]

Du dansar som en trana
när natten sänker sina ögonlock.
I vildsint eufori får vi jordklotet
att snurra baklänges.

Vi hässjar hö
på åkrar som glittrar.
Fåglarna harklar sig.
Syrsornas fiolsträngar brister.

Vi dansar som tranor
med greparna i luften
mitt i ett svart hål.

Stormens öga granskar oss
med ögonskugga i silver
tills vi väcks av syrsor
med nystämda violiner.

[Beah]

Du dansar som en trana
när natten sänker sina ögonlock.
I vildsint eufori får vi jordklotet
att snurra baklänges.

1954 och vi hässjar hö
på åkrar som glittrar.
Fåglarna harklar sig.
Syrsornas fiolsträngar brister.

Vi dansar som tranor
med greparna i luften
mitt i ett svart hål.

Drive-through hos Sankte Per:
"Två sotade glas, tack."

Stormens öga granskar oss
med ögonskugga i silver
tills vi väcks av syrsor
med nystämda violiner.

Tyckte om de raderna.

[tigertindra]

jag gillade allt utan sankte per raderna...de 2 raderna sabbade hela dikten..enligt mig då..

i övrigt så grymt flow och intressanta ordval samt metaforer

[utomjording]

jag gillade allt utan sankte per raderna...de 2 raderna sabbade hela dikten..enligt mig då..

i övrigt så grymt flow och intressanta ordval samt metaforer

Attan då. Tack och förlåt, som ett visst band brukar säga.

[Myrpou]

Sommarkatt

Så började det
En röd liten stuga med familj och två barn
En röd liten stuga omgiven av grönt
Den röda stugan är inte längre röd, den är grå nu
Allt det gröna är borta, och det är vitt överallt
Familjen är borta, var finns dem?
Varför är inte dörren öppen? Hur mycket
jag än försöker, kommer jag inte in
Dörren förblir stängd
Jag ligger utanför dörren i dagar, nätter och månader
Men den öppnas inte
Var är den snälla familjen?
Var är alla smekningar, och var är min mat?

Jag reser mig på ostadiga ben när någon kommer
Det är pappa, å vad glad jag blir!!
Men han ser mig inte, och märker mig inte när jag lätt smeker mot hans ben
Nu tittar han på mig, men det är något fel
Han stöter undan mig och fortsätter mot uthuset
Han hämtar något och försvinner snabbt, fast han hör hur jag jamar, bryr han sig inte om mig
Jag står kvar ett tag ifall han kommer tillbaka

Men jag märker hur trött jag är
Hungern sliter i mig, och jag går sakta tillbaka till min plats utanför dörren
Jag lägger mig på den kalla stentrappan
Snön faller ovanför mig, täcker mer och mer av min kropp
Jag slumrar till och tänker på sommaren, öppna dörrar, smekningar och mat
Minns hur barnen lekte och skojade med mig och tyckte att jag var världens gulligaste katt
Minns hur vänliga alla var
Men nu är det kallt och alla människor är borta
Pappan var bitter och kall

Min päls är nu tovig och ena ögat igengrott av var efter ett slagsmål med en vildkatt
En vildkatt som kanske haft det som jag men klarat sig
Jag spänner öronen en sista gång ifall någon kommer, men det är tyst
Kylan biter i mig, men jag tänker på sommaren och känner mig varm
Snön har nu täckt hela mig, men jag känner värmen från sommaren

Minns och sluter ögat för evigt