Forumiternas poesi

[Insanity Within]

Jag kan inte förstå att man kan skriva så bra alltså.. grymt

Det finns många som skriver bra. Att du anser att jag är en av dom gör mig mycket glad

[Malin_a]

Bjuder på en äldre text så länge:

EN KVINNAS MARDRÖM
En gång i framtiden ska du minnas vem du var
Du ska söka efter den sista rest som han lämnat kvar
Du ska ägna livet åt att ständigt söka svar
Sedan ska du ångra alla bortslängda dar

Du ville ge honom livet, men han var inte snäll
Så du flydde bort från allt ni hade, sent en sommarkväll
Tre veckor senare har han funnit dig
- ” Snälla kom tillbaka, jag lovar att skärpa mig ”

Då begår du samma misstag som du gjort hundra gånger förr
Han står och gråter när du hör så du öppnar din ytterdörr
” Okej, kom in men bara ikväll, i morgon måste du ut ”
Fast innerst inne vet du om att friheten är slut

” Maten är kall och min enda tröja är inte ren,
Tack vare ditt slarv så blir jag åter sen
Du tjatar och du gnäller om att jag ska bättra mig
Om du hade hjälpt mig mer istället för att motarbeta mig ”

Ingenting du gör duger för en sådan man
Han slår dig okontrollerat när du erkänner allt du inte kan
Sedan kommer han med blommor och en ursäkt och säger
- ” Tänk vilken underbar tjej jag vann ”
Därmed har du blivit en trofé och ett pris och mardrömmen är sann

Jag kan inte förstå att man kan skriva så bra alltså.. grymt

Popdrog; håller med dig till hundra procent!

Insanity Within; ännu en gång dessa otroliga rysningar. Det är ju verkligen sant det du skriver om, det är sånt som händer på riktigt hela tiden. Att du har fått till det sådär förstår jag verkligen inte. Jag blir grymt avundsjuk måste jag säga. Jag ska kolla på datorn om jag har några/någon dikter/poesi här och se om du kanske kan ge mig några tips eller så tack ännu en gång för din underbara poesi!

[Malin_a]

” Det man vill ha är alltid långt borta, man måste kämpa som fanken, för att få det. Kämpa för något man ändå inte kan få, fast man så gärna vill ha det.
Men man gör det ändå för att man hoppas.
Man hoppas så in i norden och sen när man till slut är en meter ifrån toppen, raseras allting av att man fick det svaret.
Nej.
Förstörd. Man har kämpat så jädra hårt, hoppas som aldrig annars och allt förstörs av det där nej:et. Jävla nej.
Man hatar det, hatar personen som säger det, hatar allt.
Man blir som en jävla robot, gör om samma sak igen tills man får det jävla nej:et igen. Det man absolut minst i världen vill ha. För man bygger upp nytt hopp. Det är så. Man börjar om igen, tittar, söker efter nya ledtrådar som kan få en att börja hoppas igen. Och man gör det. Går på samma jävla grej om och om igen.
Till slut slutar man bara tro på allt. Varför skulle det funka för? Inget annat gör det ju.
Skit. Jävla skit.
Jag hatar det! Det funkar inte. Men sen kommer den där lilla vänliga själen och säger: Försök igen, gör det. Det är alltid värt ett sista försök.
Och så är man där igen. Och igen.
Varför slutar man inte bara? Det finns inget att tro på när den man älskar ljuger.
Skiten raderas, suddas ut. Av den man älskar.
Jävla skit. ”

Kan detta kallas poesi? Nä, jag vet inte riktigt. I alla fall skrev jag den i besvikelse som du kanske ser den ska faktiskt tryckas i en bok, eller en antologi för att vara exakt, någon gång i maj/juni i år. Så jag antar att den är lite bra. Den tilltalar mig i alla fall, fast jag har ju skrivit den så.

[Insanity Within]

” Det man vill ha är alltid långt borta, man måste kämpa som fanken, för att få det. Kämpa för något man ändå inte kan få, fast man så gärna vill ha det.
Men man gör det ändå för att man hoppas.
Man hoppas så in i norden och sen när man till slut är en meter ifrån toppen, raseras allting av att man fick det svaret.
Nej.
Förstörd. Man har kämpat så jädra hårt, hoppas som aldrig annars och allt förstörs av det där nej:et. Jävla nej.
Man hatar det, hatar personen som säger det, hatar allt.
Man blir som en jävla robot, gör om samma sak igen tills man får det jävla nej:et igen. Det man absolut minst i världen vill ha. För man bygger upp nytt hopp. Det är så. Man börjar om igen, tittar, söker efter nya ledtrådar som kan få en att börja hoppas igen. Och man gör det. Går på samma jävla grej om och om igen.
Till slut slutar man bara tro på allt. Varför skulle det funka för? Inget annat gör det ju.
Skit. Jävla skit.
Jag hatar det! Det funkar inte. Men sen kommer den där lilla vänliga själen och säger: Försök igen, gör det. Det är alltid värt ett sista försök.
Och så är man där igen. Och igen.
Varför slutar man inte bara? Det finns inget att tro på när den man älskar ljuger.
Skiten raderas, suddas ut. Av den man älskar.
Jävla skit. ”

Kan detta kallas poesi? Nä, jag vet inte riktigt. I alla fall skrev jag den i besvikelse som du kanske ser den ska faktiskt tryckas i en bok, eller en antologi för att vara exakt, någon gång i maj/juni i år. Så jag antar att den är lite bra. Den tilltalar mig i alla fall, fast jag har ju skrivit den så.

Först vill jag säga att jag blir så jävla glad över ditt beröm, det värmer som fan ska du veta!
När vi kommer till din text och fråga så vill jag poängtera att poesiform har en otroligt stor bredd.
Att du får den här dikten publicerad är svaret på din fråga.
När det kommer till min egna personliga åsikt så faller den mig mycket i smaken,
den håller sig till ett ämne rakt igenom, den ger uttryck för många känslor, den är annorlunda och därför således även rakt igenom intressant och den känns personlig.
Jag tycker den är bra precis som den är. Jag är glad att den trycks så fler kan läsa och kanske känna igen sig. Och jag tycker inte det finns någon anledning att ändra något på den.

Må gott så hörs vi // C

[popdrog]

Ehrm. Hur många dikter har jag postat i denna tråden? Typ noll. Haha.
Men här kommer en iaf...

är du en ängel, sänt ifrån det blå?
känner du min sorg, hur mitt onda hjärta slår?
varför är du här, ska du hjälpa mig att tro?
på denna råa värld, där bara ondska verkar gro?

är du en ängel, som ska stanna kvar?
jag har så många frågor, har du några svar?
om livet har en mening, varför känner jag såhär?
får jag följa med till himlen, är det bättre där?

[Insanity Within]

Ehrm. Hur många dikter har jag postat i denna tråden? Typ noll. Haha.
Men här kommer en iaf...

är du en ängel, sänt ifrån det blå?
känner du min sorg, hur mitt onda hjärta slår?
varför är du här, ska du hjälpa mig att tro?
på denna råa värld, där bara ondska verkar gro?

är du en ängel, som ska stanna kvar?
jag har så många frågor, har du några svar?
om livet har en mening, varför känner jag såhär?
får jag följa med till himlen, är det bättre där?

Förhoppningsvis blir 1 dikt 2 dikter och 3 dikter, osv...
Att inte du postat innan, du skriver ju förbluffande bra!

[popdrog]

Aw.. tack
Du är så snäll.

[Malin_a]

Först vill jag säga att jag blir så jävla glad över ditt beröm, det värmer som fan ska du veta!
När vi kommer till din text och fråga så vill jag poängtera att poesiform har en otroligt stor bredd.
Att du får den här dikten publicerad är svaret på din fråga.
När det kommer till min egna personliga åsikt så faller den mig mycket i smaken,
den håller sig till ett ämne rakt igenom, den ger uttryck för många känslor, den är annorlunda och därför således även rakt igenom intressant och den känns personlig.
Jag tycker den är bra precis som den är. Jag är glad att den trycks så fler kan läsa och kanske känna igen sig. Och jag tycker inte det finns någon anledning att ändra något på den.

Må gott så hörs vi // C

TACK, så jättemycket! Blev lite nervös över att posta den där. Den har jag skrivit när jag var riktigt arg/besviken så man blir lite "naken" när man lämnar ut sig sådär liksom. Men Tack så jättemycket

Ehrm. Hur många dikter har jag postat i denna tråden? Typ noll. Haha.
Men här kommer en iaf...

är du en ängel, sänt ifrån det blå?
känner du min sorg, hur mitt onda hjärta slår?
varför är du här, ska du hjälpa mig att tro?
på denna råa värld, där bara ondska verkar gro?

är du en ängel, som ska stanna kvar?
jag har så många frågor, har du några svar?
om livet har en mening, varför känner jag såhär?
får jag följa med till himlen, är det bättre där?

Hel otroligt fin, väntar på fler...

[Fejkrock]

Jag kan väl också lägga ut en.

Allt du försöker fylla mig med
Gör mig tommare
Det visar att du aldrig
Kommer fylla mig med dig igen

Allt du säger
Glömmer jag lika fort
För jag vet att du inte
Kommer säga att du vill ha mig tillbaka

När du ler sådär mot mig
Tar jag slut
För i dina ögon är det enda jag ser
medlidande

När ska du lämna mig ifred?
Jag är trött på att vara tom
Och jag kan inte fyllas
Så länge du påminner mig
Om allt jag en gång
Var fylld med

[Malin_a]

Jag kan väl också lägga ut en.

Allt du försöker fylla mig med
Gör mig tommare
Det visar att du aldrig
Kommer fylla mig med dig igen

Allt du säger
Glömmer jag lika fort
För jag vet att du inte
Kommer säga att du vill ha mig tillbaka

När du ler sådär mot mig
Tar jag slut
För i dina ögon är det enda jag ser
medlidande

När ska du lämna mig ifred?
Jag är trött på att vara tom
Och jag kan inte fyllas
Så länge du påminner mig
Om allt jag en gång
Var fylld med

en jättefin dikt, det känns som att man känner igen det där i vardagen. träffade rakt i bröstet verkligen. det skulle lätt kunna vara en dikt som skulle kunna tryckas eller bli en sångtext. GO FOR IT!

[Kjolle]

Här har vi en liten snutt av mig ^^ Är dock så pass personlig att den kan vara svår att skapa sig en uppfattning om.

Tiden vid ett fyrkantigt ljus återuppspelar min verklighet
Tiden då bekymmer inte fanns och enkelheten uppskattades
Tiden då jag var utan själ och egentlig mening

Säkerheten jag fann i det gångna drar mig tillbaka
Men det gångna betyder inte längre en fortsättningen
Det gångna är början på förruttnelsen och slutet

Jag tänker inte på det förflutna, jag befinner mig i det
Det fyrkantiga ljuset reflekteras i mina ögon
Är jag tillbaka?

[Fejkrock]

en jättefin dikt, det känns som att man känner igen det där i vardagen. träffade rakt i bröstet verkligen. det skulle lätt kunna vara en dikt som skulle kunna tryckas eller bli en sångtext. GO FOR IT!

Åh tack verkligen
Jag vågar nästan aldrig visa någon mina dikter, tack

[-hulda-]

fejkrock!!!
vacker, sorglig, äkta, berör.
Fint.

[Fejkrock]

fejkrock!!!
vacker, sorglig, äkta, berör.
Fint.

Tack så jättemycket

[dödgrävling]

Troligtvis oförståelig, men mycket ångestfull och sorglig:

Du är en tanke
en dröm
Men din hud finns hos mig
Ibland, då jag är som tryggast
men jag hotas av mörkret

Vill inte se
Din tår
De stunder, då jag längtar som mest
men jag vill vara nära
Och känna ditt blod strömma hos mig

Du är borta
snart,
Aldrig mera röra vid din hud
Men det var väl bara fantasi
en fantastisk, overklig
dröm
Men du lever.