Den ensamma kämpen
Med bestämd blick
Du kavlar upp armarna
För ett nytt
Försök
Du tar sats
Du samlar mod
Du samlar kraft
Du ska klara det här
Du springer för allt
Vad Du
Är värd
Men du upptäcker
Gång
På
Gång
Du springer åt fel håll!
"Tror du på världen? Det gör inte jag. Men tänk inte på livet, en sån här Underbar Underbar dag"
Vinter_tiger02 Goes Trivselgroda
This never ending light will tear our bodies apart, force us to the truth
But if we all unite and hold on tight, we pass through this night
We cover our minds, save our souls and catch the first flight
Haven’t you seen this race?
Screaming and shouting about the future, draining ourselves in tears
Full of self-pity, controlling our steps, lead us into space
They talk about the end
Haven’t you seen that place?
This is not the end for us, just everyone else’s
Our struggle has just begun - the first test of mankind
Are we worth living?
Haven’t you seen his trace?
Senast redigerat av svantee den 2010-02-07 klockan 16:04.
I swear by my Life and my love of it that I will never live for the sake of another man, nor ask another man to live for the sake of mine.
http://foto.stilren.se - portfolio
Är inte uttrycket "att skriva på ett säreget sätt" lite luddigt som motivation? Vad exakt är det som utmärker detta säregna sätt. Är det att man skriver om ett vanligt ämne på ett ovanligt sätt. Bryter man mot diktens form? Leker man med ord och formuleringar för att låta läsaren själv fylla i budskapet mellan raderna? Eller handlar det helt enkelt om att skriva om mobbade barn och brustna hjärtan på samma sätt som deprimerade tonåringar gjort i alla tider?
obladioblada
Måste jag ha en motivation för att gilla det som Utomjording och Insanity_Within skriver? Kan jag inte bara få gilla det jag läser och tycka att de skriver på ett sätt som tilltalar mig?
Vad är det du vill veta egentligen? Varför jag tycker om sättet de skriver på? Det kan jag, ärligt talat, sätta ord på. Jag försökte i det förra inlägget att sätta ord på det jag känner när jag läser vad de skriver, men det är lite av en omöjlighet. Jag tycker om sättet de skriver på, och ett säreget och speciellt sätt är det enda jag kan beskriva det på utan att upprepa mig om och om igen. Om du tycker att den "motivationen" är luddig så är det din åsikt![]()
En av de nyare.
Barriärer
Och det regnar hela vägen från den sömniga staden
till den strålkastarbelysta skogen.
Någonstans i Sverige är din dag över och din säng känns kall,
min dag har bara just börjat,
min säng är alltid kall sen vi sist sågs.
Ögon söker ögon
eller en dörr en väg ut
men jag vill ju inte lämna oss såhär,
det kändes som du och jag, som perfektion,
en skapelse som blev en infektion,
och inte alls
en naturlag lika självklar som gravitation.
"It does not matter how slow you go so long as you do not stop." - Confucius
Bortdrömda ögonblick,
klarvakna minnen.
Ett blont hårstrå
dröjer sig kvar,
till spillo gången tid
torkas upp, vrids ur:
mer ensam än någonsin.
Låt dom komma nu