Forumiternas poesi

[Insanity Within]

FIENDELAND
Del 1.

Jag befinner mig i fiendeland
Blir omfamnad av en död kall hand
Och jag trivs inte längre så bra i ditt sällskap
Det är så här jag känner
Det är det här med vänner
Hur kan man ha en vän utan att vara vänskaplig själv
Men ni förstår att världen är så mycket vackrare när jag inte kan se den
Och världen inte kan se ner på mig
Memorera alla misstag jag gör och ignorera alla gånger jag ler
Det är vad världen gör med mig och det orkar jag ärligt talat inte mer
Hur många gånger kan man rimma på hat
Hur många gånger kan man rimma på liv och död
Hur många gånger måste jag rimma för att du ska förstå
Att redan den dag jag föddes så lyste solen mig rakt i ögonen
...och jag gillade inte det ens då...
Lika lite som jag gillar det nu
Lika lite som du kommer gilla det du läser nu när du insér sanningen
Det var aldrig den här världen som var svartvit
Det var alltid jag som var grå
Och när ni alla andra är så färgstarka så har jag inget annat val
Än att ensam vandra med tom luft i mina lungor här i fiendeland.

[Kjolle]

Ledstjärna


Jag vet att i din värld är det alltid vinter
där en stjärnklar himmel lyfter värmen ifrån marken
och du står kvar där och trampar bland de sköra iskristallerna
de upplöses till puder och ligger stilla kvar i sin glans


Du sitter där ihopkrupen med huvudet mellan knäna
vacklar fram och tillbaka för att hålla kvar värmen i kroppen
i din ensamhet finns du där och tar emot de svaga briserna som kryper genom marken
de skjuter puder i dina ögon och förtvivlat försöker du blinka ur smältan


Jag vet älskling
Att du simmar uppför ett överväldigande vattenfall
Att du vandrar med tunna kläder genom vasst hagel
Att du springer på blodiga stumpar genom kvicksand


Men jag vill att du aldrig glömmer
Att däruppe på natthimmeln lyser en stjärna lika klar som alltid
den försöker fånga reflektionen av dina ögon
och den ber dig att fortsätta hålla värmen, fortsätta att söka


Jag är din ledstjärna
och jag är förevigad i den oändliga natthimmeln.


...


Jag ska nog göra en återvändo till poesitråden igen!
tänkte lägga upp ett av mina bättre alster innan jag sätter mig med penna och papper igen. Har haft en sådan skrivtorka att det inte är sant.. idéerna är många, men jag kan inte få utlopp för dem. Blir mest fragmentiska ord som inte passar ihop med varandra.. Men jag ska försöka hitta den där helheten igen!

(tackar utomjording som motiverat mig att börja igen)

[Malin_a]

Ledstjärna var fantastisk!

[Flaskbottnadgaphals]

Ledstjärna


Jag vet att i din värld är det alltid vinter
där en stjärnklar himmel lyfter värmen ifrån marken
och du står kvar där och trampar bland de sköra iskristallerna
de upplöses till puder och ligger stilla kvar i sin glans


Du sitter där ihopkrupen med huvudet mellan knäna
vacklar fram och tillbaka för att hålla kvar värmen i kroppen
i din ensamhet finns du där och tar emot de svaga briserna som kryper genom marken
de skjuter puder i dina ögon och förtvivlat försöker du blinka ur smältan


Jag vet älskling
Att du simmar uppför ett överväldigande vattenfall
Att du vandrar med tunna kläder genom vasst hagel
Att du springer på blodiga stumpar genom kvicksand


Men jag vill att du aldrig glömmer
Att däruppe på natthimmeln lyser en stjärna lika klar som alltid
den försöker fånga reflektionen av dina ögon
och den ber dig att fortsätta hålla värmen, fortsätta att söka


Jag är din ledstjärna
och jag är förevigad i den oändliga natthimmeln.


...


Jag ska nog göra en återvändo till poesitråden igen!
tänkte lägga upp ett av mina bättre alster innan jag sätter mig med penna och papper igen. Har haft en sådan skrivtorka att det inte är sant.. idéerna är många, men jag kan inte få utlopp för dem. Blir mest fragmentiska ord som inte passar ihop med varandra.. Men jag ska försöka hitta den där helheten igen!

(tackar utomjording som motiverat mig att börja igen)

Den där var grym

[Insanity Within]

VÄRLDEN DU LÄMNAR
(Till Jessica)

Två fötter tunga, orkar inte stå kvar
Blundar du så faller du, hjälplös och svag
Orden i ditt huvud vägrar få en röst
Orden från alla andra är inte längre någon tröst
Så du väljer istället att gå
Och hoppas att världen du lämnar ska förstå

Någonting tungt vägrar falla från ditt hjärta
Om du faller ner själv kanske du slipper din smärta
Det är inget val du är stolt över men du vet inte vad annat du kan göra
När sorgen i din kropp aldrig är tyst så länge att den hinner höra
Om den vilja du kände till att hitta en väg ut ur det här
Få folk att förstå dom tunga tankar som du bär

Världen du lämnar var aldrig din värld
Så måste du ha känt när du påbörjade din färd
Mot något sorglöst och vackert som du orkar leva i
En känsla av lycka när du till slut blir fri
Kanske har du nu förlåtit det svek som livet gav
Det sveket har förvandlats till tung luft omkring din grav

[stoppamigjocke]

http://www.poeter.se/poetHome.php?writerId=14903

Min egna sida på poeter, någon kan säkert tycka någonting är bra.

[Indie-Jens]

Rälspolka:
Du var ivrig som en snekick på sömn
Mina knän var kyliga av oro
när du predikade din vision
om blod på en rostig räls

Din spontanapati blandades med
planen om ett sista hopp i dubbel bemärkelse
du svärtade ner min rakbladspoesi
dra ner mig i fallet min vän

Jag förvandlades från en slentriankverulant
till att bli en sympatisör med självdistans
sparkade ner mig själv och slickade upp
resterna av min lycka

Jag gav dig raka svar till ditt skeva liv
men ditt varma mottagande förvandlades till
en pansarvägg av manipulation
vi började en färd i symbiotisk alienation

Du var en självmordsromantiker
och rälsen blev ditt offerbord
Jag höll mitt ord, blundade och handlade
Vi två, blev ingen idag

Men det var vi ändå aldrig

[Bravorion]

Ledstjärna


Jag vet att i din värld är det alltid vinter
där en stjärnklar himmel lyfter värmen ifrån marken
och du står kvar där och trampar bland de sköra iskristallerna
de upplöses till puder och ligger stilla kvar i sin glans


Du sitter där ihopkrupen med huvudet mellan knäna
vacklar fram och tillbaka för att hålla kvar värmen i kroppen
i din ensamhet finns du där och tar emot de svaga briserna som kryper genom marken
de skjuter puder i dina ögon och förtvivlat försöker du blinka ur smältan


Jag vet älskling
Att du simmar uppför ett överväldigande vattenfall
Att du vandrar med tunna kläder genom vasst hagel
Att du springer på blodiga stumpar genom kvicksand


Men jag vill att du aldrig glömmer
Att däruppe på natthimmeln lyser en stjärna lika klar som alltid
den försöker fånga reflektionen av dina ögon
och den ber dig att fortsätta hålla värmen, fortsätta att söka


Jag är din ledstjärna
och jag är förevigad i den oändliga natthimmeln.


...


Jag ska nog göra en återvändo till poesitråden igen!
tänkte lägga upp ett av mina bättre alster innan jag sätter mig med penna och papper igen. Har haft en sådan skrivtorka att det inte är sant.. idéerna är många, men jag kan inte få utlopp för dem. Blir mest fragmentiska ord som inte passar ihop med varandra.. Men jag ska försöka hitta den där helheten igen!

(tackar utomjording som motiverat mig att börja igen)

Skrivtorka är verkligen en livsfiende. Hoppas du lyckas vattna inspirationen och tar dig loss. Ledstjärna var riktigt bra grejer, känns sagolik. Ser fram emot mer.

[Bravorion]

En av de första som jag skrivit på länge, eller ja, den första på länge jag lägger upp någonstans. Jag är nöjd med den, för det här är så jag känner. Men våga kritisera för fan!

Lupinerna i dina ögon

sen jag öppnade ögonen känns allt stort
och jag vill hålla dig i handen
när jag tar steget ut
när jag backar för att se helheten
som när vi håller andan i hallen
och du ser så där allvarlig ut
som bara du tycks kunna göra
jag känner doften av lupiner
i dina ögon


Det är rätt löjligt egentligen


precis som om våra liv hängde på det här
denna enda lilla fåniga tanke
som trängs mellan vett och sanningar
att kanske en dag
vågar du faktiskt erkänna
att du känner mitt hjärta
som inte slår för någon annan än
du
precis som om mitt liv ligger i dina små händer
försvarar jag dig mot allt
alla mot alla
med alla vapen jag har
tills striden är över och kriget är vunnet
tills ängen vi står på fyllts av våra lupiner
som äntligen har slagit ut

[Bravorion]

Jättefint.

Tack. Känslosam morgon det här.

[-hulda-]

En av de första som jag skrivit på länge, eller ja, den första på länge jag lägger upp någonstans. Jag är nöjd med den, för det här är så jag känner. Men våga kritisera för fan!

Lupinerna i dina ögon

sen jag öppnade ögonen känns allt stort
och jag vill hålla dig i handen
när jag tar steget ut
när jag backar för att se helheten
som när vi håller andan i hallen
och du ser så där allvarlig ut
som bara du tycks kunna göra
jag känner doften av lupiner
i dina ögon


Det är rätt löjligt egentligen


precis som om våra liv hängde på det här
denna enda lilla fåniga tanke
som trängs mellan vett och sanningar
att kanske en dag
vågar du faktiskt erkänna
att du känner mitt hjärta
som inte slår för någon annan än
du
precis som om mitt liv ligger i dina små händer
försvarar jag dig mot allt
alla mot alla
med alla vapen jag har
tills striden är över och kriget är vunnet
tills ängen vi står på fyllts av våra lupiner
som äntligen har slagit ut

Jag vill ju inte kritisera. jag säger bara våga vägra kritisera. den här tyckte jag otroligt mycket om.

[Insanity Within]

A SONG ABOUT LOVE
Vers:
I gave you my heart and you ate it
You told me you never wanted it because you hate it
I opened up my chest and let my soul sing for you
A song about love, still pure and true

Ref:
Now our story is like a TV-show
I thought that you would hit me in my face but you aimed low
Every memory of us is destroyed and there will be no future to share
Every time you think of me I promise I won’t be there

Vers:
I thought at least that you had a spine
But you proved me wrong every fucking time
Instead of talking this through you just leave it to die
You didn’t even give me a warning, at least you could have said goodbye

Ref:
Now our story is like a TV-show
I thought that you would hit me in my face but you aimed low
Every memory of us is destroyed and there will be no future to share
Every time you think of me I promise I won’t be there

Vers:
This isn’t a song about love because you never loved me
And if you did this is not the way love should be
This is the last time I think of you that’s for sure
I watch you eat the rest of my heart and then ask for more

Ref:
Now our story is like a TV-show
I thought that you would hit me in my face but you aimed low
Every memory of us is destroyed and there will be no future to share
Every time you think of me I promise I won’t be there

[Bravorion]

Jag vill ju inte kritisera. jag säger bara våga vägra kritisera. den här tyckte jag otroligt mycket om.

Tack, rena komplimanger fungerar ju alltid fint. Det är lättare att hålla sig på planeten Tellus om man får lite kritik ibland.

[Bravorion]

En gammal dikt som jag hållt som privat ganska länge på de platser den funnits uppladdad på. Men det känns som om det är dags nu.

Modets Pris

Sent en eftermiddag
när bilarna laddas upp för hemfärd
när viltet tar sats för att springa över vägarna
när molnen öppnar sina bombluckor
och nederbörden bara är sekunder bort
Det är kvavt i luften och du är rädd för oväder
Jag står och ler för mig själv
under ett gult gatuljus
den första snön i november
snuddar vid mina läppar
som du var sist att vidröra
med din nakna hals
och du har alltid trott att jag var feg
en pojke i karlakläder
med skjortan ut och in
som barndomens sista prägel
på mitt vuxna liv

omogen frukt blir inte plockad
ofärdigt deg blir inte gräddad
och okyssta läppar längtar än
alla kämpar genom snåren
med att växa upp
så konstigt för trots allt
hasar sig de äldre strax bakom de vuxna
och så länge jag har dig vill jag inte dö

[Oktjabrj]

Bravorion, mycket bra dikt. Jag tycker vissa rader kanske låter barnsligare än andra (ofärdig deg?!) men det är inget fel i den kontrasten.