Forumiternas poesi

[svantee]

Nu tar jag fart från land, för att en sista gång få se dig
Jag har en sista önskan och den tillägnar jag dig

Tänk på allt som hänt, tänk på allt som skett
Minns du fortfarande varma sängar i kalla vinterdagar?
Minns du händerna som vi förde mot en finare värld?

Men varför bry sig, varför bara inte glömma
och förstå att du är nåt jag aldrig kan få?

Egentligen vill jag ta sats, men mina spärrar stoppar mig
Egentligen ska jag våga närma mig dig och vänta på ett slag i hjärtat

Det är svårt att leva utan själ
jag har lyckats, jag har överlevt alla dar.

Du bockar av mig på listan och glömmer mig sen,
jag som trodde att du skulle för evigt vara min vän.

Det är avundsjuka som sprids i min kropp
vet någon om sagan är sann?
Det blev aldrig jag som vann

[Lovely Little Queen]

Nu tar jag fart från land, för att en sista gång få se dig
Jag har en sista önskan och den tillägnar jag dig

Tänk på allt som hänt, tänk på allt som skett
Minns du fortfarande varma sängar i kalla vinterdagar?
Minns du händerna som vi förde mot en finare värld?

Men varför bry sig, varför bara inte glömma
och förstå att du är nåt jag aldrig kan få?

Egentligen vill jag ta sats, men mina spärrar stoppar mig
Egentligen ska jag våga närma mig dig och vänta på ett slag i hjärtat

Det är svårt att leva utan själ
jag har lyckats, jag har överlevt alla dar.

Du bockar av mig på listan och glömmer mig sen,
jag som trodde att du skulle för evigt vara min vän.

Det är avundsjuka som sprids i min kropp
vet någon om sagan är sann?
Det blev aldrig jag som vann

Vacker! Det markerade gör nästan ont, riktigt bra.

[svantee]

Vacker! Det markerade gör nästan ont, riktigt bra.

Jag tackar så hjärtligt!
Det intressanta är att den är tre år gammal.

[utomjording]

Nu får jag väl ändå
sluta hoppas på
nya vibrationer.
Jag har ju raderat
dig för länge sedan.
Strax efter att
du raderade mig.
Vi har inget mer
att säga varandra,
liebling.

[svantee]

Nu får jag väl ändå
sluta hoppas på
nya vibrationer.
Jag har ju raderat
dig för länge sedan.
Strax efter att
du raderade mig.
Vi har inget mer
att säga varandra,
liebling.

Jag tycker den känns lite väl kort. Jag vet inte, nåt är det!
Det var fint att du nämnde "liebling" igen.

[utomjording]

Jag tycker den känns lite väl kort. Jag vet inte, nåt är det!
Det var fint att du nämnde "liebling" igen.

Underbart är kort. ;-)

[Lovely Little Queen]

Nu får jag väl ändå
sluta hoppas på
nya vibrationer.
Jag har ju raderat
dig för länge sedan.
Strax efter att
du raderade mig.
Vi har inget mer
att säga varandra,
liebling.

Jag gillar den mycket, du är verkligen duktig. Liebling ger mig Moto Boy-vibes, hehe.

[Insanity Within]

Men varför då? går det att låta bli? för jag förstår ju att du skrivit mycket genom åren, varför skulle du sluta? jag skriver massor har alltid gjort fast det mesta har jag för mig själv eller i princip allt.
Nej jag tycker att du ska fortsätta så klart! för du skriver saker som jag i alla fall tycker om att läsa.

Ja, absolut. Varför funderar du på att lägga skrivandet på hyllan? Är det inspirationen som tryter?

Först får jag tacka för fint beröm, det betyder verkligen mycket. Det är inte så mycket inspirationen som tryter, varje dag upplever jag nya saker som skapar små melodier i mitt huvud, och då börjar vibrationerna i fingrarna.
Problemet är nog snarare att i jakt på orden som matchar känsla i hjärta och hjärna så känns det som jag börjat upprepa mig mer och mer så till den grad att jag nu känner det som att jag istället för att skriva flera stycken texter istället bara skriver en enda lång enformig följetång.
Förhoppningsvis är det bara inbillning eller något eftersom ni fortfarande tycker om det jag skriver. .... Vi får se...tar nog ledigt över jul och nyår i alla fall så tar jag en funderare så länge och bestämmer mig sen för hur jag ska göra....

[Insanity Within]

...och tills jag har bestämt mig så bjuder jag på en äldre text som jag inte vet om den varit uppe här innan:

MINA DEMONER
Din själ är nog det vackraste stället på jorden
Och när vi ses ska jag ge dig dom orden
Jag vet att jag ofta är frånvarande och kall
Jag är inte som dig, du finns överallt

Förlåt mig för allt jag gör när jag så ofta är rädd
Även om dina ord lugnar mig och du så ofta har rätt
I dina armar borde jag vara så trygg
Men jag har klösmärken kvar från det förflutna på min rygg

Och alla röster som skriker mitt i natten och håller mig vaken
Dom klär av mig mitt skinn tills jag är alldeles naken
Dom klöser ut mina ögon för att jag ska slippa se
Samtidigt som de skriker åt mig att titta mer

Och du sitter bredvid och kan bara titta på
Mina demoner är mina, det är något du måste förstå
Så du finns där titt intill mig och vi somnar till ljudet av gråt
Förlåt mig älskade, det är inget varken du eller jag kan göra något åt

[Lovely Little Queen]

Liten dikt jag skrev för någon dag sedan;

Pinsamt beroende
Av de som bryr sig
Pinsamt avståndstagande
Av de som vågar närma mig
Pinsamt likgiltig
Till att jag har nån som dig

Pinsamt hur jag andas
När jag borde vara död
Pinsamt hur jag hoppas
På ditt oförtjänta stöd
Pinsamt hur jag glömmer
Att armen färgas röd

Pinsamma, pinsamma jag

[Flaskbottnadgaphals]

Jättefin dikt Aino!

[Lovely Little Queen]

Jättefin dikt Aino!

Tack, snällis : )

[Lovely Little Queen]

Jag tycker också att det du skrivit både nu och för några dagar sen är jättevackert! och det du skrev sist kan jag leva mig in i.

Oj, tacktack : )

[utomjording]

Först får jag tacka för fint beröm, det betyder verkligen mycket. Det är inte så mycket inspirationen som tryter, varje dag upplever jag nya saker som skapar små melodier i mitt huvud, och då börjar vibrationerna i fingrarna.
Problemet är nog snarare att i jakt på orden som matchar känsla i hjärta och hjärna så känns det som jag börjat upprepa mig mer och mer så till den grad att jag nu känner det som att jag istället för att skriva flera stycken texter istället bara skriver en enda lång enformig följetång.
Förhoppningsvis är det bara inbillning eller något eftersom ni fortfarande tycker om det jag skriver. .... Vi får se...tar nog ledigt över jul och nyår i alla fall så tar jag en funderare så länge och bestämmer mig sen för hur jag ska göra....

Kanske skulle du testa att skriva på ett helt nytt sätt?

Det brukar jag försöka göra när jag känner att jag kört fast. Jag har också lite fobi mot att upprepa mig, även om det också har sina fördelar. Tror att det var tigertindra som sa att man bör hålla fast vid sin stil och utveckla den så långt det går.

Men det är också bra att variera sig. Att byta ämne, att byta form. Kanske skulle du testa att skriva en väldigt komprimerad dikt? Du gör ju din grej väldigt bra, men har du ibland funderat på att försöka beskriva samma sak på några få, korta rader? Jag tycker i alla fall att det skulle vara spännande att se en sådan dikt från dig. Jag tror att du har det i dig!

[Jaquezz]

Det var länge sedan sist, kanske har det blivit bättre

Skolornas fönster är mörka,
vilka återvänder när helgen är slut?
vilka har dött, vilka har rymt?
skuggorna vittnar om gamla tider,
kyrkklockorna slår varje halvtimme,
stad i ljus, bland fester och tjut,
dunkla rum bekräftar kvällens rus,
dagarna flyr, nätterna är tunga,
eleverna spyr när deras maxgräns förkunnas,
lärarna tar en sexa jäger,
och hoppas att eleverna slipper alkoholens besvär.