Forumiternas poesi

[Lovely Little Queen]

Vackert, Sgt. Tatter!

[Indie-Jens]

Tackar hörni

[Insanity Within]

TOMMA HÄNDER
Du slog för att få ur mig sanningen
Det enda du fick var blod på dina kläder
Då slog du lite till som en slags bestraffning
När du sedan gick så gick du med tomma händer

Du gav mig en klocka en gång
En klocka som skulle få gå i arv
Men sen tog du tillbaka klockan och gav den vidare
Men klockan hade stannat och lämnade kvar endast tomma händer

Du skulle ge mig lite kärlek en gång
Säga något snällt som fäder brukar göra
Du böjde dig fram för att ge mig en kram men det blev ett handskak istället
Sen lämnade du mig ensam kvar med ett par tomma händer

Du har ingenting
Du tror att du har allt
Men du har ingenting
Jag lämnar dig ensam med dina tomma händer

[Indie-Jens]

Löghals:
Om jag skulle tala om för dig
att jag har levt en lögn
om du försöker att förstå
kan du leva för mig då?

Om ett år eller så
ska det bli du & jag
om jag lever då
kan du älska mig ändå?

Om vi båda slutar känna
kan vi avsluta våran oro
om du nån gång börjar tro
kan du tro på mig då?

Om du inte vill se mig
så slutar mina lögner
om du lever då
kan jag älska dig ändå?

[Insanity Within]

Tack för att ni skriver sgt tatter och insanity within, för även svårare känslor blir mer hanterbara i diktens form. En dag kanske jag blir lika modig.
Men sgt.tatter ett år? det verkar otroligt långt i det du skrev men det är jättevackert.

Tack för att du läser, snö. Det låter som du har en del inom dig som längtar efter att få komma ut..jag föreslår att du skriver här första gången, här är alla texter i gott sällskap. Jag ser fram emot att få läsa från dig.

[Insanity Within]

DEATH WISH
I don’t want to die
You must have got the wrong information
I am just so angry on this life
So this death wish is just some strange frustration
My friend left me for another world
You took her away and didn’t care that I was hurt
After all, maybe I do want to die
Maybe this is my last goodbye

Don’t feel sorry for me
That is not my intention at all
I am just longing to be free
But I still have a long way to fall
Every night tears burn me on my skin
And I have to ask what it is here that’s worth to win
I only feel agony and pain buried in my soul
I once felt the warm sun but now everything is cold

Everyone I loved in this life left or died
Leaving me here all by myself
Not once did I protest or ask you why
So don’t forsake me now as I ask for help
I am just a little lonely man who don’t want to be alone
But I am doomed to this loneliness until I lay under my tombstone
Thank you for giving me this life that I had but I don’t want it anymore
There is so much beyond this life I would like to explore

[Sorrow]

Du skriver så triste dikt, IW. Vakre men triste.

[Insanity Within]

Du skriver så triste dikt, IW. Vakre men triste.

Hej Sorrow! Tack för dina ord! ... Jo, jag vet, dom är lite ledsna, men det är enligt mig det jag kan göra bäst...bejaka mina egna känslor och då blir det ibland lite mörkt..vill inte framstå som en livshatande zombie, men jag hoppas ändå texten visar på lite kämparglöd...jag menar, trots allt lever jag ju än.

[tigertindra]

Disposition.... Vart håller du hus?

Jag saknar dina dikter något oerhört.

De är som balsam för själen. Ditt sätt att
uttrycka dig och använda ord slår tidvis Tom Jocke Berg
på fingrarna. Du är en sådan talang och jag hoppas verkligen
att du aldrig någonsin slutar skriva.
Dina dikter är ren äkta poesi när den är som vackrast.
Och du borde verkligen satsa på att få ut de dikter du hittills
har skrivit. Dina dikter blows me away och att man
skulle få läsa de här på ett musik forum... Jag känner mig ödmjuk
så snälla... Kom tillbaka... Skriv...

[utomjording]

Jag skulle gärna
ta din hand
men jag har
spritat händerna
sa du.

Jag skulle gärna
prata med dig
men jag har
spritat huvudet
sa jag.

Sedan satt vi
bara tysta.

[Bravorion]

Enkel och lätt. Och ändå får du in mycket känsla i den. Väldigt bra skrivet.

[Lovely Little Queen]

Väldigt snyggt Utomjording.

[Ett öde värre än döden]

Jag har en som måhända påminner lite om Utomjordings:

För att möta dig
behövs inga bombhundar
en halvtimme innan

Men väl ett sätt
att hitta rätt kanal

[Insanity Within]

Idag är det fyra år sen min bästa vän Isa gick bort i muskeldystrofi.
Saknaden har inte blivit lättare med tiden.
Den här texten är visserligen gammal nu, men den handlar om detta och jag ville dela med mig av den till er.
Texten är tidigare publicerad i en diktbok jag gav ut för ett par år sen:

ISA SUNFLOWER
Varje muskel slutar funka, snart ska hjärtat sluta slå
Det känns som att det inte gör nåt, jag lät dig ändå gå
Du som levde med en vetskap om att livet var så kort
Hur kunde jag vara så blind, jag om någon borde förstått

Dom kallade det för muskeldystrofi
Och mitt i kaoset levde vi
Plötsligt fanns det knappt någon tid
Jag ska sakna dig för evigt, gå i frid

Jag planerade vår framtid, du ville följa med
Genom livet gick vår resa, vår fantasi var bred
Men plötsligt gav du upp allt, du ville stanna kvar
Du hade fått en trygghet där du räknade dina dar

Finns det några svar
Kan någon säga varför jag blev kvar
Det borde varit jag som dog
Du blev aldrig mätt på livet men jag hade fått nog

[bcq]

vi klättrar upp på höjden
väl där uppe på berget
är vi ändå inte nöjda

vi låser in oss i rum
väl där inne i mörkret
är vi ändå inte nöjda

vi grävar ner oss i små hål
väl där nere i kylan
är vi ändå inte i nöjda

vi dyker ner i djupet
väl där nere på botten
är vi ändå inte nöjda

vi blir aldrig nöjda
vi blir aldrig nöjda
vi blir aldrig nöjda
vi blir aldrig nöjda

väl där uppe på berget
väl där inne i mörkret
väl där nere i kylan
väl där nere på botten

är vi aldrig nöjda
blir vi någonsin nöjda