För att klargöra då.
Först återgav jag en ganska förenklad och "skinande" version av barndomen, en bild där jag bara återgav de allra enklaste av bilder för att få det att låta lite enklare än det faktiskt var. För att ibland måste man ljuga sig glad... men så kom någon och skrev "men du hade väl en hemsk barndom" och då skrev jag ironiskt att "tack för att du väckte mig"... typ. Blev det klarare?
Jag ljög inte om någonting, jag ville inte ändra någonting efter en kommentar för att få folk att tycka synd om mig. Det var aldrig min idé, jag ville bara minnas någonting fint i allt mörker. För trots att jag aldrig haft det speciellt bra så finns det då och då ljusglimtar som är värda att minnas. Och hur mycket folket här på forumet hatar mig hoppas jag de kan unna mig dessa små "solsemestrar" också?
Jaja jag missuppfattade väl allt helt, sorrysorry....menade somsagt inget illa utan jag blev bara fundersam
på mitt golv bland skärvor och glas finns en bit av ditt hjärta kvar
och alla tusen mirakel, som jag lovade dig en natt