När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Det är heller inte skoj att endast bli placerad i nördfacket hela jävla tiden, när man själv inte känner så och under inga medel kunna ta sig ur.
Signatur.
Jag önskar att jag bara kunde säga till dig att hela grejen med coolhet och nördhet bara är ett stort skämt (för det tycker jag), men jag inser att det inte hjälper. På sitt sätt skulle alla problem lösa sig med 100% självkänsla, men det är svårt att inte bry sig om vad andra tycker i skolåren. Jag vet.
Hehe, förstår att du gillade den.![]()
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
nej, men jag menade det ur min synvinkel, att jag är mera nörd än sport, och sen är det så att om du är annorlunda i lilla åmål, då blir du placerad där tills du åker bort till den stora stan. då är du någon helt annan,
precis, varför ska jag vara lik 3000 andra? bättre att vara en unik person som har sina vägar och sina mål istället för att stå i ett led och tåga med massan,![]()
Småbarn är onda'
Och det är ju ingenting som hindrar att du som unik person är trevlig och uppskattad av många andra. Ju mer du följer ditt eget hjärta desto bättre mår du ju! Coolt att du kommer från Fucking Åmål förresten. Ibland tror jag att Åmål hade passat mig bättre än Stockholm ...
Den var lite fördomsfull på ett kul sätt och Staffan hatar själv sporttyper tror jag.
Nej, precis moongirl, de här ju inte fattat bättre, men du kan ju fatta bättre och skita i vad de tycker. Coolt va!?
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Vad klytshigt att vara annorlunda i Åmål, fucking jävla kuk-Åmål.
Jag hade nog en ovanligt (tror jag?) bra barndom. Bra föräldrar, bra släkt, bra vänner.
Det enda som var dåligt var egentligen att jag alltid längtade efter min mamma när jag var ifrån henne och har småjobbiga minnen från att jag grät ganska desperat över det då och då även om jag nästan alltid trivdes på dagis och sånt. Jag var också jätterädd för tända ljus och fick nån slags dödsångest varje gång eftersom jag trodde att det skulle börja brinna, haha.
Sexan och sjuan var en ganska jobbig tid eftersom jag kände mig så liten och ynklig när alla andra plötsligt blev mycket tuffare och kaxigare än förut, men det slutade de ju med efter några år.
Resten av tiden var nog väldigt bra kan man säga, även om jag alltid har varit lite darkness.
I can tell by the way you smile, I'm smiling too
I see myself in you
In the end, we all are who we are, no matter how much we may appear to have changed.