Hade du en lycklig barndom?

[namokab]

Tur att jag föredrar tjejer då, och inte lär få några biologiska barn... Om jag slutar mitt singelliv med en tjej, dvs.

Jo, skämt å sido så förenklade jag lite där.

Visst är livet en Berg & Dalvana och det är väl något man till viss del får vänja sig vid (och till och med skratta åt och distansera sig till), även om det ofta blir mer stabilt efter den där kruxiga övergången från barn till vuxen (som aldrig tar slut helt och hållet...).

Jobbigt det där när man blir nedtryckt av andra. Minns själv en jobbig period i sjuan då jag försökte förstå varför just jag blev utsatt för trakasserier inför hela klassen. Det kändes inte roligt att bli utvald som enda mobboffer i klassen och jag skämdes och tog på mig skulden. Det tär lite på krafterna och man måste kämpa för att återfå balansen, trots att man innerst inne känner till ens goda sidor. Det är skönt att frigöra sig från omgivningens dom och bara känna sin egen värme inombords.

EDIT: Vet inte om det här "makes sense", men det var ett försök att beskriva hur jag har kämpat för att återvinna mitt självkänsla efter att ha fått skit.

[moongirl]

jag hade en sockersöt barndom,
som på film.
sen började skolan med verkligheten, och all skit den drog med sig.
önskar man va sju igen. tider det!

[namokab]

Det knäppa med den riktiga barndomen är att man har väldigt svårt att bedöma hur bra/dålig den var. Att ha minnen av barnmisshandel kan jag inte riktigt föreställa mig hur det känns utan att själv ha upplevt det, men att bli verbalt eller argsint hackad på av sina föräldrar är också en form av övergrepp som sätter spår i ens beteendemönster. Tänk att få ilska så fort man gör ett misstag.

[loveavtryck]

Jag hade en katt när jag var liten som dog av råttgift, det var ett trauma

[Ett öde värre än döden]

Det knäppa med den riktiga barndomen är att man har väldigt svårt att bedöma hur bra/dålig den var. Att ha minnen av barnmisshandel kan jag inte riktigt föreställa mig hur det känns utan att själv ha upplevt det, men att bli verbalt eller argsint hackad på av sina föräldrar är också en form av övergrepp som sätter spår i ens beteendemönster. Tänk att få ilska så fort man gör ett misstag.

Det bästa kanske är att bara leva i nuet, hela tiden?

[namokab]

Det bästa kanske är att bara leva i nuet, hela tiden?

Ja, det är bra att distansera sig till och släppa det förflutna, att inte se det förflutna som ett hemskt trauma som inte går att släppa. Det handlar bara om hur man väljer att tänka (eller inte tänka).
Det finns också en risk att hänga upp sin lycka på att något fantastiskt ska hända i framtiden. Och för att hantera rädslan för att denna dröm aldrig kommer att förverkligas kan man skylla på det förflutna.
Nej, nej! Släpp de bekymmersamma tankarna på det förflutna och framtiden!
Och lev i nuet, som du just sa.

[palsternacka]

Ja, det är bra att distansera sig till och släppa det förflutna, att inte se det förflutna som ett hemskt trauma som inte går att släppa. Det handlar bara om hur man väljer att tänka (eller inte tänka).
Det finns också en risk att hänga upp sin lycka på att något fantastiskt ska hända i framtiden. Och för att hantera rädslan för att denna dröm aldrig kommer att förverkligas kan man skylla på det förflutna.
Nej, nej! Släpp de bekymmersamma tankarna på det förflutna och framtiden!
Och lev i nuet, som du just sa.

Visst är det väl så, men det finns fortfarande en charm i att sitta och minnas tider som varit.

[sundance_danne]

Jag minns inte, men står ut med både mor och far och storasyster så ja, kanske det?

[loveavtryck]

Tack för att du väckte mig från min glamourifiering utav barndomen.
Det stämmer det du skriver och ända från start till idag har det varit, tja, hemskt. Men jag hade en i klassen som bodde rätt nära jag kunde gå hem till och spela TV-spel med. Det var ett ljus i mörkret.

Ursäkta men det verkar ju verkligen som att du bara försöker få ditt liv att låta så dåligt som möjligt?
Hur kan du liksom först säga att det var jättebra och sen kommer någon och frågar om det och dåååå helt plötsligt blir livet jättedåligt. Snälla någon, varför sa du ens att det var bra från början då. Så uppenbart att du överdriver saker

[tigertindra]

Ursäkta men det verkar ju verkligen som att du bara försöker få ditt liv att låta så dåligt som möjligt?
Hur kan du liksom först säga att det var jättebra och sen kommer någon och frågar om det och dåååå helt plötsligt blir livet jättedåligt. Snälla någon, varför sa du ens att det var bra från början då. Så uppenbart att du överdriver saker

ibland stina...vill man glömma det dåliga och minnas det som var bra. hur litet det än kan te sig...

jag skulle kunna skriva 30 a4 sidor om saker som varit negativa med min uppväxt men vad får jag ut av det mer än att folk kommer tycka synd om mig å placera mig i ett fack.

nä..vill hellre komma ihåg de roliga stunderna...typ som svamp-plockning i skogen. när vi åkte i ös-regn i frankrike och min mamma skrattade non-stopp...tror de är ett av de få minnen jag har av henne då hon är glad.

gillade bad-dagarna på brunnstorp också...

när pappa kom hem från japan med det första mario bros...innan de kommit till sverige. och vi spelade hela tiden. enda data spelet jag verkligen fastnat för.

när vi plockade nypon och gjorde nyponkräm och fläder och gjorde riktig saft...sånt kommer jag ihåg å gör mig glad

å somrarna i bua med mormor och morfar..upp tidigt å fiska krabba...sol å salt och värme hela dagarna...älskar västkusten

[tigertindra]

för mig är de sånt man vill komma ihåg..istl för all annan skit som hänt.

[loveavtryck]

Jo jag vet också att man vill minnas det bra och glömma det tråkiga men han började ju med ACK DEN BEKYMMERSFRIA BARNDOMEN eller något sånt jag orkar inte gå tillbaka och kolla och först när någon annan påpekar att "nej men vadå, du hade väl en dålig barndom?" då först kommer han på att ja visst tusan jag hade en dålig barndom, bäst jag skriver om det för jag skriver ju alltid dåliga saker om mig själv jag kan ju inte låta någon tro att jag faktiskt har haft någonting bra. Mitt liv ska vara så svart som det bara går

[tigertindra]

Jo jag vet också att man vill minnas det bra och glömma det tråkiga men han började ju med ACK DEN BEKYMMERSFRIA BARNDOMEN eller något sånt jag orkar inte gå tillbaka och kolla och först när någon annan påpekar att "nej men vadå, du hade väl en dålig barndom?" då först kommer han på att ja visst tusan jag hade en dålig barndom, bäst jag skriver om det för jag skriver ju alltid dåliga saker om mig själv jag kan ju inte låta någon tro att jag faktiskt har haft någonting bra. Mitt liv ska vara så svart som det bara går

okej...jag uppfattade inte honom så den här gången.

visst han är extremt negativ men alla kan ju inte vara positiva om man har haft ett helvete. det krävs lång tid, självinsikt, mycket jobb med sig själv och att förlåta det som har hänt och börja tro på sig själv igen för att göra det. och vissa klarar aldrig det utan fastnar i ett ältande/bitterhets träsk och tycker alltid det är mest synd om sig själva. andra har så mycket hat i sig pga det och klarar inte av att ta in underbara människor och våga lita på dom utan blir destruktiva och straffar sig själva istl. genom saker jag inte vill gå in på här.

andra del hamnar i missbruk
andra skär sig.

alla vaknar inte helt plötsligt upp med ett nyfunnet sjävförtroende och blickar framåt. men jag tycker ändå att när en som haft ett helvete försöker att se det postiva i sitt liv istl för att vältra ur sig ännu mer sorg så borde man inte trycka till den personen. de tycker jag. men du gör ju som du vill.

jag vet inte hur jag hade varit om jag mist mina föräldrar. även om de inte varit världens bästa så hade de ju gjort så gott de kunnat med sina förutsättningar. och alla människor som inte tagit tag i sig själva och jobbat med sina problem klarar ju inte att tackla att få barn tex.

sen är de som en röd tråd funnits i vår släkt vad de gäller mamma och deras döttrar. var den startade vet jag inte men jag är säker på att min syster har brutit den och jag kommer göra det också.

vill inte gå in på vad den röda tråden är...sorry.

jag läser 1000 gånger hellre det som sundance kid skrev än att läsa misären. inte för att de som haft det misär inte ska få skriva om det. jag tycker bara det är upplyftande att läsa om ljusglimtarna än att läsa om helvetet.

sån e jag

[loveavtryck]

Jag vill absolut inte trycka till fredrik. Alltså, när jag läste hans inlägg först så tänkte jag faktiskt nåt i stil med "vad skönt att han kan se nåt positivt med sitt liv iallafall, det är bra", jag har inget alls emot att han skriver nåt bra för självklart är det bra när det är bra. MEN det var just den där plötsliga omsvängningen från "lycklig barndom" till "olycklig barndom" som jag stör mig på, och den omsvängningen kom först när någon annan kommenterade hans inlägg. När han ändrar sig bara sådär så kändes det faktiskt som om han inte kunde tillåta människor att tro att något hade vart bra, att han på något sätt vill framstå som så dålig som möjligt. Nu har ju jag ingen aning om hur hans barndom faktiskt var, den kanske var skit, den kanske var lycklig. Men om en person som i vanliga fall klär världen i svart går in och skriver att han hade en bekymmersfri barndom, då tolkar iallafall jag det som om att han faktiskt menar att den var bekymmersfri. Fredrik har ju aldrig tidigare vart någon som vill glamourisera sitt liv eller dölja skavanker, så varför skulle han göra det nu?

[namokab]

Visst är det väl så, men det finns fortfarande en charm i att sitta och minnas tider som varit.

Ja, den sortens tankar på det förflutna är bra.
Det är negativa tankar man bör undvika.