Hade du en lycklig barndom?

[Myrpou]

Ja, den sortens tankar på det förflutna är bra.
Det är negativa tankar man bör undvika.

Nostalgi är en sån konstig känsla, jag kan inte avgöra om det man känner är lycka eller sorg.

[Insanity Within]

Alltså, jag hoppas ju inte att någon tror att syftet med mitt inlägg där jag skrev in ett kapitel ur min kommande bok var för att få någon att tycka synd om mig eller placera mig i ett fack.
Jag ville bara när nu frågan om barndomen ställdes visa hur jag hade det och visa att jag skriver om det. Mitt sätt att hantera det som hände liksom.
Så, ja...det är inte särskilt synd om mig, idag har jag en fin kontakt med alla igen utom min far och jag lever i ett tryggt hem.
Minnena däremot lever jag ju med och mitt sätt ar bearbeta blev då att skriva.

[namokab]

Nostalgi är en sån konstig känsla, jag kan inte avgöra om det man känner är lycka eller sorg.

Nej, det förflutna kan kännas mysigare än nuet, samtidigt som det har gått förlorat.
Vad blir det? <- nostalgi-smiley

Alltså, jag hoppas ju inte att någon tror att syftet med mitt inlägg där jag skrev in ett kapitel ur min kommande bok var för att få någon att tycka synd om mig eller placera mig i ett fack.
Jag ville bara när nu frågan om barndomen ställdes visa hur jag hade det och visa att jag skriver om det. Mitt sätt att hantera det som hände liksom.
Så, ja...det är inte särskilt synd om mig, idag har jag en fin kontakt med alla igen utom min far och jag lever i ett tryggt hem.
Minnena däremot lever jag ju med och mitt sätt ar bearbeta blev då att skriva.

Om du har reagerat på att inte så många har kommenterat det du skrev så kan det tyckas lite märkligt - så lång och självutlämnande text som det var - men samtidigt så vet man inte riktigt vad man ska skriva. Men det känns positivt att du har hanterat den där uppväxten på ett bra sätt.

[Insanity Within]

Nej, det förflutna kan kännas mysigare än nuet, samtidigt som det har gått förlorat.
Vad blir det? <- nostalgi-smiley


Om du har reagerat på att inte så många har kommenterat det du skrev så kan det tyckas lite märkligt - så lång och självutlämnande text som det var - men samtidigt så vet man inte riktigt vad man ska skriva. Men det känns positivt att du har hanterat den där uppväxten på ett bra sätt.

Ja lite har jag reagerat kanske ... men jag förstår vad du menar...jag hade personligen inte haft en jävla aning hur jag själv hade reagerat och kommenterat om nån annan lagt in det. Men mest ville jag bara påpeka att jag inte lade in det för att få folks sympatier. Lite rädd att man kanske tror det.

[namokab]

Ja lite har jag reagerat kanske ... men jag förstår vad du menar...jag hade personligen inte haft en jävla aning hur jag själv hade reagerat och kommenterat om nån annan lagt in det. Men mest ville jag bara påpeka att jag inte lade in det för att få folks sympatier. Lite rädd att man kanske tror det.

Jag har full förståelse för att du ville lägga ut texten och jag tror verkligen inte att det handlar om att söka sympatier. Det handlar väl mer om att skriva av sig, avdramatisera händelserna, få ur sig traumat, visa för andra att det kan bli bra trots en jobbig barndom osv (okej, nu gissar jag lite ...). På sitt sätt lite märkligt att man ska behöva ha föreställningar om hur ens text kan uppfattas och gardera sig för att det inte handlar om att t.ex. söka sympatier, men det blir lätt så.

[tigertindra]

jag tror som sagt inte att han med det inlägget ville på något sätt "glamorisera" sin uppväxt utan enbart lyfta fram den lilla ljusglimt som han trots sin uppväxt faktiskt haft.

tråkigt att du stör dig på det.

vi tolkar väl honom bara annorlunda

Jag vill absolut inte trycka till fredrik. Alltså, när jag läste hans inlägg först så tänkte jag faktiskt nåt i stil med "vad skönt att han kan se nåt positivt med sitt liv iallafall, det är bra", jag har inget alls emot att han skriver nåt bra för självklart är det bra när det är bra. MEN det var just den där plötsliga omsvängningen från "lycklig barndom" till "olycklig barndom" som jag stör mig på, och den omsvängningen kom först när någon annan kommenterade hans inlägg. När han ändrar sig bara sådär så kändes det faktiskt som om han inte kunde tillåta människor att tro att något hade vart bra, att han på något sätt vill framstå som så dålig som möjligt. Nu har ju jag ingen aning om hur hans barndom faktiskt var, den kanske var skit, den kanske var lycklig. Men om en person som i vanliga fall klär världen i svart går in och skriver att han hade en bekymmersfri barndom, då tolkar iallafall jag det som om att han faktiskt menar att den var bekymmersfri. Fredrik har ju aldrig tidigare vart någon som vill glamourisera sitt liv eller dölja skavanker, så varför skulle han göra det nu?

[Insanity Within]

Jag har full förståelse för att du ville lägga ut texten och jag tror verkligen inte att det handlar om att söka sympatier. Det handlar väl mer om att skriva av sig, avdramatisera händelserna, få ur sig traumat, visa för andra att det kan bli bra trots en jobbig barndom osv (okej, nu gissar jag lite ...). På sitt sätt lite märkligt att man ska behöva ha föreställningar om hur ens text kan uppfattas och gardera sig för att det inte handlar om att t.ex. söka sympatier, men det blir lätt så.

Du har rätt, det är hoppet bakom att klara sig ur det som jag försöker påvisa.

Att jag garderade mig var för att jag läst lite kommentarer här som ifrågasätter trovärdigheten hos vissa och jag vill visa att jag är helt klar med varför jag la ut just mitt kapitel.

[Ett öde värre än döden]

Sen måste jag säga en sak: det är en sak att sitta och fundera på sin egen barndom, hur den nu än var, och en helt annan sak att försöka skapa en vettig barndom till sina egna ungar.

[tigertindra]

Sen måste jag säga en sak: det är en sak att sitta och fundera på sin egen barndom, hur den nu än var, och en helt annan sak att försöka skapa en vettig barndom till sina egna ungar.

jag tror att hur man än gör så kommer de blir något fel. de är liksom som med allt annat. det man inte har vill man ha. har man rakt hår så vill man ha krulligt. är man lång så vill man vara kort. reser föräldrarna mycket så avundas man dom som får vara hemma på sommaren. bor man i stan vill man på landet osv osv..gräset är alltid grönare.

jag vidhåller att de räcker med kärlek. är ungen lycklig å glad så gör du som förälder helt rätt

[Sundance_kid]

Förlåt till stina (?) som jag gjort lite förvirrad med mina inlägg, och tack till tigertindra som verkar förstå mig bättre än många andra här på forumet!

[niclasarringer]

Själv tycker jag det var ganska jobbigt att vara liten (jag är inte farfar än, men när jag var mindre). Det fanns en massa jobbiga grejer och ja, ni vet, jag ska inte sitta och skriva dagbok här, men håller ni med mig? Tycker du din barndom var jobbig eller hemsk, hur gammal är du, och hur var det att växa upp?

Jag lever fortfarande i min barndom, men jag trivs verkligen med den.

[tigertindra]

Förlåt till stina (?) som jag gjort lite förvirrad med mina inlägg, och tack till tigertindra som verkar förstå mig bättre än många andra här på forumet!

lugnt....

jag hoppas du ser framåt och försöker vara positiv om du orkar. vissa får börja om..skapa sin egen familj, sin egen lycka. jag hoppas du är en av dom

[loveavtryck]

Förlåt till stina (?) som jag gjort lite förvirrad med mina inlägg, och tack till tigertindra som verkar förstå mig bättre än många andra här på forumet!

Bara så du vet det så försökte jag inte på något sätt vara elak eller försökte bestämma min egen version av din barndom, jag har ju ingen aning om hur det var. Som sagt så var det endast omsvängningen som förvirrade mig.

[Sundance_kid]

lugnt....

jag hoppas du ser framåt och försöker vara positiv om du orkar. vissa får börja om..skapa sin egen familj, sin egen lycka. jag hoppas du är en av dom

Ibland har jag drömmar om hur jag lever med någon annan, är lycklig.
En alternativ värld där jag bor i egen lägenhet med flickvän/fru och kanske ett barn. Tror det är lite av en dröm för mig, att få skriva och ta hand om en familj som behöver mig lika mycket som jag behöver dem. För det mesta känns det bara hopplöst, jag har tappat tron om så mycket och känner att jag bara faller ner i ett svart hål utan avgrund. Ha inga förväntningar på mig bara, du kommer nog bli lika ledsen som mig då...

Bara så du vet det så försökte jag inte på något sätt vara elak eller försökte bestämma min egen version av din barndom, jag har ju ingen aning om hur det var. Som sagt så var det endast omsvängningen som förvirrade mig.

För att klargöra då.
Först återgav jag en ganska förenklad och "skinande" version av barndomen, en bild där jag bara återgav de allra enklaste av bilder för att få det att låta lite enklare än det faktiskt var. För att ibland måste man ljuga sig glad... men så kom någon och skrev "men du hade väl en hemsk barndom" och då skrev jag ironiskt att "tack för att du väckte mig"... typ. Blev det klarare?
Jag ljög inte om någonting, jag ville inte ändra någonting efter en kommentar för att få folk att tycka synd om mig. Det var aldrig min idé, jag ville bara minnas någonting fint i allt mörker. För trots att jag aldrig haft det speciellt bra så finns det då och då ljusglimtar som är värda att minnas. Och hur mycket folket här på forumet hatar mig hoppas jag de kan unna mig dessa små "solsemestrar" också?

[StandInSilence]

jag har nog mest en massa rätt dåliga minnen av min barndom.
en rörig skol-tid med massor av minnen både som mobb-offer och mobbare, flera trauman från tidig ålder som jag nog inte själv förstod förräns jag var nånstans i 23-års åldern. bla då att ha blivit vittne till en del rätt råa händelser.
sen hela grejen med att vara uppväxt med en överbeskyddande och smått hysterisk mor(som jag visserligen tycker väldigt mycket om),
att alltid ha varit det svarta fåret i min släkt

men ja självklart tänker jag på en del positiva saker också då.
min hyggliga styv-farsa som alltid fanns där, vissa av vännerna man hade under uppväxten, min schäfer-hund, vissa galna och roliga minnen osv..

det är ju väldigt intressant hur man präglas i de olika tidiga stadierna i ens liv och hur det märks på en senare..
känns som man bara kan analysera saker ordentligt ungefär 10 år senare


ett av de bästa minnena jag har från min barndom är nog när jag vid ca 15 års ålder ser bob hund på Kåren. förmodligen bästa giget jag varit på nånsin..