Nio riktigt grymma spår och två som jag hoppar över för det mesta. Lördag kommer bli fantastisk.
Nio riktigt grymma spår och två som jag hoppar över för det mesta. Lördag kommer bli fantastisk.
Jag älskar allt hon gör
Baby jag tror jag är kär
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller, jag faller
Fortare och fortare för varje andetag
"Skölj ner rikligt med absint"
Det finns en chans att mitt tal till min blivande fru kommer att bli fyllt av citat från den här skivan. Om man plockar lite rader här och var så har Jocke skrivit världens vackraste kärleksförklaring.
du håller mig som ingen annan i en värld som är hopplös och ful
Jag älskar allt hon gör
Baby jag tror jag är kär
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller, jag faller
Fortare och fortare för varje andetag
"Skölj ner rikligt med absint"
Jag tror "det klassiska kentsoundet" innefattar dessa skivor:
Kent
Verkligen
Isola
Hagnesta Hill
B-sidor 95-00
Du & jag döden
The hjärta & smärta EP
...och till viss del:
Vapen & ammunition
...samt några enstaka låtar från efter 2006 (glömmer säkert några och inkluderar kanske några som inte passar, men nåt sånt här iallafall):
Generation ex
Våga vara rädd
Det kanske kommer en förändring
Svarta linjer
Ärlighet respekt kärlek
Varje gång du möter min blick
Ensam lång väg hem
Team building
Passagerare
Ett år utan sommar
Den andra sidan
Så tycker jag också. Det finns inte en chans att jag inte skulle känna igen en ny kentlåt om jag fick höra den oförberett på radion exvis... ( vilket iofs inte hänt sen vinternoll2, men det var episkt: Jag vaknade av den på klockradion, satte mig kapprak upp i sängen och gastade "fy fan va bra de är!!!" Mitt ex var mindre lycklig...)
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
Om jag får tolka vad J menade med de två första skivorna så menar han antagligen att de är inspelade efter klassiskt manér när man i princip spelar in det inrepade materialet, medan resten av skivorna innefattar ett större studioarbete där låtarna tolkats om från scratch.
Jag tror att jag förstår hur du menar. Själv gillar jag TD skarpt, men tycker känna igen mig själv i din beskrivning från när TTS släpptes. Tror att det som jag var besviken över var att skivan inte lät som jag hade förväntat mig. Nu tycker jag om den också, men det tog sitt tag. Röd var en rätt likadan historia. Började verkligen gilla den nån gång först efter att EPIS redan hade släppts.
Nu ju längre det går, har jag kanske börjat att ta varje skiva som sitt separata verk (vilka dom självklart också är) och försöker lyssna på nya album utan förutfattade meningar. Jag tycker att det börjar funka rätt bra för min del vad som gäller kent (har dock fortvarande väldigt svårt för vissa andra album som exempelvis the 2nd law av muse som i min åsikt inte låter som muse).
Och vad är poängen med detta inlägg? Ärligt talat så vet jag inte ens själv. Antagligen ville jag bara stötta din rätt till att våga behålla din egen åsikt även fast majoriteten inte verkar dela den. Fan... Menar inte vara nedlåtande.. Har lite svårt att uttrycka mig i skrift, men till mitt försvar så har jag bott utomlands dom senaste 15 åren.
Ska inte göra det här till en tråd för inbördes beundran men tack. Det värmer ju så klart mitt jantelagshjärta som det heter.
Men anyway, tillbaka till ämnet så om man tänker efter så är det många av låtarna på Mörkret som har ungefär samma "poppiga" och processade sound som de senaste plattorna men låtarna är helt enkelt så jävla bra att jag glömmer bort det, jag är nog väldigt kräsen och petig, jag måste verkligen gilla låtarna för då glömmer jag bort att det inte låter som det sound jag föredrar. Tänd på är ju inte direkt en gitarrdriven låt, det är synthbas och inget vanlig hi-hat-virvel-bastrumma 4/4 trumkomp, ändå älskar jag den låten så förbannat mycket för att melodin är så jävla fantastisk, jag kan inte sluta hylla Tänd på, sorry om jag tjatar.
Att jag initialt blev besviken på skivan var för att jag kunde inte direkt hitta någon låt som jag kände wow, det här är ju så jävla bra att det väger upp för det jag har svårt för (måste akta mig för att trampa någon på tårna med mina formuleringar) men som jag skrev har jag långsamt hittat mina "russin i kakan" så att säga. Jag vet att jag tjatar om Simmaren men själva låten är ju ett rent mästerverk (kunde ju inte ens hålla mig en vecka innan jag lärde mig spela den och la upp en enkel covervideo med mig själv och acke) men samtidigt har jag läst folk som tycker att det är skivan svagaste spår och även om jag inte förstår hur den kan vara det så får folk tycka vad de vill, väldigt många hyllar ju Allt har sin tid och det är enligt mig skivans svagaste spår, den jag har absolut svårast för, det blir mer att jag "tar mig igenom den" (jag försöker lyssna på hela skivan om och om igen för att inte tjata ut låtarna). Så här känns det för mig vid genomlyssning
Mirage - för mig känns det lite, "gland" för att låna ett uttryck från Ramsay, lyssnar på den men får ingen wowkänsla, det är mer att jag väntar på Var är vi nu? Den är okej men inte mer för mig just nu. Samma sak med Skogarna och LBE, de är okej men inte mer utan det är samma sak här, en väntan på att Svart snö ska komma, där går det uppåt igen för mig. Sen kommer då Allt har sin tid som jag så gärna vill hoppa över, har ju svårt för den, det är bara för att jag tycker Simmaren är så bra så blir Allt har sin tid, Innan himlen faller ner och Din enda vän lite som en lång transportsträcka mot själva höjdpunkten på skivan där Godhet utgör en liksom teaser, (Godhet är lite mer än okej liksom) inför Simmaren och Den andra sidan. Jag kan inte rangordna låtarna strikt men om jag kan sätta dem i grupper från bäst ner till sämst (ursäkta uttrycket) blir det så här
Simmaren
Den andra sidan
Var är vi nu
Svart snö
Godhet
Mirage
Skogarna
LBE
Innan himlen faller ner
Din enda vän
Allt har sin tid
Som sagt, skjut mig för att jag tycker allt har sin tid är svagaste spåret och den jag har svårast för, det är ju upp till mig precis som att vissa rankar Simmaren lägre...
Senast redigerat av tobbe non stop den 2014-05-08 klockan 17:20.
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Ja så hade jag i princip också sammanfattat det där unika Kent-soundet. Helst mycke gitarrer och en skör sångröst av Jocke eller hur man ska säga. Gillar mer det högre tonläget han hade på iaf dom 3 första plattorna, t ex "Celsius" Bianca" & "Glider". Dock älskar jag verkligen kontrasten mellan låtar som "Mirage" & "Den andra sidan" från nya albumet.
Och du log genom fräknarna
Med tårar i ögonen
Allt fanns i ögonen
Allt finns i ögonen