Lyssnar på plattan minst en gång per dag. Den är så mäktigt grym!
Som jag sa tidigare, precis rätt i tiden.
Favoritspår: Mirage, Var är vi nu?, Din enda vän och Allt har sin tid.
Lyssnar på plattan minst en gång per dag. Den är så mäktigt grym!
Som jag sa tidigare, precis rätt i tiden.
Favoritspår: Mirage, Var är vi nu?, Din enda vän och Allt har sin tid.
Senast redigerat av Mush den 2014-05-07 klockan 18:16.
Lär ju bli Mirage som blir andrasingel, men jag hoppas personligen på att det blir någon annan, Mirage är för bra för kommersiella singelstämplar!!
Har kört skivan på repeat i min iPhone nu sen den släpptes och jag brukar väldigt ofta vilja hoppa från Svart snö direkt till Godhet. Allt har sin tid är den jag har svårast för, tänker nog för mycket på Ensamheten, att den börjar lugnt och sen bryter ett "elektrohelvete" lös (tror det var KKMS som använda detta uttryck ang min reaktion på just ensamheten), eller så är det att jag tänker på Krossa allt. Både Allt har sin tid och Krossa allt känns som tvådelade låtar, "och när ljuset släcks..." är skiljer ju sig från början av låten, på samma sätt blir det en brytpunkt mitt i Allt har sin tid så det blir som två olika låtar. Innan himlen faller ner och Din enda vän är väl lite lättare än Allt har sin tid men jag vill liksom komma till skivans höjdpunkt, Simmaren och Den andra sidan...
Btw hoppas jag att Simmaren blir nästa singel, den blir bättre och bättre hela tiden. Det är en sån låt som många på JÄIRFM att själva låten och melodin kompenserar för att jag inte gillar arret/produktionen/soundet (jag vill ju som sagt ha klassiskt gitarrkent, lite Isola/HH typ)
Senast redigerat av tobbe non stop den 2014-05-07 klockan 17:47.
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Btw, varför känns introt på Mirage så jävla bekant? Jag kan inte sätta fingret på vad det är men nånstans i bakhuvudet känns det som nån låt från en reklamfilm (alltså inte en specialskriven låt för reklam då) men jag vet inte. Det är oerhört frustrerande att just basljudet och melodin och sättet det spelas på känns så jävla bekant
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
Det är ganska festligt egentligen, för Isola och HH har ju sinsemellan väldigt olika sound, och om något tycker jag att Tigerdrottningen påminner (mig! iaf) om just Hagnesta Hill med sin tunga svärta som är uppblandad med bara en gnutta discoglitter (Musik non stop, En himmelsk drog, där börjar väl på sätt och vis det här mer dansvänliga kent) och det är knappast ljusår mellan 'Cowboys' och 'Simmaren', 'Visslaren' och 'Den andra sidan'.
Jag försöker bara förklara varför jag inte gillar hur kent låter nu, även om majoriteten här är helt lyriska över precis allt som bandet släpper så kan inte alla vara det. Man måste ju ha rätt till en åsikt. Dessutom blir det ju inte direkt någon diskussion ifall alla bara instämmer hela tiden, alla gillar ju inte samma mat tex, alla älskar inte rödvin, det finns de som jag tex som bara dricker vitt eller rosé eller allra helst öl, cider och starksprit.
Jag försöker dessutom att inte tjata, om man läser mellan raderna försöker jag tycka om det och själva låtarna och melodierna har kvaliteter för det som jag har svårt att uppskatta. Tidigare i tråden har jag dessutom lanserat teorin om att jag inte gillar användandet av processade trummor, synthbasar och andra instrument som jag inte förknippar riktig med det rocksound (och med rock menar jag inte nödvändigtvis distgitarrer, tänk exempelvis Winnerbäcks Söndermarken eller Hugger i sten), utan för mig är det mer ljud och sound som jag förknippar med mainstreampop, klubbmusik etc.
Jag har dessutom sagt att jag verkligen älskar Mörkret (låtar som 999 och Jag ser dig känns lite mer live-iga och traditionella eller hur man ska uttrycka det) så jag är inte helt fast i det gamla även det är det gamla jag älskar mest av allt och alltid kommer att göra, jag kan aldrig någonsin tycka att det nya är så mycket bättre trots att alla andra gör det.
Som sagt, jag försöker ju verkligen hitta positiva saker, anstränger och tokdissar inte, jag försökte peka på saker med skivan som jag ser som positiva, de ljusglimtar jag hittat så att säga. Jag rankar det gamla högre helt enkelt och jag kanske är den ende som gör det. Alla kan inte älska allting ju
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Ska jag sätta TD i kontext till andra album så känns det just nu iaf som att Drottningen är bättre än Röd och TTS, de två plattorna har jag verkligen svårt för, det är liksom även låtarna på dessa plattor jag inte är så förtjust i. Ska jag göra en ranking på det som kommit efter DoJD och EPn säger jag Mörkret, Drottningen, Solen och sen Röd och Samtiden på en delad sistaplats. Jag säger inte att de två är dåliga, bara att jag har svårt för dem.
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Möjligen kan jag bli förundrad över att vissa lever sig in i sitt personliga lidande över att Kent inte låter så som de ska (brukade) låta att de måste uttrycka detta lidande om och om igen (ibland genom att spy galla på nya album trots att de vet att de stolta bandmedlemarna är här och läser). Säger inte att jag aldrig stör mig på saker (läs tatueringstråden), men om Jocke/Kent gillar det de gör (mer elektropop, mindre gitarrock) så blir det lite konstigt att kasta skit på deras skaparglädje. Jocke & co gör ju vad de känner för, oavsett vad alla lidande fans tycker. Klart man ska få vädra sitt tycke om musiken. Men det är trevligt om det görs med viss sans.
EDIT: Vem som vill får ta åt sig av lämpliga delar av det här inlägget.
Senast redigerat av namokab den 2014-05-07 klockan 20:33.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Det svåra är ju att åsikter går åt alla håll, med och emot och de som är emot att någon är emot måste ju också få ha den åsikten.
Jag börjar ofta skratta när det blir så uppenbart att väldigt många försöker 'frälsa' alla till den s.k rätta åsikten.
För att återgå till TD jag har lagt märke till att bokstaven 'R' aldrig uttalats så tydligt och det det är mindre 'slöddrigt' uttal , och rösten är säkrare än på något album. jag antar att det hänger ihop .
Variationen i rösten är större mellan låtarna än någonsin och hälsosamt självsäkert, välsjunget så klart .
Allt är faktiskt bra Tobbe!
Hur det är spelat hur låtarna är valda, skrivna och tjej-rösterna förstås Allt!
jag tycker så .
Kom på mig själv att det ska bli roligt att sträcka upp armarna till Svart Snö och det är första gången i mitt liv jag ens tänker så. jag avskyr all gruppgymnastik annars .
Senast redigerat av snö den 2014-05-07 klockan 20:37.
En grej jag gillar med HH är att för mig har den liksom två halvor, första halvan från Kungen till Drog är liksom, kall och hård på nåt sätt men sen vid Stanna hos mig tinar det upp för att gå över in en mycket varmare känsla i Cowboys och sen resten av plattan (jag vet det låter jävligt svårt att begripa). Att jag gillar HH är kanske för att den är råare och "skitigare" (Frågg skrev nåt om skitig produktion med framlyfta gitarrer). Personligen upplever jag HH som lite råare, rakare och hårdare än Tigerdrottningen, lite vassare och inte så polerad (fan vad det är svårt att hitta ord). För mig är HH gitarrer och skitig kentrock insvept i ett hårt och kallt elektrolandskap, Visslaren har vad ska man kalla det för, hårda och vassa, kanske skitiga ljud som tilltalar mig, ungefär lika "skitig" som jag tycker att Sleeping with ghosts är, jag gillar mer hårda brummanden än mjuka rhodespianon (fan det här blir bara mer och mer obegripligt, jag vet precis vad jag vill uttrycka men vet inte hur jag ska uttrycka det, nån här kanske fattar vad jag menar). Nånting i bakhuvudet säger nåt om vågformen från oscillatorn i en synten, är det inte sågtand som ger de där skitiga, brummande, nästan distiga ljuden jag gillar. Syntslingan i versen på En himmelsk drog tex, där är ett ljud jag gillar framför de mer mjuka ljuden i vissa låtar på Tigerdrottningen (rhodes?)
Fan, känns som att jag inte kommer nån vart, kanske ska nöja mig med att jag gillar ett hårt och skitigt sound framför ett mjukt och polerat. Därmed inte sagt att jag ogillar allt som är mjukt, Simmaren har ju en "mjukt" sound enligt mig. Dessutom har jag påpekat flera gånger hur mycket jag älskar outrot på Den andra sidan, det enligt mig bästa på hela Tigerdrottningen
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"