man måste välja sanningen
du sänder signaler
genom stjärnorna &
även om vi aldrig
träffats
förs en livslång konversation
med dig
i mitt huvud
hela livet har jag velat
göra nåt stort
nåt större & bättre än alla andra
men om jag inte får dig.....
om jag inte får dig.....
tårarna lägger sig försiktigt
tillrätta
vid mina fötter
you had me at hello
dina armar slingrar sig
runt min midja &
din tunga kräver direkt
gensvar
men jag vill ju ha dig
jag har alltid velat ha dig
enda sen ditt första leende....
om jag inte får dig (du är min framtid)
ett eko i mitt huvud
har stått på repeat
sen ditt ödmjuka
tal till nationen
nu tisslas & tasslas det
i alla husets vrår
men jag var redan ur huset
innan din första tanke hann födas
jag ville bara säga hur vacker
jag tycker du är som människa
men det finns inga äkta
prinsar & prinsessor
så jag flyr över
tystnadens bro &
bygger mitt eget Taj Mahal
där jag leker ut mina fantasier
om dig
det väsentliga förblir osynligt
bara en svag doft av syren
kittlar mitt flimmerhår
universum förändrar sig igen &
jag önskar jag visste hur jag ska älska dig
Aftonens vind är ljum
En slocknande sommardag.
Saknaden känner jag;
den lämnar sakta mitt rum
Fiskarnas sång är svag
och svalornas flykt är stum.
Livet liknar en dröm,
en solgata bruten av årtag.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Vackert och lite vemodigt av både Tindra och Oktjabrj!
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
Du vet den där känslan
när man kommer innanför dörren
och det ligger ett brev,
en räkning eller gud vet vad,
på dörrmattan
och man sparkar iväg det
inåt hallen till,
tänker att man tar det i morgon
tänker att jag kröker inte rygg i kväll
tänker ingenting särskilt, bara:
ge mig ett glas vin!
Låt dom komma nu
Sofiero
Du skulle varit med mig när
doften
av nyslaget gräs låg som
dimma
över natten
men när vi ses igen har det redan blivit höst
här
och det lät just som
saknad
när du grät
Du får förlåta mig cynismen
men jag känner ibland att världen
är
en pjäs utan lyckliga slut
och med oss på första raden
Hur ironiskt att du lärde dig
svek och falskhet
just nedanför en scen
och när bandet går på tvättas vänskapen bort
av sånger om en äkta kärlek
Du vet väl hur gräset doftar om våren
och kanske kan det härda din hud
att lära dig om ytlighet
i en värld för skrämda egoister
Från Stureplan till Danmark
alla spelar i samma pjäs
och vi skriver vårt eget slut
utan besvikelser
långt bort ifrån dem
http://foto.stilren.se - portfolio