Tre timmar in på dygnet, redan här är varenda tanke förgiftad.
Förgiftad av något, något jag hörde innan du åter lämnade mig åt mig själv.
Kärlek och hat i samma tal, lika full av tvivel som sist.
Dina tankar blir i slutändan mina, när du släpper de och somnar om.
"Stanna hos mig, stanna hos mig" ekade melodin tills allt blev "Som jag önskar jag var värd dig".
Tre timmar in på dygnet, natten har bara börjat.
Jag vakade inte över ditt fall, du landade på mig istället.
Och nu ligger jag kvar, väntar på att någon ska plocka upp mig från den kalla marken.
Jag fryser ihjäl, varför har jag stängt ute mig själv?
Vem plockar upp svikaren? Han som bara hör "Som man bäddar får man ligga" tills öronen blöder.
Tre timmar in på dygnet, jag ger nog upp nu.
Ta mig och riv sönder mig, ge mig smärtan jag inte kan unna mig själv.
Ett helt samhälle ligger och sover, ensam sitter anarkisten och blöder.
Jag vill inte ha den hjälp som ges, jag vill bara ha min frihet.
Var det min vilja som blev mitt slut?
Tre timmar in på dygnet, jag tror inte jag orkar tjugoen till.
Senast redigerat av Delawarefloden den 2010-05-20 klockan 02:28.
http://deleu.blogg.se
Talang vart tog du vägen?
(Jag saknar dig så.)
Varför övergav du mig i en tid av svårhet?
(Jag behöver dig så.)
Hur ska jag klara motgångar utan att kunna tro på mig själv?
(Du är mitt enda stöd.)
Vad ska jag visa upp för den som frågar?
(Jag har ingenting.)
Vartenda verk blev en pina, jag såg alla fläckar på den annars vita duken.
Min färg den är grå och enformig, objektet är i tvåhundra nyanser.
Så omöjligt att skapa, så omöjligt att vara duktig.
Talang vart tog du vägen?
http://deleu.blogg.se
Det känns som
en livstid sedan.
Du skrattar
men så är det.
Och i kväll slet jag
ut magsäcken
på en bag-in-box
för att leta efter
sanningen
i flytande form.
Vi sitter alla i soffan och
ljuger för varann
du och jag, hon och han
lögn efter lögn efter lögn.
Jag gillar din tröja
och
ditt skratt.
Det känns som jag
suttit i en soptunna
de senaste åren
och väntat på
smulor
under Eiffeltornet.
Sanning
i flytande form.
Lögner
i en flaska saft.
Du verkar
smart också.
Senast redigerat av utomjording den 2010-05-21 klockan 01:45.
Låt dom komma nu
Staden stinker knark och dekadans
jag är dömd och helt utan chans
det är inte jag som hatar er
det är ni som hatar mig
Om jag är en främling för mig själv
hur kan du förstå mig då?
Tittar inte när jag går över gatan
hoppas på att nån dag bli träffad
Planlöst går jag över gator
Frenetiskt letande efter svar
Tog du mitt liv?
Eller ska jag ta det själv?
Om jag är en främling för mig själv
hur kan du förstå mig då?
Står på kanten av perrongen
hoppas på att nån dag få en knuff
Det är så här jag vill ha mitt liv
genom chansning står jag och balanserar
mellan framgång och döden
men det är så här allting slutar
Every beat of your drum is wasted
and every song you sing is a fake
and every word is a hesitation
you did it great...
Dessa Belgian Blue
som tror att
meningen med livet är
att stå naken i kalsonger
och posera
att stå naken i kalsonger
och ponera
att så där kunde vi
alla se ut
om vi bara
om vi
bara
om
vi
bara
ansträngde
oss lite.
Låt dom komma nu
From Eskilstuna to New York.
Our paths diverted like a fork.
I wanted to show you London, he showed you New York.
I could show you Paris, I could show you Rome.
I could even show you Venice, but darling, I wanna show you home.
Stäng din dörr, vi har någonting att reda ut.
Tabula rasa
"Bara människa"
och kanske just därför
så obehagligt lätt att avsky
Det rasar en storm på marken och i hjärtat
men bland elfenbenstornen ni rest åt er själva
skickas lappar som minner om att
just ni
står över allt det där
Det finns ingen längtan
bara lik i varje rännsten
men andas lugnt och se inga hinder
kliv över vid behov
"bara människa"
En dag ska jag packa vad jag har
och lämna er bakom mig
Där rasar ett ursinne
som blod över brända slätter
men jag
vill inte göra den här världen
någon tjänst
För varje lunga fylld till bredden av hypnos
och just där
i skuggan under himlen
kanske nån som orkar lyssna
Det finns inga hjältar
bara ruttnande kroppar
mitt i jorden där vi går
så andas snabbt
innan stanken kväver dig
måste vidare mot allt vad du behöver
och när marken skälver
står Atlas kvar
Där forsar ett vansinnes stilla glöd
men jag bjuder ingen hand
blott en rasande tystnad
Det fanns ingen plats för ensamhet
och orden liksom dansar genom mörkret
som en vinter utan snö
ett hopp vi har besegrat
och jag kastar en sten mot glaset
för att nånting måste krossas
någon måste dö
Det är bråttom nu
ingen tid att tänka
ingen plats att resa några gyllene torn
Pärlor för svin
"bara människa"
som du
http://foto.stilren.se - portfolio
Den var fin Oskar!
Utan tvivel är man inte riktigt klok
Tack tack.
http://foto.stilren.se - portfolio