Elefanter 5/5
Berlin 4/5
Ingenting 5/5
Vid din sida 3/5
Colombus 5/5
Sömnen 2.5/5
Vy från ett luftslott 3/5
Våga vara rädd 5/5
LSD, någon? 3.5/5
Generation X 5/5
Ensammast i Sverige 4/5
Elefanter 5/5
Berlin 4/5
Ingenting 5/5
Vid din sida 3/5
Colombus 5/5
Sömnen 2.5/5
Vy från ett luftslott 3/5
Våga vara rädd 5/5
LSD, någon? 3.5/5
Generation X 5/5
Ensammast i Sverige 4/5
Och jag känner en sån lättnad när musiken går på igen...
Elefanter: 8/10
Helt ok öppningslåt, gillar introt och de härliga trumpeterna. Kunde ha vart en lite klockrenare refräng men låten i helhet har ett skönt sound.
Berlin: 9/10
En låt som växt för mig sedan första lyssningarna. Jockes röst är verkligen skön, och refrängen är grym. Känns som en möjlig kommande singel.
Ingenting: 7/10
Vad kan man säga, blivit sönderspelad och brukar faktist skippa den när jag lyssnar igenom skivan. Dock är det ju en bra låt.
Vid Din Sida: 7/10
En låt med många ansikten. Inte speciellt förtjust i introt men den har sina stunder, speciellt sista versen. Troligtvis en låt som behöver lite tid på sig för att uppskattas helt.
Columbus: 10/10
Bästa låten på skivan, tveklöst. Melodin sitter verkligen perfekt och refrängen är något av de vackraste som skapats inom musikväg.
Sömnen: 6/10
Skaplig låt som kräver rätt sinnesvaro för att avnjutas till fullo. Behövligt dock med en lite downtempo låt i mitten av skivan.
Vy Från ett Luftslott: 7/10
Ett soft sound florerar genom denna låt. Har dock inte riktigt satt sig i huvudet på mig. Något för framtiden.
Våga Vara Rädd: 8/10
En lättsam och sommaraktig slinga. Känns som något Kent gjort förut, förutom de ståtliga trumpeterna då.
LSD, Någon? 9/10
Grymmaste introt på hela skivan, tycker den tappar mot slutet då det taktas upp. Hade gärna fått vara en lugn och sorgsen låt för mig, men introt och kommande verser ger den en solklar nia.
Generation Ex: 9/10
Jäkligt fräsch låt, precis som Berlin känns detta som en kommande singel. Catchig refräng och en härlig symbios mellan Jocke och Camela.
Ensammas i Sverige 10/10
Klockren avslutningslåt. Stämningen genom hela låten är något som inte går att beskriva. Ett värdigt sätt att sluta denna fantastiska skiva på.
Totalt: 8/10
Ska aldrig fatta varför folk ska alltid "betygsätta" låtar - enligt min mening är detta ett ovana medier använder för att recenserar på ganska ytlig sätt musik de oftast inte hinner med att verkligen lyssnar till… Något som inte direkt skulle spridas till och används även av själva fansen, tycker jag, men skit i det, folk ska göra som de vill då:-)
Jag för min del vill därför inte gå igenom skivan låt för låt men istället försöka hitta drag och grejer jag själv lade märke till som gäller albumet i sin helhet.
Jag tycker det är ett helt fanstastiskt album och jag vill försöka förklara varför.
Först och främst är jag imponerad av hur kent så skickligt använder poplåten som konstform. Hur de stannar „populärt“ men ändå utforskar genregränserna av själva poplåten. kent använder genren och förnya det rent kompositoriskt utan att förlora sig själva. Enstaka sound och ljud fanns visst förut hos andra artister men kent sammansätter det på nytt som få har förmåga att göra.
Det hela är inte så enkelt som det synas verkar, men det är konsten att låta verkar nåt som lätt och lätttillgängligt, själv om det inte är det. Det första är det som många reagerar på först och vid första lyssningen och oftast avborsta som enda sanningen, dvs. bryr sig inte om det som står bakom. Den som ger sig på det upptäcker nytt vid varje lyssning.
De balanserar skickligt på det här sättet mellan tradition och modernität, mellan musik som rena känslomässiga uttrycket och underhållningsavseendet samt en viss avsikt till intellektuell relation och stimulering.
Detta „dubbelhet“ är kanske det som skapar „problem“ för bandet, som tar musiken på allvar medan många andra artister i det här genren inte gör det på samma sätt eller bryr sig helt enkelt inte minst om; samt att det är en möjlig förklaring varför så många kan relatera till bandets musik i olika „läger“ - de som tar musiken/konsten bakom på allvar och de som bara vill ha en melodisk poplåt.
Det kan väl också vara förklaring för olika slags recensioner i medierna respektive vilket läger recensenterna tillhör, varför bandet måste alltid räkna med att folk ska upphetsar sig över deras musik och strida med varann. Men även om man inte gillar kent eller deras musikstil skulle man ge de uppskattning för att de bryr sig om musiken och dess utveckling och att de gör det på väldigt skickligt sätt.
Det finns inte många artister som tillhör denna slags - som bryr sig, ha modet till förnyelse även om de måste vänta sig motstånd och det även innebär möjligheten att få besvikna fanser.
En poplåt är alltid en poplåt som har en visst längd (nåt som i "Sömnen" och "Vy från ett luftslott" uppblötas på nåt sätt där den enstaka låten kan betraktas som "Fortsetzungsroman" - rent musikalskt - sammanhängande men ändå en vidareutveckling); den ska vara melodiinriktad och "populär" bland många, men det är inget fel om man på annat plan försöka ge den en djup och förändra små elementer och konstruktionen utan släppa tag om genren – tvärtom. Det är precis det, som Kent gör.
kent skruvar på låternas uppbygd, harmonievärld och tonart.
1) De försöka hitta nya akkordföljer som inte skulle funka egentligen och bygga låtarna på ett helt nytt sätt.
2) De finns flera stämningar och tempo i e n låt . Det suggestiva, sömniga i „Sömnen“ glider över - ( så att säga - till en annan "sömnphas" som domineras av "rapid eye movement" om ni vet vad jag vill säga), dessutom skiftar bandet mellan dur och molltonart (samma gör de även på textplan) putan att musiken gå vilse mittemellan - den återförenas med refrängens harmonievärld på ett skickligt sätt jag inte vet hur man gör men som funkar bra. Melodin som fastnar lätt försvinner dessutom inte!
3) De lekar med olika motiv och sammansätter de på nytt. T.ex. ekar motiverna på olika plan: i refrängen, i versen, som oftast tas upp igen av andra instrument som ger stämningen en vändning. De lyfter helt enkelt elementer på olika nivå och föra motivet fram och igenom.
4) De jobbar med variation o c h upprepelse. Låtarna är inte alla byggda på samma enkla sätt med Intro, första versen, refräng, andra versen, brygga, refräng, refräng och utro. De är byggda olika, slutar på olika sätt. Dessutom är variation i låtarnas uppbygd då ett drag som inte bara gäller varje låt i och för sig men även drar sig genom hela albumet och ger den ett album-känsla. Samma instrument, ljudbilder och lekar med melodierna hamnar som "Versatzstück" i andra låtarnas refräng, vers, intro, utro eller brygga o.s.v. T.ex. ljudet i "Sömnen" som uppdyker igen i "Vy från ett luftslott". En viss instrument i "Berlin" imiterar gitarrmelodin som hörts förut i samma sång.
Albumkänsla finns också då första låten "Elefanter" inleds med ett ljud som liknar ekolot i rymden eller vad det nu är. "Ensammast i Sverige" sluta med precis samma ljud, som binder albumet samman. Små musikaliska detaljer dyker upp och försvinna igen eller överföras till nåt annat; men lekar utan att går vilse.
5) Allting är inte för glattstruken. Det hörs grejer som först gör motstånd men gör låten mer interessant eller har meningen att man hänger sig upp på den och kommer fundera över andra grejer i l åten som man plötslig lägger märke till som man inte gjorde förut. Några element framstår därför tydligare, lyftas upp på nått sätt. I "Vy från lett luftslott" jobbar någonting emot takten, som egentligen „stör“ men orsaker spänning. I duetten i "Generation Ex" sjunger de inte helt synchron som gör att det låtar mycket interessantere. Dessutom överraskar kent med att det dyker upp sak och ting som man inte vänt sig direkt. Jag säger bara speldosen eller elektroniskt förändrat (?) munnspel.
6) Harmonier glider över i varann.
7) kents låtar har en musikalsk historia. Gamla kent finns förut och det är stuntprat om folk säger det låtar inte kent länger. Samma gitarrerna finns, även om de finns mest i bakgrunden, samma vemod spills över lyssnaren, även om det är ett mer elektronsikt ljud denna gång. Polyfona ljudmattor är fortfarande med som förut. Texterna går i samma riktning som förut, fastän de verkar har ännu mer svärta. Enligt min mening smälta kent in deras egen musikalskt historia så som de smälter in influenser som påverkat deras musikstil, som t.ex. The Cure, Depeche Mode och andra 80-tal sound. Men det som är skillnaden är att kent inte ä r åttiotal men använder dessa influenser för att skapa nya ljudbilder ( se ovan). Det är i n t e samma sak, även om folk sprider ord om 80-tals-soundet. Så som jag begriper det är meningen med detta soundet som hörs på "första plan" mer en "ironic comment" on själva 80-tal och retrogrejen. Även om flera verka inte fatta det.
Samma sak som sagts om kompositionen gäller egentligen för texterna och sammanspel mellan texterna och musiken på TTS.
1) Musiken o c h texten hänger samman; lekar med associationer, antydningar, referenser och comments som upprepas i texten/musiken. T.ex. Orgelspelet i "Berlin" som man förknyper med begravelse, som är motiv i texten till samma låt.
2) Motsatsen mellan känsligt och hård finns såväl i musiken så som i texterna. Lyssnaren konfronteras med ett hårt, inriktad elektronsikt ljudbild och beats på skivan men det harmoniska är med också - som modverkar detta soundet. Bandet jobbar ganska mycket med kontraster och motsatser. I texten följs det romantiska, känsliga, episka av våldet eller omvänt; i musiken står instrument som harpa, andra stråkinstrument, akustisk gitarr, speldosans ljud i motsats till e-gitarr, elektronisk sound som driver fram. I texterna dramatiseras så som i musiken.
3) Texterna behandlar teman som ensamhet, skam, skuld, egoism, döden, ungdom, förruttnelsen av samhället, utsatthet, utanförskap, våld, svaghet, hopplöshet, kärlek, längtan, besvikna känslor som resultera i hat, längtan efter bättre tider och varma förhållanden och apokalypsis. Detta teman ekar inte bara musikalskt och täxtmässigt men är även inbunden i albumets design och de fyra symbolerna som syftar på albumets teman.
Därmed föra kent bort lyssnaren i en helt egen värld.
Det så ofta interpreteras fel är att folk tycker kent är budbringade av död och hemska saker, men meningen är precis tvärtom tycker jag: Genom att framföra sådant värnas om just det, och det som stannar kvar på botten är ett längtan efter en bättre värld, där känslor betyder någonting och sätts inte på spel för "Ersatzdrogen" som makt, ökonomiskt rikedom eller ytligheter.
Jocke Bergs referenser till populärkulturen i film, böcker och musik spelar spel med fansen och utfordrar svar på samma plan.
Dessutom är humor med, både musikalskt och i texterna. Svarta humor, ironin och små pik som ingredienser. Musikalskt kan ja skrattar mig ihjäl över "Oh la la la la" i "LSD, Någon?" (och själva titeln är svart humor, tycker jag),och rader som "förruttnelsen börjar precis när vi fyllt 37" är också ganska kul.
Starkaste låtar för mig personligen är Vid din sida, Sömnen, Vy från ett luftslott, LSD, Någon och Ensammast i Sverige även om jag m å s t e erkänna att andra låtarna så som Generation Ex eller Berlin fastnade - helt känslomässigt - mer omedelbart...
I efterhånd är ju det flesta subjektiv intryck-...
Avslutningsvis vill jag bara kommentera att jag är j ä t t e t a c k s a m över att kent int ger sig på ännu fler klyschor som har spridits över Berlin – förlåt om jag säger så men som tysk medborgare tycker jag att “hypet” som uppstod om Berlin inom de sista åren är ganska löjligt egentligen. Jag tycker själv om Berlin. Det är en fin stad och det är spännande med dess historia och vad som uppstod, men det finns en idealisering överallt som jag kan bara kräka över ibland. Men snälla, tar det inte illa upp, folks:-)…
Språkpolisernas och andras kommentar om inläggets onödiga längd tas vänligen emot:-) Det var bara så att orden måste fram…
Veldig veldig bra plate. Selv om stilen er noe endret, er det til det bedre, faktisk er de mest nyskapende låtene her de beste. Ennå er det for tidlig å sammenligne med tidligere plater, men for min del kan "Tillbaka til samtiden" lett bli en av favorittene.
Jockes röst er spesielt fin denne gangen, litt dypere og kanskje mer moden...jeg veit ikke, men åh jeg liker det.
Og tekstene er guddommelige, som vanlig.
Nå til låtene.
Elefanter:
Kjempebra som start-låt på plata, denne kan gjerne bli start-låt på konsertene også. Toppkarakter på melodi og tekst.
Berlin:
Ah. Perfekt. "Du doftar svagt av våta vita rosor gammal jord." JA! Denne er en bra kandidat som andre-singel, vil falle i smak hos både fans og non-fans. Gleder meg til å høre den live!
Ingenting:
Bra valg som første-singel. Første gang jeg hørte den, tenkte jeg "spennende...". Etter tre-fire ganger ble det genialt. Jeg kjenner folk som aldri aldri aldri hører på kent og som likte denne.
Vid din sida:
Er det bare jeg som elsker denne over alt på jord? Jeg fatter ikke hvordan noe så fascinerende kan bli laget, dette er kunst på høyt nivå, på alle måter, tekst, melodi, hvordan liksom tre låter elegant er blandet til en ekstase som strømmer rett inn i mitt blod. Herregud, jeg blir gal. Takk, kent. Derfor elsker jeg dere.
Columbus:
Nydelig og trist ballade, litt klisjéfylt til tider.
Låtrad som gir gåsehud: "snön hyr ut sin oskuld så skiten bara känns."
Men jeg har fortsatt problemer med "way back in 93." Jaja.
Sömnen:
Helt grei, fint med noe rolig på albumet. Forstyrrende slutt.
Vy från ett luftslott:
Litt V&A/Du&Jag Döden-aktig. Liker denne veldig godt, særlig refrenget og mooooolnen.
Våga vara rädd:
Trompetene. Huff og nei og nei.
Ellers en god låt.
LSD,Någon?:
Nydelig, særlig begynnelsen. Enda en grunn til hvorfor jeg elsker kent.
Generation Ex:
Begynner kult, men blir kjedelig etter hvert, akkurat som om jeg har hørt den før. Hører hjemme på V&A.
Men "gör nånting gör nånting nu, förstör nånting, slå mig, förstör nåt, jag överlever" rører i hjerterota mi.
Ensammast i Sverige:
En av Joakim Bergs beste låttekster noensinne, fra A til Å. Wow! Bare synd at melodien ikke er like bra, den er litt sådär.
Sånn. Takk for meg, nå skal jeg gå og få meg et liv.
Forumets bästa inlägg någonsin?Ursprungligen postat av musikbok
Senast redigerat av mh den 2007-10-22 klockan 08:41.
Du, jag tror inte att man förstår de tyska uttrycken du slänger dig med.
I övrigt; kul att du tar dig tid, men det känns som att du gör en höna av en fjäder. Tycker det är jobbigt att läsa överanalys.
Och framför allt; det blir lite nuärdethärbraförattdetärkentsomgördet. Men jag vet inte.
Bör nog också påpeka; håller med dig om det mesta.
Senast redigerat av FilipJohansson den 2007-10-21 klockan 20:58.
bra skrevet.
vad fan är det med min värld ? Är det faktiskt bara jag som tycker att Nanne Grönvall likagärna kunde sjunga den låten på hamburgerbörsen?
Det är en solklar B-sida. Att sätta in den låten på skivan vore ett otroligt misstag! Tack för att de inte gjorde det !
"..att folk som verkligen hatar oss ändå kan säga: fan det här är ju riktigt bra"
"Min Värld" är ju fantastisk!
Speciellt den sista instrumentala minuten med synthen
och det mäktiga snabba parti som följer mot slutet.
Det är bland det starkaste jag någonsin hört!
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
Elefanter 5/5
Berlin 5/5
Ingeting 5/5
Vid Din Sida 5/5
Colombus 5/5
Sömnen 4/5
Vy Från ett Luftslott 5/5
Våga Vara Rädd 5/5
LSD, Någon ? 5/5
Generation Ex 5/5
Ensammast i Sverige 5/5
Kort o Gott ett av dom bästa album som har gjorts !!
Klockrent inlägg som spelar mina tankegångar på ett nästan identiskt sett !!
Senast redigerat av mh den 2007-10-22 klockan 08:40. Anledning: Onödigt långt quote
Mycket trevligt inlägg musikbok.
Jag blir lika glad varje gång någon uppskattar all den tid man lägger ner på detaljer och låtarnas sammanhållande strukturer.
När någon hör hur man under produktionens gång jobbat extremt mycket på textur och instrumentering för att få en låt att hänga ihop med de andra på skivan.
Detta är ju vår hela värld: 4 barndomsvänner i studion, evigt ältande varje enskild detalj, textrad och varje enskilt pålägg tills allt är så nära en sanningsenlig tolkning av en grundidé/känsla det går att komma (otroligt kvasi, men icke desto mindre sant).
Jag tänker inte sätta några sifferbetyg men jag vill bara säga att jag älskar TTS och tycker att musikbok sammanfattade (!) det hela mycket bra.
Det jag vill säga är att sången på TTS är helt underbar.
Du har alltid låtit bra, Jocke, men den här gången så.....gåshud! I Sömnen tex, allt smälter ihop till en underbar mjuk len vacker....jag vet inte vad jag ska säga men det är helt makalöst vackert. På hela skivan. Tack!
det känns lite svårt att göra en recension på en skiva man känt i 1½ vecka...
Du menar för att man har hört den en såpass kort tid då?
Men många recensenter skriver ju recensioner efter att bara hört en skiva några dagar. De har inte tid att lyssna på den hör länge.
Sen kan det ju bli annorlunda recension då också. Eller, tja det är väl ganska uppenbart att en recension blir olik om man skriver den när man yssnat på något i ett halvår eller i tre dagar, det är väl det eviga dilemmat, vilket är mest rätt? Inget är väl egentligen rätt.
en man i en glasask en iskall mannekäng
kamratskap rockmin vän han fick byta tänder
Behörigheter för att posta
Svara med citat