Vi kan inte tänka oss något tråkigare än att låta som MBV.Ursprungligen postat av jåkim.b
De FINNS ju redan för fuck's sake.
Vi finner det dessutom bättre att fokusera på det antal nya låtar som har styrka nog att ges ut i någon form än att hålla kvar vid ett xtrmt tråkigt kategoriserande av sånger som "b-sidor" på "singlar".
Det vi gillar och är nöjda med och som har relevans för oss själva ger vi ut.
Annars inte.
Förmodligen skulle ett sådant album med oss ha stor potential att bli väldigt framgångsrikt, förutsatt att låtarna är välskrivna.Det vore mysigt med en lagereldsplatta med akustiska gitarrer, piano och stråkar...Men gubbarna i bandet fattar ju inte att det är en bra idé...borde åka ut till studion och lära dom lite.
Svenskar har sedan urminnes tider älskat singersongwriters som låter exakt som singersongwriters (från Amerika) som redan finns.
Enda problemet är att vi tycker ett "unplugged-arr" (vilket är ungefär vad jag tror du menar) på VÅRA sånger är typ det tråkigaste som finns.
Vi vill klä låtarna i andra saker än stråk & blås, ackar, mandoliner och kontrabas.
För ovannämnda är tråkigt applicerat på VÅR musik anser VI.
Däremot kan vi älska det hos andra artister.
Men när vi gör Harvest-grejen går en form av tension förlorad som kan vara 80% av anledningen till att man håller på med det här.
Gör ett extremt ambitiöst konceptalbum som dessutom är en dubbelplatta. Känns som en helt ny riktning att ta
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Eller fortsätt bara vara Kent. Dvs. överraska mig med fantastiska låtar som bara Kent kan.
Lid för konsten eller brinn.
Känn lugnet och se tiden an. Ha lite tillförsikt, å så där. Det blir nog bra ska ni se.
Säg till om jag stör sa han när han steg in, så går jag med detsamma. Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen.
@erika.persson.prahlin
Gör det ni själva diggar för stunden bara. Det brukar ju bli bäst så.
Som jag sagt förut, jag ser gärna en fortsättning/utveckling från förra skivan. Ungefär som att TTS var en försmak av det som skulle komma på Röd och EPIS, Röd känns lite som en "tyngre" och "hårdare" version av TTS, både låtmässigt och soundmässigt. Därmed inte upprepa Mörkret utan fånga ungefär den känslan och det soundet fast kanske dra lite åt livehållet, kanske köra största delen av låten i en enda livetagning och sen bara göra mindre pålägg och justeringar i efterhand?
Fast det kanske redan är så ni jobbar? Eller det är som när Metallica spelade in Black album (såg dokumentären som finns om inspelningen härförleden), alla spelar tillsammans för att Markus ska kunna sätta trummorna (men han behöver inte lika många tagningar som Ulrich och sitter väl inte heller och är sjukt anal med vartenda taktslag som nämnda dansk) och sen spelas varje gitarr- och basspår in var för sig utgående från den första jamsessionen (nu är jag ingen expert men jag tolkade det som att de hade den approachen)
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Metallicas inspelning av BA är ett väldigt eighties sätt att göra "stora" album på!
Den spelades in '91, men detta var fortfarande metoden man använde om man hade mycket tid och cash.
Då gjorde man ofta kanal för kanal med start trummor.
Ett studiobygge helt enkelt.
Hagnesta Hill är gjord i stort sett utifrån denna metod.
Vi sparade säkerligen mer från livetagningarna än Metallica gjorde för att vi inte hade råd att sitta i studio i 5 månader och pilla.
Sedan D&JD har kent arbetat efter metoden att spela in bandet live på en oftast tämligen enkel demogrund av saker vi inte kan spela 4 pers på en och samma gång, eller saker vi gillat från demo som vi inte velat göra om.
Typ synthar, kanske beats/perc, en bra slasksång (mest för att jag ska slippa sjunga sönder rösten direkt om det blir 15-20 takes) och ev piano/stråk/blås som vi sedan spelat till.
Exempel: När vi gjorde 999, första dagen i La Fabrique, så spelade jag och Sami först 2 akustiska gitarrer tillsammans i en tagning på demovox & ett klick.
Tempo och tonart och ungefärligt arr hade vi repat oss fram till veckorna innan inspelning.
Vidare sjöng jag in en bättre vox på de nya ackarna.
Tror också vi gjorde pianot och en orgel med lite botten för att förenkla & förbereda det dynamiska bygget.
Efter detta bestämde vi en slutgiltig form på låten som alla gillade och framförallt kunde få grepp om
Sedan spelade vi in bandet, 2 elgitarrer, trummor & bas live på detta välskräddade skelett.
Vi gjorde nog 5-8 takes och använde om jag inte minns fel take 2 el 3 i sin helhet, troligtvis med nån liten "lagning" av nåt misstag klippt från annan take.
Efter detta spelade vi in ny sång (för att uttrycket i rösten förändras avsevärt om man sjunger på 2 ackar vs full orkestrering)+ lite rassel och pling (perc).
Körer la vi i bunkern typ 4 veckor senare.
Sen var den klar för mix.
Hela Jäirfm gjordes på detta sätt, givetvis med skillnader i vad skelettet vi spelade live ovanpå innehöll.
Interessant å høre om innspillingsprosessen!Metallicas inspelning av BA är ett väldigt eighties sätt att göra "stora" album på!
Den spelades in '91, men detta var fortfarande metoden man använde om man hade mycket tid och cash.
Då gjorde man ofta kanal för kanal med start trummor.
Ett studiobygge helt enkelt.
Hagnesta Hill är gjord i stort sett utifrån denna metod.
Vi sparade säkerligen mer från livetagningarna än Metallica gjorde för att vi inte hade råd att sitta i studio i 5 månader och pilla.
Sedan D&JD har kent arbetat efter metoden att spela in bandet live på en oftast tämligen enkel demogrund av saker vi inte kan spela 4 pers på en och samma gång, eller saker vi gillat från demo som vi inte velat göra om.
Typ synthar, kanske beats/perc, en bra slasksång (mest för att jag ska slippa sjunga sönder rösten direkt om det blir 15-20 takes) och ev piano/stråk/blås som vi sedan spelat till.
Exempel: När vi gjorde 999, första dagen i La Fabrique, så spelade jag och Sami först 2 akustiska gitarrer tillsammans i en tagning på demovox & ett klick.
Tempo och tonart och ungefärligt arr hade vi repat oss fram till veckorna innan inspelning.
Vidare sjöng jag in en bättre vox på de nya ackarna.
Tror också vi gjorde pianot och en orgel med lite botten för att förenkla & förbereda det dynamiska bygget.
Efter detta bestämde vi en slutgiltig form på låten som alla gillade och framförallt kunde få grepp om
Sedan spelade vi in bandet, 2 elgitarrer, trummor & bas live på detta välskräddade skelett.
Vi gjorde nog 5-8 takes och använde om jag inte minns fel take 2 el 3 i sin helhet, troligtvis med nån liten "lagning" av nåt misstag klippt från annan take.
Efter detta spelade vi in ny sång (för att uttrycket i rösten förändras avsevärt om man sjunger på 2 ackar vs full orkestrering)+ lite rassel och pling (perc).
Körer la vi i bunkern typ 4 veckor senare.
Sen var den klar för mix.
Hela Jäirfm gjordes på detta sätt, givetvis med skillnader i vad skelettet vi spelade live ovanpå innehöll.
Snacket om att musik kan bli "fel" är väl rätt meningslöst i vår tid. Vivaldi (t.ex.) skulle antagligen tyckt att Stravinskij (t.ex.) lät som fullständigt skräp och kanske att han rentav misshandlade hela begreppet musik. Men det här är inte barocken vi lever i.
F.ö. förväntade jag verkligen att nästa släpptid för en platta skulle bli mars 2015...de flesta vet väl vad jag tänker på. Men det gör absolut inget om det blir före, förstås.
Tips på titlar... (evnt. dåliga tips på titlar...
Harlequins Maska: Pierrot
Tanken: Största Skavanken
Vindens Vaudeville
Internat Intriger
EDIT - sista titeln kanske inte är så aktuell m.t.p. att Reeperbahn:s sista album hette Intriger.
Ett annat förslag är: Trasiga Titeln.
Senast redigerat av buster89 den 2013-10-14 klockan 16:55.
"Låta som", hmm, det finns ju olika sätt att låta som någonting. Man kan ju spela in en kanal-för kanal coverplatta, det är ju ganska meningslöst, om man inte vill sälja sin skiva på bensinmackar, men det finns ju en skala därifrån och bort mot att bara helt flytande påminna om någonting.
Jag tycker till exempel att Kent låter som The Cure ganska ofta, så sent som på Petroleum finns det fraser, Sjukhus och Det finns inga ord har också starka Cure-vibbar. För att inte nämna Celsius. De är samtidigt låtar som inte på något sätt är oinspirerade eller känns som att de 'redan fanns'.
För att ett språk skall funka så måste ju både den som talar och den som lyssnar ha en gemensamt ordförråd i förväg, och på samma sätt kan det vara med ljud, melodier och så vidare. Alla vet ju att stötig barytonsax betyder att man är en riktig hingst och Ladies man till exempel.
Samtidigt vill man ju inte prata om samma saker jämt med sina kompisar, eller gå till samma fik. Men om man kidnappade medlemmarna i Metallica, lärde sångaren svenska, hyrde in Skrillex som producent och kallade resultatet för "Kent: Vi var inte ens bjudna" så skulle nog exakt ingen bli nöjd.
TL; DR - Vet inte riktigt vad jag försöker säga men kanske ungefär 'ibland låter även nyskapande grejer som någonting annat och det är ok'
"Låta som", hmm, det finns ju olika sätt att låta som någonting. Man kan ju spela in en kanal-för kanal coverplatta, det är ju ganska meningslöst, om man inte vill sälja sin skiva på bensinmackar, men det finns ju en skala därifrån och bort mot att bara helt flytande påminna om någonting.
Jag tycker till exempel att Kent låter som The Cure ganska ofta, så sent som på Petroleum finns det fraser, Sjukhus och Det finns inga ord har också starka Cure-vibbar. För att inte nämna Celsius. De är samtidigt låtar som inte på något sätt är oinspirerade eller känns som att de 'redan fanns'.
För att ett språk skall funka så måste ju både den som talar och den som lyssnar ha en gemensamt ordförråd i förväg, och på samma sätt kan det vara med ljud, melodier och så vidare. Alla vet ju att stötig barytonsax betyder att man är en riktig hingst och Ladies man till exempel.
Samtidigt vill man ju inte prata om samma saker jämt med sina kompisar, eller gå till samma fik. Men om man kidnappade medlemmarna i Metallica, lärde sångaren svenska, hyrde in Skrillex som producent och kallade resultatet för "Kent: Vi var inte ens bjudna" så skulle nog exakt ingen bli nöjd.
TL; DR - Vet inte riktigt vad jag försöker säga men kanske ungefär 'ibland låter även nyskapande grejer som någonting annat och det är ok'
Jo jag kan förstå att det är tråkigt för er kanske...
Men jag gillar verkligen era akustiska låtar som "på nära håll", "järnspöken", även demon av socker är ju väldigt fin avskalad som den är (även om det är trummaskin och andra saker på den).
En hel skiva kanske jag inte skulle vilja ha så med kent om jag tänker efter, men älskar om det är några såna fina alster på skivan. Men sen är jag ju sådan som verkligen gillar Harvest-grejen också...
Men gör ni det som ni själva verkligen går igång på och får gåshud av så blir det säkert jättebra!
"Det är svårt att kontrollera studsar, det kan man inte ens göra i verkliga livet."
Göran Zachrisson
Kul att se Jocke skriva entusiastisk om musik och inspelning igen! Det märks att en ny platta är i görningen
Alltså, egentligen så skiter jag i soundet på nya plattan. Jag, precis som många andra, har våta drömmar om att få en platta med tidigt-kent-sound i ny tappning, mest för att jag är så jävla nostalgisk av mig. Men vi har ju lärt oss nu att ingen platta låter som någon av dess föregångare, att det aldrig är ett tryggt gammalt sound som man är van vid.
Men faktum är att det för mig bara handlar om hur lång tid det tar för mig att lyssna in mig på plattan. När Röd kom så var jag sjukt skeptisk. "Vad är detta för elektro-skit? Vart är min älskade 747?". Det tog mig 2 månader, sen var jag totalt förälskad även i denna plattan!
Jag vet att oavsett vilket sound eller vilken genre det handlar om så blir det bra, just för att det är Kent.
+1 på detta förövrigt, kunde inte sagt det bättre själv!
Så länge albumet är kentigt så.
Behörigheter för att posta
Svara med citat