Bör inte ämnet döpas om till "Tigerdrottningen" och inte heta "Album 11"?
Tycker titeln låter spännande för övrigt..
Portfolio: www.papercutstudio.tumblr.com
Ja det var kanske dumt att skriva så vi släpper det. Men rent soundmässigt oavsett vilka instrument som är inblandade så gillar jag soundet på tex dojd mkt mer än de senaste skivorna och det måste jag ju få tycka man gillar olika saker helt enkelt, vissa tjejer faller man för vissa inte. Samma med låtar. Senare låtar som jag verkligen gillar soundmässigt är dock "ett år utan sommar" "det kanske kommer en förändring" "ingen kunde röra oss" "på drift". Rent soundmässigt tycker jag om kent bäst där. Men är ju bara min åsikt. Tur att vi tycker olika och vi behöver inte prata mer instrument utan bara sound och känslan man får.
"Det är svårt att kontrollera studsar, det kan man inte ens göra i verkliga livet."
Göran Zachrisson
Jag vill bara flika in, som jag gjort många gånger förr, jag tycker sound är väldigt ointressant. Eller, rättare sagt, varierar man inte soundet då blir det ointressant.
Tänk om alla de här Kentskivorna hade låtit som Isola eller Hagnesta Hill? Vad less man skulle varit.
Kent hade inte varit i närheten så bra. Frågan är om de själva inte hade imploderat av tristess och inte längre funnits?
Sen kan jag inte förstå varför man vill leva med de "skygglapparna". Jag tycker jämförelsen med tjejer är lite konstig, men om jag ska ta spinna vidare på det så kan man falla för lite vilken tjej som helst, det handlar inte om stil (om det gör det skulle jag säga att man har problem), utan något annat som inte går att ta på.
Det enda som egentligen är intressant att förhålla sig till är låten.
Mina absoluta favoritlåtar har antagligen väldigt skiljt sound, instrumentation, produktion och stil. Det är ju det som gör musik så bra/spännande/intressant/givande. Precis som livet i övrigt.
Senast redigerat av The Plague den 2014-03-21 klockan 07:03.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Jeg synes faktisk det er ganske interessant det her med sound, spesielt når det gjelder et band som Kent, som endrer soundet av og til. Husker f.eks. et intervju gjort ifm lanseringen av V&A hvor de snakket om at soundet på den nye platen var en slags motreaksjon til soundet på Hagnesta Hill. Og at alle platene fram til da på sett og vis var en motreaksjon til forrige plate. Vet ikke om de tenker på samme måte fortsatt, EPIS og JÄIRFM har jo et ganske likt lydbilde. Fortsatt spent på soundet til Tigerdrottningen, for tidlig å fastslå etter å bare ha hørt singelen.
Ang. diskussionen om "sound" -- jag tycker Kents "Verkligen" är otroligt bra. Vissa låtar får mig direkt att gråta ibland.
Det samma gör "Röd."
Samma sak med Vivaldi och Stravinskij.
Osv osv osv.
Även om de är olika.
Med det sagt -- det är givetvis helt tillåtet att gilla något mer än annat.
Men personligen tycker jag som många andra att Kent hittils har bevisat att de behärskar Kent extremt bra -- oavsett hur Kent låter från ett album till ett annat. Så att säga.
Gillar f.ö. nya singeln.
Senast redigerat av buster89 den 2014-03-21 klockan 01:01.
Okej jag var otydlig, det är intressant med sound. Men tvångsmässigt val av sound gör inte en låt bra, tvärtom. Det viktiga är vad som passar låten bäst. Låten ska avgöra sound, inte tvärtom.
Om man vänder på det skulle Kents musik/låtar kännas väldigt utarmade om de upprepningsvis hade samma sound.
Jag är ju nyfiken på utveckling, framsteg och mångfald. Kommer aldrig förstå det andra.
Hmmm, jag tycker EPIS och JÄIRFM har lika mycket gemensamt som Röd och EPIS har med varandra. EPIS låter som ihoplänkningen mellan de två andra.
Men ja, jag är nyfiken hur den nya plattan låter(sound, produktion etc).
Sedan tycker jag någonstans att tex D&JD och Röd inte är ssåååååå långt ifrån varandra soundmässigt, som folk kan göra(verkar det som) gällande. Men det kanske är för att jag hör låtarna.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Det är ett Rhodes MkII som använts.
Har skrivit de allra flesta låtarna på just det instrumentet den här gången.
Har också väldigt svårt att förstå vad som upplevs elektroniskt eller inte.
Och vad det öht spelar för roll.
De instrument man använder är de som passar låten.
Eftersom få här kan höra vad som är vad ändå så är det intressant att många tycker att La Belle är "elektronisk" som om det by default skulle vara något dåligt.
När det förhåller sig just så som Frågg säger här.
Bara "klassiska", "äkta" instrument smyckad med ett litet syntharp.
Även rösten har ju tagits upp som "processad" med "för mycket effekter".
Som om det skulle vara mindre värt än något som är, ja vadå? "Äkta"?
När det i själva verket är 2 låga dubbar sjungna väldigt dött och 2 dubbar som ligger en oktav högre + en överstämma i vers 2
Vad är äkta?
Jag kan för mitt LIV heller inte förstå grejen med "inga gitarrer".
Vad är det med Sverige och dessa gitarrer. Rock hit och dit och blablablabla.
Gör en egen skiva med 56tusen gitarrer på då och lyssna på det.
Lyssna på Oasis tredje skiva. Där är det över 30 gitarrpålägg på vissa tracks.
Eller lyssna på DoJD resten av livet.
Det är inte så mycket gitarrer som vissa tror på den heller btw.
Hata "Rock".
KAPITÄN EUROPA - Die Erste Arkengel
http://www.thejohnsongalleries.com/i...%20Michael.jpg
Jag har en kompis som hatar så fort det hörs en gitarr.
Lite konstigt att man ska vara känslig så fort något låter som fel instrument. Snacka om begränsande identitet. Det finns bra rock och bra pop, var nu gränsen går, och bäst är väl nästan de banden som ligger i gränslandet, typ Kent. Tycker jag ja.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\