jag orkar inte bry mig. seriösare än att jag vill ägga reinfeldts hus och sen klä in det med toapapper blir jag inte. det känns som en rätt så skön inställning.
eller så kan jag bli som å2's kommunisthomie som sätter upp lappar och skriker massa vänsterrelaterade slagord och demostrerar som fan med inte har någon aning om vad vänstern står för öht eller knappt vem som är partiledare för vad, han gillar bara att protestera.
Det är också en rätt så skön men något irriterande inställning.
"hej, jag är kommunist, det betyder att man delar på saker, ge mig din macka."