Damn straight. Om det inom någon konstform på jorden finns ett verk som förtjänar att kallas "bäst" så är det Gudfadern inom filmen. Den första filmen är fullständigt suverän, inte en överflödig sekund, inte en tråd som inte leder någonvart, allt är perfekt. Tvåan har några av filmhistoriens absolut starkaste scener även om den inte riktigt håller samma jämna kvalitet som ettan, och trean är en värdig avslutning som faktiskt är gravt underskattad.