Om den är så lysande får du själv avgöra, men du borde helt klart bemöda dig med att se den! Älskar verkligen hur den är animerad, kändes otroligt häftig att se. Själva storyn tyckte jag var okej, men sättet den var gjord på vägde verkligen upp de ställen där berättelsen blev lite tunn.
Hehe![]()
"If there's one thing I've grown to NOT expect it's good reviews.
The ONLY thing from me that the British press will review positively is my death." - Morrissey
Såg klart Lost Highway för någon dag sedan. Extremt obehaglig film som var väldigt mörk, surrealistisk, psykotisk, våldsam och mardrömslik. En del scener var väldigt provocerande och filmen var överlag väldigt skrämmande. Jag har fortfarande inte fått grepp om filmen, vad sjutton var det som hände egentligen? Storyn var väldigt komplicerad och allt annat än glasklar, det finns nog utrymme för många tolkningar. I vilket fall var den väldigt välgjord. Snygg rent estetiskt, skickligt upplägg och genialiskt bildspråk, effektfull musik kontra tystnad och bra skådisar. (Jag är föralltid ärrad över att ha sett Marilyn Manson i ett inte alltför trevligt sammanhang, haha.) Jag visste inte vad jag skulle tycka när jag hade sett klart den, satt som ett frågetecken med ångestkänsla i magen, någonting gjorde att jag inte kunde släppa den. Funderar och analyserar men blir inte mycket klokare av det, letar efter någon form av logik men den finns nog inte riktigt där. Jag tror att det är en sån film som man bör se några gånger innan man "fattar den". Eller så finns det helt enkelt inget att "fatta", utan den är fri för egen tolkning. Blev att jag såg den bit för bit vid fyra eller fem tillfällen, så jag gick miste om helheten. Kan inte riktigt utvärdera den storymässigt än, ska nog se om den någon gång (när jag vågar).
Den är bra, ja. Men hur bra? Vet inte än. Men något gör att jag inte kan få den ur skallen. Någon som har sett den?
Har inte sett Slumdog men håller med om ovanstående. Lagaan skiljer sig väldigt mycket från övriga, plastiga bollywood-filmer. Lagaan är tvärtom rätt seg, men sevärd.
Om ni inte sett "Vanilla sky" så gör det! Jag hade missat den och såg den häromdagen - mycket bra. Det var tre Sigur Rós-låtar med också vilket gör den ännu bättre.
I swear by my Life and my love of it that I will never live for the sake of another man, nor ask another man to live for the sake of mine.
Vanilla Sky är en bra science fiction! Absolut. Bör ses om man tycker om experimentella tankefilmer.
Igår såg jag en film som hette "Once". Den handlade om helt vanliga människor som träffas och börjar spela in musik tillsammans. Den här sortens varma film likt "Lost in translation" eller "Station agent" inte har så mycket handling, men som ändå tilltalar vissa människors själar. Musiken var väldigt känslosam, som en mer innerlig version av Coldplay. Så kanske kan den här filmen vara något för vissa av er musikälskande människoälskare.
Här en scen ur filmen som exempel på musiken:
http://www.youtube.com/watch?v=0k_Pe...eature=related
Senast redigerat av namokab den 2009-04-13 klockan 20:16.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Ja, eller om man vill se en snäppet bättre film. Och slippa Tom Cruise.
Vanilla Skys fördel är den braiga musiken och Jason Lees skägg.
Lost Highway är en av Lynchs bästa, men jag fattar fortfarande inte hur de den fungerar. Jag har ibland fuskat och läst lite teorier om hans filmer, men ångrar det alltid. Det är bättre att se filmer tjugofem gånger och luska ut lite själv.
Jag har sett LH kanske tio gånger, men fattar fortfarande inte mycket. Men bra är den.
Fantastiskt soundtrack (Bowie, NIN, Lou Reed...), t.o.m Rammstein låter bra!
Edit: Lost Highway Opening Credits! En av de bästa öppningsscenerna ever.
Senast redigerat av Läggdags den 2009-04-14 klockan 21:13.
I'm feeling kinda basic today.
I swear by my Life and my love of it that I will never live for the sake of another man, nor ask another man to live for the sake of mine.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Såg Big Fish igen nyligen, för fjärde gången tror jag. Det finns ett par filmscener i världshistorien som alltid gör mig tårögd, en är när Michael Corleone kramar om Fredo på deras mors begravning i slutet av andra Gudfadern, en när Forrest Gump står vid Jennys grav och en när pappan i Big Fish ligger döende och... ja, ska inte avslöja för mycket för den som vill se. Mycket vacker film hur som helst.
http://foto.stilren.se - portfolio