Igår såg jag Doubt, en lite speciell film med Philip Seymour Hoffman som prästen Flynn och Meryl Streep som nunnan Beauvier. Det är lustigt när man ser en film och känner igen temat så väl från sitt eget liv, när snudd på varenda filosofisk frågeställning tangerar ens egen tillvaro på Kentforumet. Jag och Flynn, så klockrent.![]()
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Såg Babel på tv häromdan, den var bra.
jag önskar verkligen att jag aldrig hade sett: snakes on a plane.
sen var: deathrace...sssssssjuuuuuukt dålig
Roskilde-filmen! Jag är så peppad att jag knappt kan stå på benen!
Favoritscenen måste varit Sonic Youth klippet. Helt underbart.
I'm feeling kinda basic today.
Tvivlar dock på att någon på detta forumet är tillräckligt öppen för att kunna både förstå och uppskatta detta mästerverket.
"I was doing a lot of complaining about the ridiculous prices of CD. I called them out for being greedy fucking assholes. I didn't get a chance to check, has the price come down at all? Okay, well, you know what that means - STEAL IT. Steal away and give it to all your friends and keep on stealin'. Because one way or another these motherfuckers will get it through their head that they're ripping people off and that that's not right."
jag såg Antichrist igår och
den var faktiskt bättre än jag hade väntat mig.
den kändes rätt så annorlunda jämfört med de flesta vanliga filmer man ser men samtidigt inte jättekonstig som film.
det är ju en väldigt svart historia och
den är berättad på ett minimalistiskt sätt.
jag hade gärna sett fler filmer som Antichrist men jag kan absolut förstå folk som inte vill se dem alls.
Nu har jag sett om Quantum of Solace, och satan vad den och Casino Royale bidrar med mycket till legenden om Bond. Man måste dock se dem ihop och gärna tätt inpå varandra för att kunna förstå och uppskatta helheten. De som gnäller över att Bond inte är Bond som han brukade vara fattar ingenting, och ännu värre de som hävdar att karaktären bara har blivit en platt actionfigur. Tvärtom är den mer mångfacetterad och komplex än någonsin, och dessa två filmer förklarar så mycket om man förstår poängen. Lysande, och härligt att se nytt liv i serien efter de ganska usla Piercefilmerna.
http://foto.stilren.se - portfolio
Såg the reader ikväll. En riktigt bra filmatisering av boken, de fångar verkligen historiens tema: att de två huvudpersonerna aldrig riktigt kan glömma varandra. Jag hade en sorglig känsla i brösten när jag såg den, riktig sevärd!
Signatur.