Oj, skrev jag några? Menar två. Eller en. Din enda vän vill fortfarande inte riktigt funka med mig, inte allt har sin tid heller, nu, men den kommer nog växa. Inte för att det gör något, tycker dem är viktiga ändå, för dynamiken. (Sin tid som piskar upp efter svart snö t.ex.)
Varje gång du möter min blick
Nu har det hänt nåt märkligt. Jag kan inte riktigt förstå hur annorlunda allt känns idag: igår var jag frustrerad och besviken, lyssnade och lyssnade men kunde bara hitta tre lyssningsbara låtar (Var är vi nu, Allt har sin tid, Godhet) och en masterpiece, Den andra sidan. Så här svårt har jag aldrig haft med kent. Eller okej, TTS var en chock efter DOJD, men chocken gick över efter första giget i Kulturhuset i Helsingfors. Men nu har allt växt och fastnat och jag är i sjunde himlen - hur fan gör dom det varje jävla gång?!!! Plattan är ju SÅ fantastiskt bra och jag har gråtit av lycka av att jag HÖR det nu! Kent tar mig in i ljuset! Igen.
"Som alltid flyr jag till musiken
Den enda plats där jag är jag - - -
Där de stora drömmarna är lag"
"Var tog all tiden vägen
En gång var vi miljonärer
När vi hade all tid i världen"
"Om jag bara kunde fylla mitt hjärta med godhet"
Kentforumet - mitt språkbad på nätet
Jag upprepar, när ska folk lära sig att inte döma så snabbt? Tolerans och öppenhet.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Mina förväntningar var rimliga dvs de högsta jag haft om något album , och jag funderade mest på hur jag ska bli golvad och på vilket bra sätt och vilka nya intryck musiken ska ge mig.
Mina rimliga extremt högt ställda förväntningar infriades och toppas hela tiden i takt med att jag lyssnar.
TACK !
Någon som vet något om internationellt släpp? Funkar inte på min Spotify än.
Kan tyckas kanske men jag tycker att det är någorlunda legitimt att benämna det technoinfluerat om du jämför t.ex. Skogarna med Blåjeans.
Kan jag förstå. Jag har kanske haft tur på det sättet, att Kent inte var lika essentiella i min uppväxt. 'Verkligen' kom ju först ut när jag hade 25 fyllda bakom mig och då hade väl kanske den större delen av tonårsångesten försvunnit och lindrats av framförallt The Clash, The Doors, The Beatles, om jag än var sen till de två senare festerna, och The Smiths. Många 'the-' storheter förr har jag insett.
Nej, man inser efter ett tag att 'hat' aldrig kommer leda till dem förändringar man önskat, insåg det när Cut the Crap blev en sådan personlig besvikelse och man önskade förgäves att de hade gjort det på något annat sätt. Till slut tröttnar man på det och man inser att man istället kan gotta sig med de tidigare albumen, som då vuxit ännu större. Så har det varit för mig i alla fall med tidigare band och fortsätter även att vara så med Kent.
Någon skall väl ta på sig den rollen också, om jag ändock inte tror att Svensson Svensson är så gammal att den redan undkommit folks minnen. =]
Som alltid tar det ett tag innan låtarna sjunker in, och skivan lär definitivt växa. Mycket stark inledning; Mirage, Var är vi nu? och Skogarna är mästerliga!
Nu är det bara att loopa tills den sätter sig. Oerhört starkt producerat!
Du log genom fräknarna
med tårar i ögonen
Allt fanns i ögonen
Allt finns i ögonen
Att du personligen benämner genrer felaktigt är naturligtvist legitimt, men det betyder ju inte att det är sant. Det finns inte ett spår av techno på TD. Disco möjligtvis, om det är det du är ute efter, men det vore inte första gången. Musik Non Stop t ex.
Jag undrar om ni vet vad techno är...
Senast redigerat av frågg den 2014-05-01 klockan 15:23.
Alla har sina referensramar för vad man kallar det, för mig känns det här klubbiga med beats, processade ljud, mycket instrument som tidigare inte varit framlyfta i förgrunden tidigare som synth eller kanske mer electromusik eftersom electro är ett större begrepp som för mig innefattar allt från disko till klubb, house, techno, synth, ebm etc etc, andra tycker att det är techno.
För att sammanfatta, det låter inte som kent gjorde på sina första plattor, det kent som jag tycker är allra allra bäst. Men ska man hårddra det finns det egentligen inga band som håller den stil de hade från början, jag älskar exempelvis Placebos fyra första plattor men allt som kom efter SWG har jag svårt för, det låter inte som det jag gillar
Det enda jag skulle kunna göra är att göra min egen musik och bara lyssna på den får då skulle jag få det exakt så som jag vill ha det. Problemet är att det finns nog ingen som har exakt samma visioner och referensramar som jag och att kompromissa om det jag tycker är bra är inte min grej. Jag skulle kunna grotta ner mig i 10-15 plattor med nya låtar som låter exakt så som kent gjorde på sina första skivor men ingen mer än jag skulle gilla det. Eller finns det nutida band som fortfarande låter exakt så som det jag gillar, isf tar jag tacksamt emot tips...
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Kan mycket väl vara där problemet ligger. Skulle dock inte klassificera Music Non Stop (ber om ursäkt för valet av 'klassificera', har aldrig gillat det ordet) under samma genre eller sub-genre som Skogarna men då jag redan visat mig vara dålig med sådant kanske även det skulle vara ett misstag.
Nej, vad som separerar techno, disco, house och vad det än heter har alltid undkommit mig men i just detta fall lever jag hellre lycklig som ovetandes. =]
Senast redigerat av Barndomsvän den 2014-05-01 klockan 15:29.
Jag har lyssnat några gånger sedan igår.
Här finns det mycket som kändes alldeles suveränt redan första gången. "Mirage," "Var är vi nu" och "Innan himlen faller ner" har gjort mig tårögd, och känns som terapi under "jobbiga stunder" som man kan ha....
Och sedan sekunderna innan Jocke sjunger "en sak i taget..."
Det känns också omedelbart som att låtarna utgör en stärk helhet här, tematiskt och ljudmässigt, på samma vis som på D&JD och Röd.
Allt har inte riktigt sjunkit in än, men allt låter åtminstone bra -- och flera låtar är som sagt helt underbart vackra redan nu, bland det bästa bandet nånsin gjort.
Och "La belle epoque," som jag ändå redan gillade, faller ännu mer på plats nu, väl placerad i albumets kontext.
Senast redigerat av buster89 den 2014-05-01 klockan 15:44.
Det är faktiskt inte ett enda spår som inte innehåller någon del/element som gör mig tårögd/euforisk/dansig/lycklig/rörd... ja ni förstår nog!
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod