Jag såg Vaxdockan från 1962 igår. Per Oscarsson briljerar i rollen som en mindre frisk enstöring.
Oscarsson spelar en nattvakt som blir förälskad i en skyltdocka. Han stjäl skyltdockan, tar med dem hem till sin lägenhet på vinden och passar upp henne som om hon vore en flickvän. I hans närhet blir hon t.o.m. som en levande kvinna för honom. Till slut anar grannarna föga överraskande oråd, då den ensamme nattvakten skriker och har sig under sina konversationer (okej, monologer) med dockan. När han inhandlar kläder åt sin "flickvän" och vill visa upp henne för resten av grannarna så... ja... Intressant film.