filmer

[namokab]

Ja, här blev det en del förklaringar, Enskadaredanskedd, vilket är bra, för det alltid är intressant att höra hur en annan tänker när de uppskattar en film som man inte riktigt förstår poängen med.

Jag håller med om att NCFOM skapar en känsla och får tittaren engagerad. Att ta upp 15-åringars våldsdyrkan var lite på skoj, eftersom det uppenbarligen finns många äldre personer som tycker om filmen. Fargo är faktiskt en bra jämförelse med den lilla skillnaden att den senare är verklighetsbaserad, vilket höjer trovärdigheten en hel del. Detta med våld som tema för en film är väl en smaksak; onekligen finns det något fascinerande med våld (precis som skräck), men jag tycker väl helt enkelt att våld och ondska är lite överskattade som filmteman; man har ju liksom sett kampen mellan det onda och det goda ett antal gånger vid det här laget. Jag har rent generellt svårt för filmer som har enkel handling och väldigt svarvita karaktärer utan förklaringar till varför de svarta är så svarta etc. När Pans labyrint dessutom blandade in ett spår med en fantasivärld som inte hade någon koppling till verkligheten i den filmen så tröttnade jag.

Smaken är som baken. Jag har lite svårt för enkla filmer, ont vs. gott ... nu ska vi heja på den goda, okej det är ett klassiskt tema, men jag har väl tendens att ifrågasätta allmänhetens uppfattning vad som är ett "måste". Finkulturell då det gäller film? Nja, jag tycker om experimentella filmer (t.ex. Eternal Sunshine of a Spotless Mind) och andra mer seriösa filmer som får en att tänka lite. Känslan kan också vara central och där är det väl bara frågan vad man går igång på. Våld skapar känsla, absolut, men ibland kan den kännas poänglös. Jag går faktiskt igång på filmer som Saw och 7even därför att de har djävulsk och klurig handling med någon form av förklaring till galenskaperna. Trots våldet! Men handling är uppenbarligen inte avgörande för vart Oscars-statyetterna går. Bara känslan och den konstnärliga filmstilen finns där ... Nej, jag är nog inte finkulturell för jag kan dissa filmer som är konstnärligt snygga, men som saknar poäng.

EDIT: Lost in Translation är förresten en annan film som bygger mycket på känsla och lite på handling. Där fick jag lite känsla, men kan verkligen förstå dem som tyckte att filmen var rätt poänglös. Och blev filmen höjd till skyarna av de finkulturella? Jajamensan, den var ju så unikt känslosam och nyskapande.

[Enskadaredanskedd]

Ja, här blev det en del förklaringar, Enskadaredanskedd, vilket är bra, för det alltid är intressant att höra hur en annan tänker när de uppskattar en film som man inte riktigt förstår poängen med.

Jag håller med om att NCFOM skapar en känsla och får tittaren engagerad. Att ta upp 15-åringars våldsdyrkan var lite på skoj, eftersom det uppenbarligen finns många äldre personer som tycker om filmen. Fargo är faktiskt en bra jämförelse med den lilla skillnaden att den senare är verklighetsbaserad, vilket höjer trovärdigheten en hel del. Detta med våld som tema för en film är väl en smaksak; onekligen finns det något fascinerande med våld (precis som skräck), men jag tycker väl helt enkelt att våld och ondska är lite överskattade som filmteman; man har ju liksom sett kampen mellan det onda och det goda ett antal gånger vid det här laget. Jag har rent generellt svårt för filmer som har enkel handling och väldigt svarvita karaktärer utan förklaringar till varför de svarta är så svarta etc. När Pans labyrint dessutom blandade in ett spår med en fantasivärld som inte hade någon koppling till verkligheten i den filmen så tröttnade jag.

Smaken är som baken. Jag har lite svårt för enkla filmer, ont vs. gott ... nu ska vi heja på den goda, okej det är ett klassiskt tema, men jag har väl tendens att ifrågasätta allmänhetens uppfattning vad som är ett "måste". Finkulturell då det gäller film? Nja, jag tycker om experimentella filmer (t.ex. Eternal Sunshine of a Spotless Mind) och andra mer seriösa filmer som får en att tänka lite. Känslan kan också vara central och där är det väl bara frågan vad man går igång på. Våld skapar känsla, absolut, men ibland kan den kännas poänglös. Jag går faktiskt igång på filmer som Saw och 7even därför att de har djävulsk och klurig handling med någon form av förklaring till galenskaperna. Trots våldet! Men handling är uppenbarligen inte avgörande för vart Oscars-statyetterna går. Bara känslan och den konstnärliga filmstilen finns där ... Nej, jag är nog inte finkulturell för jag kan dissa filmer som är konstnärligt snygga, men som saknar poäng.

EDIT: Lost in Translation är förresten en annan film som bygger mycket på känsla och lite på handling. Där fick jag lite känsla, men kan verkligen förstå dem som tyckte att filmen var rätt poänglös. Och blev filmen höjd till skyarna av de finkulturella? Jajamensan, den var ju så unikt känslosam och nyskapande.

Klart du har rätt i det sista du skriver här, att filmer som den & andra liknande filmer höjs till skyarna av de finkulturella, definitivt.
De känns även gjorda för de finkulturella emellanåt.
Och jag förstår dig vad du menar med Seven & Saw, det är två filmer jag också uppskattar, fast Seven är definitivt bättre då men.
Seven är en favoritfilm och ja, den är klurig och snyggt gjord.
Och Eternal Sunshine är också en favoritfilm, den är fantastisk, jag fullkomligt älskar Michael Gondry & Charlie Kaufman såklart.
Men när det gäller No country & Pans Labyrinth så är dom också två favoriter och jag förstår också hur folk kan tycka att No country är meningslös.
Den handlar egentligen bara om en jakt, där Josh Brolins karaktär är först, med Javier Bardems karaktär hack i hälarna och sedan kommer Tommy Lee Jones karkatär strax efter och inte förstår något egentligen.
En sak han säger säger ju ganska mycket, det är "He's seen the things i've seen and it certainly made an impression on me"
Och likt Fargo där Frances McDormands karaktär säger det rakt ut, att hon inte förstår sig på det till Peter Stormares karaktär, hon säger helt enkelt ungefär "It's just money you know, there's a lot more things in this world than money" eller något liknande.
Sen säger även slutscenen mycket i Fargo då hon säger till sin man (de båda är ju väldigt överviktiga och mycket humoristiska figurer vilket gör det hela mycket roligt) "We're doing OK Norm" samtidigt som dom sitter och kollar på någon dokumentär om myror eller något.
Så allt blir humoristiskt men samtidigt väldigt djupt för mig, och det är den vanliga människans oförstånd det handlar om i både Fargo & No country som jag skrev här ovan, det känns för mig helt enkelt.
Sen att Fargo är så otroligt roligt gjord och No country är så spännande gjord är ju såklart det som gör filmerna, dom är helt enkelt vääääldigt välgjorda och dom tilltalade mig.
Klart dom inte kan tilltala alla då men nåväl, jag försöker förklara varför jag faller för dessa filmer.
Sen när det gäller Pans Labyrinth så var det det visuellt snygga och flykten från den hemska världen med den horribla kapten vidal som fångade mig.

Det är ju liksom en flicka som drömmer sig bort i en bok, och upplever det på riktigt i sitt sinne helt enkelt.
Man får ju reda på i slutet att världen inte är sann, vilket man kunde tänka sig under filmens gång såklart.

Det visuella är ju fantastiskt, vilka färgstarka karaktärer och vilka enormt snygga miljöer.
Den sa mig även mycket om ondska.
Ah jag föll pladdask även för den filmen, det är ju väldigt svårt att förklara egentligen.
Men nåväl, nu orkar jag inte skriva mer.
Men som sagt, smaken är som baken, och nu ser vi ju att vi delar filmer som Eternal Sunshine & Seven medans jag gillar No country & Pans labyrinth medans du inte gör det.
En film måste helt enkelt ta tag i en, och lämna en med en känsla efteråt, bra som dålig, otäck som vacker.
Bara den säger något som betyder något för en.
Sen finns det ju även filmer som endast underhåller, men då måste det finnas något speciellt där också.
Nåväl, haha, nu sluddrar jag återigen, nu är det mat som gäller!
Hej så länge.

[namokab]

...
En sak han säger säger ju ganska mycket, det är "He's seen the things i've seen and it certainly made an impression on me"
Och likt Fargo där Frances McDormands karaktär säger det rakt ut, att hon inte förstår sig på det till Peter Stormares karaktär, hon säger helt enkelt ungefär "It's just money you know, there's a lot more things in this world than money" eller något liknande.
Sen säger även slutscenen mycket i Fargo då hon säger till sin man (de båda är ju väldigt överviktiga och mycket humoristiska figurer vilket gör det hela mycket roligt) "We're doing OK Norm" samtidigt som dom sitter och kollar på någon dokumentär om myror eller något.
Så allt blir humoristiskt men samtidigt väldigt djupt för mig, och det är den vanliga människans oförstånd det handlar om i både Fargo & No country som jag skrev här ovan, det känns för mig helt enkelt.
Sen att Fargo är så otroligt roligt gjord och No country är så spännande gjord är ju såklart det som gör filmerna, dom är helt enkelt vääääldigt välgjorda och dom tilltalade mig.

Intressanta tankar att läsa. En sak jag reagerar på när jag jämför min "smak" med andras smak är att olika personer uppfattar olika "sanningar om livet" i filmer, böcker etc. Jag håller verkligen med om att det finns sådana "sanningar" i filmer som NCFOM, men här är det nog mycket en fråga om personlighet som avgör om dessa berör ens innersta väsen och därmed skapar en känsla. Jag har t.ex. läst Gardell och även om det är uppenbart att han säger en hel del "underfundigheter" om livet så tar jag inte till mig dem på samma sätt som min (dåvarande) flickvän (hon har hittat sin själsfrände i Gardell). Så jag antar att du precis som jag vill ha någon "sanning" eller "meningsfullhet", men att vi inte alltid uppfattar samma saker som meningsfulla.

Det visuella är ju fantastiskt, vilka färgstarka karaktärer och vilka enormt snygga miljöer.

...
Ja, det vackra är en del av det estetiska vilket kan skapa en känsla och bidra till att en film får Oscars, ingen tvekan om den saken, även om jag som tittare även måste tilltalas av handling etc.

En film måste helt enkelt ta tag i en, och lämna en med en känsla efteråt, bra som dålig, otäck som vacker.
Bara den säger något som betyder något för en.

...
Absolut, känslan är grymt viktig. Om en film berör så tycker jag på något sätt är bra (men om känslan gör mig dålig till mods kan den vara något negativt). Då är det farligt att hålla på och kritisera filmen ur ett objektivt perspektiv; ibland kan recensenter och andra besser-wissers skärskåda filmens uppbyggnad och dylikt alldeles för mycket. En film som är fruktansvärt snygg och välgenomtänkt, men som tappar lite i känsla är för övrigt Babel.

Sen finns det ju även filmer som endast underhåller, men då måste det finnas något speciellt där också.

...
Precis, det blir liksom svårt att höja en film till skyarna om det bara är ren underhållning och ingenting sticker ut och berör lite mer.

Bon appetite!

[NewBorn]

tycker den är väldigt snygg också. såhär.. miljöerna i början där..

[namokab]

tycker den är väldigt snygg också. såhär.. miljöerna i början där..

Ja, miljöerna har de verkligen lyckats med. De stämmer väl med det hårda klimatet mellan människorna.

[tigertindra]

pans labyrint är en av de mest fantastiska filmer jag någonsin sett. den är komplett...

verklig, skrämmande, fantasi, romantik, oskuld, mod...det finns allt i den...

eternal sunshine of a spothless mind tyckte jag med ett ord var: kass.

utan tvekan jim carrys sämsta...å då avskydde jag: cableguy...

å sen förstår jag inte hur samma person kan göra en så underbar film som: timmarna och följer upp den med en så intetsägande film som: evening...

fan vilken besvikelse den filmen var efter att ha sett fram så emot hans nästa så länge

[kallt kaffe med socker]

eternal sunshine of a spothless mind tyckte jag med ett ord var: kass.

utan tvekan jim carrys sämsta...å då avskydde jag: cableguy...

Har du ens sett filmen Number 23 med Jim Carrey?
Intressant tanke och idé, men ett totalt haveri som helhet.

Eternal sunshine of the spotless mind hör till hans bästa stunder.

Men smaken är som baken och tur är kanske det.

[namokab]

pans labyrint är en av de mest fantastiska filmer jag någonsin sett. den är komplett...

verklig, skrämmande, fantasi, romantik, oskuld, mod...det finns allt i den...

eternal sunshine of a spothless mind tyckte jag med ett ord var: kass.

utan tvekan jim carrys sämsta...å då avskydde jag: cableguy...

å sen förstår jag inte hur samma person kan göra en så underbar film som: timmarna och följer upp den med en så intetsägande film som: evening...

fan vilken besvikelse den filmen var efter att ha sett fram så emot hans nästa så länge

Jag håller med om att Timmarna är riktigt bra; ett ruskigt snyggt snyggt sätt att berätta en historia med en filosofisk dimension.

Ibland är det svårt att förklara varför man tycker något är kasst eller skitbra. Men det verkar som om vissa personer dras till känslosam/konstnärlig fantasi (Pan/Sagan om Ringen) medan andra tilltalas mer av intellektuell fantasi (Eternal sunshine); sen finns de de som hatar allt eller inget. Eternal Sunshine hade en filosofisk poäng som var bland det mest klockrena jag någonsin upplevt på film. Men det är inte alla som letar efter filosofiska poänger.

[popdrog]

Number 23 är rätt.. speciell haha. Men bra.

[namokab]

Vad gäller Kaufmann (mannen bakom Eternal Sunshine) så har ju han gjort några extremt annorlunda filmer.
Det är många som har svårt för Adaptation då den är lite väl rörig, men då jag delvis kunde identifiera mig med två av huvudpersonerna blev det mycket lättare att hänga med i den filmen.

Identifikation kan nog göra grymt mycket för om man förlikar sig med och lever sig in i en film.
En annan sån film är Human Nature som är sån sjukt klockren drift med mänskligheten.
Jag och Kaufmann måste ta mig 17 vara tvillingsjälar.

Huvudet på John Malkovich är så utflippad att alla borde tycka om den ...

[-hulda-]

Huvudet på John Malkovich är så utflippad att alla borde tycka om den ...

ja, jag gillar den iallafall skarpt!

Såg förövrigt om "lust, cation" igår (jag måste lämna tillbaks den imorgon...)
Och den var om möjligt ännu bättre än första gången. Jag förstår inte hur det är möjligt att förmedla så mycket känslor med så små medel, snabba ansiktsuttryck, kroppshållning osv. Grät så jag blev alldeles mosig. Dock kvarstår varningen för känsliga tittare...
Såg "försoning" i förrgår, men den kändes bara meningslös enligt mig.

[kentad]

Såg "försoning" i förrgår, men den kändes bara meningslös enligt mig.

ja, den är faktiskt lite seg. jag hade större förhoppningar på den.

[tigertindra]

Har du ens sett filmen Number 23 med Jim Carrey?
Intressant tanke och idé, men ett totalt haveri som helhet.

Eternal sunshine of the spotless mind hör till hans bästa stunder.

Men smaken är som baken och tur är kanske det.

nä de har jag inte gjort...får la ta å kolla in den då

[tigertindra]

kollat på midnight express...blev tyvärr inte tagen alls...

enda scenen som fick mig att må dåligt var när han hittade katten..hängande...

samma gäller garden state..alldeles för pretto och stel för mig...

[Myrpou]

Har du ens sett filmen Number 23 med Jim Carrey?

Vad nej, jag tycker Jim Carrey var bra i den filmen, själva filmen var dock sämre, jag tycker den kunde gått in mer på hans väg till besatthet.