Senast redigerat av frågg den 2014-04-30 klockan 10:10.
Tycker du lägger fram det bra, tobbe - och det blir lite larvigt när folk ska kritisera din åsikt snarare än att vi diskuterar våra olika synsätt på skivan/soundet.
Nu har jag lyssnat på den många, många gånger och såhär är det för mig (just nu); Jag gillar det. Jag gillar det väldigt mycket. Det är riktigt bra låtar, texter och melodier.
Men - med undantag av Godhet och Den andra sidan är det ingen låt som rent soundmässigt träffar mig sådär POFF som "Den döda vinkeln" "Romeo återvänder ensam" "Berg & Dalvana" gör - dom 3 låtarna är å andra sidan det bland dom 10 bästa Kent gjort, enligt mig så man kan ju inte begära att det ska vara SÅ bra varje gång. Men jag kan också känna att det just är hur det låter som inte riktigt tilltalar mig helt. Flera gånger önskar jag en akustisk gitarr, eller riff som liknar dom låtarna jag nyss nämnde.
Jag är helt med på att detta är hur Kent låter nu och vill låta nu och det är såpass starkt och bra att det inte gör mig, så mycket. Det träffar ändå. Och jag, snudd, på älskar det.
Det är nog så att jag vill ha det till att 999 är representativ för hela Mörkret, rätta mig om jag har fel men den drivs väl av rytmsektionen tillsammans med ackar och piano och sen fyller "melodigitarrerna" ut. Och så är väl trummor och bas inte lika hårt processade som på vissa andra låtar (gissar att det är effekterna på trummor och bas som får mig att tänka syntmusik). Jag hade väl antagligen väntat mig att det skulle låta ungefär som 999, lite mer "naturligt" och klassiskt rockigt (fast då menar jag inte massa distgitarrer, mer som trummor, bas, acke, nån elgitarr, clean eller med nån varm OD) och sen infriades inte mina förväntningar helt enkelt. Om nån nu fattar hur jag tänker och hur mina visioner om musik är, jag må vara tråkig men det är sånt jag gillar
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
För att fatta mig kort:
Tack, kent.
Tack för att ni ger oss denna enorma upplevelse.
Albumet är stor konst från början till slut.
I fanboy all over you.
Vilken fantastisk skiva!! Har nu lyssnat igenom den under i nästintill hela min vakna tid i 2 dagar nu, och kan fortfarande kan inte sluta. Är helt frälst. Har svårt att se att det kan bli bättre än såhär. Finns flertalet låtar på skivan som, i mitt tycke, är bland det bästa Kent nånsin har gjort, Mirage, Var är vi nu?, Svart Snö, Den andra sidan, m.m. Att säga vilken Kentskiva som är bäst går i min mening ej och jag har slutat försöka nu sedan ganska länge, men denna kommer långt upp på topplistan!
TACK KENT, livet vore inte lika bra utan er!
Senast redigerat av Steff945 den 2014-04-30 klockan 10:57.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Jag ska börja med att säga att du får självklart tycka precis som du vill, det är rent objektivt varken sämre eller bättre med din ljudvision . Jag ifrågasätter bara att folk ska dra paralleller till synthmusik så fort inte kent använder tusen gitarrer i sina produktioner.
Jag älskar synthmusik, men rätt ska vara rätt
Apropå sound så tänker jag lite på Daft Punks fantastiska senaste skiva Random Access Memories när jag hör diskoinfluenserna i Mirage..
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Kanske ska man inte jämföra äpplen med päron?
Kanske tar olika låtar olika lång tid att sätta sig, oberoende av kvalité?
Kanske gör man precis som man själv vill?
För mig sätter sig aldrig en ny Kent-låt direkt, och jag älskar älskar den magiska känslan när låten börjar ta plats hos mig. En plötslig gåshud vid ett beat, en melodi eller en frasering, ett ord.
Denna morgon har det redan hänt i Svart snö , Simmaren och Mirage.
Jag vet att det kommer hända många gånger till för hittills är Tigerdrottningen ett av de bästa album jag hört på mycket länge.
Jag gör allt på ren vilja
Ser du nån så skjut
Jag står bakom tätt intill
och jag är bara ljud
Så jag rör mig som jag vill
Jag menar nog mer som i att det ju är nåt som man reagerar/går igång på/ogillar när man lyssnar på en låt för första gången, och för mig är det nästan alltid melodierna som antingen träffar eller inte träffar mig först. Själva soundet är ju absolut relevant också, men jag menar bara att för mig personligen så lyssnar jag alla dagar i veckan hellre på en låt som har grymma melodier men kanske inte det mest tilltalande soundet än en som har kassa melodier men ett tilltalande sound. Självklart är det ju bäst om båda dessa aspekter är tilltalande så klart, men, som sagt...min fråga syftade på vad det är som man (tobbe non stop i detta fall) går igång på/ogillar först när man hör en ny låt.