Som någon skrev tidigare, är det inte läge att döpa om lite trådtitlar etc?
som flugorna på socker betyder ingenting
Gamla kent kommer alltid vara bäst för mig, önskar att det kunde komma ett band som lät så och fortsatte låta så alltid. Eller så kan man alltid starta ett band som låter precis som det man själv vill höra, det är kanske det allra enklaste. Problemet är att hitta människor som delar samma visioner som jag gör, rytmsektion med trummor och elbas, sen lite acke, några gitarrslingor som på Isola (man behöver inte alltid dist) och kanske nåt synthpålägg här och var. Isola och Hagnesta Hill är grymma plattor, jag älskar Visslaren och den kombinationen av gitarr och andra instrument, lite som Placebo fram till Sleeping With Ghosts, lika delar gitarrdriv och (ibland obskyra) elektroniska ljudlandskap. Jag är en sån där "pensionär" som tycker att allt vara bättre förr och kommer fortsätta att leva i det förgågna sen får väl alla andra gilla och göra det de känner för. Så länge jag inte är ensam om att tycka som jag gör, det vore väldigt tråkigt. Finns väl några fler traditionalister.
Och jag säger inte det här för att gnälla, alla kan ju inte tycka samma, vissa tycker om utvecklingen av soundet och andra gillar det gamla och för oss finns alla gamla plattor att lyssna på. Men en åsikt kan man väl få ha ha, Jocke gillar sin grej och jag gillar min grej. Försöker vara vuxen nu (det är hemskt att vara 30+) och diskutera på ett moget sätt istället för att spy galla som jag haft för vana att göra innan (kan passa på att be om ursäkt för det igen btw). Viktigaste är väl att göra och lyssna på det man tycker om
Senast redigerat av tobbe non stop den 2014-03-21 klockan 19:06.
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Bästa sättet att beskriva mig på är som Gustaf i Svensson Svensson (om det nu finns nån här som är gammal nog att komma ihåg denna serie)
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Jag tror att om Kent hade fortsatt låta som de gjorde hade de förr eller senare gått in i väggen rent musikaliskt, börjat göra sämre, eller åtminstone mindre intressant musik. Band som förnyar sig och fortfarande har kvar det där extra som gör dem till vilka de är är en fantastisk och sällsynt sak, och inget band. Som John Peel beskrev sitt favoritband, The Fall: "always different, always the same". Så känns Kent för mig, som inget annat band gör.
Detta är inte ämnat som något slags motargument mot ovanstående inlägg, bara en allmän observation.
som flugorna på socker betyder ingenting
Man är väl olika. Vissa människor vill ha mer av samma. Åka till samma platser om och om igen. Lyssna på Alla mot alla, och så börjar det om igen.
Andra gillar att upptäcka och se nytt.
Inget är fel, utan mer en personlighetsfråga.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Skrev litet om Kents "sound" några sidor bakåt.
Det är ganska roligt egentligen, många av synthljuden på i synnerhet Tillbaka till Samtiden approximerar nästan elgitarrer - eller, hade åtminstone enkelt kunnat ersättas av dem. Tänker Berlin, Ingenting, Generation Ex. Hur definierar kverulanterna ens "rock"? Att det låter rivigt? Organiskt, kanske?
Blir alldeles ställd av det faktum att folket kan acceptera en melodislinga spelad av en oigenkännbar gitarr med en hög pedaleffekter, men att den ratas direkt om den skapas på elektronisk väg.
Men det handlar ju om smak vad man gillar...eller?
Ja, jag gillar mer det gamla kent än de senare plattorna och jag ska nu försöka förklara varför. Blir faktiskt helt ärligt lite irriterad på Jocke Bergs inlägg här inne om att så fort man nämner att man gillar det äldre materialet bättre så är det alltid snack om att man är trångsynt, inte kan utvecklas, stirrar sig blind på gamla saker, bara gillar äkta instrument osv osv osv.
Det handlar ju bara om smak smak och åter smak.
Jag tycker själv inte direkt att jag har skygglappar på mig då jag lyssnar på alltifrån Dylan, Young, Beatles till Rihanna, Avicii, Beyonce och Mozart och tycker verkligen allt detta kan vara skitbra!
Men när det gäller kent så råkar det vara så att jag tycker om det mer klassiska pop/rock soundet med detta bandet mer än det nyare mer elektroniska soundet. Det kanske inte har förändrats så mkt soundet alltså som alla påstår, men ni måste väl ändå hålla med om att soundet har utvecklas till något mer elektroniskt de senare åren..?
Jag skiter helt ärligt i creddighet, eller var som är coolt eller vad som är rätt eller vad det nu må vara. Jag lyssnar helt ärligt på musik bara med hjärtat, jag vill bli berörd av musik, och det kan vara att man bli tårögd, får bättre självförtroende eller känner sig glad. Det råkar bara vara så att jag blir mer berörd kentlåtarna med mer klassiskt pop/rock sound än de mer elektroniska. Och vad det beror på vet jag ej. Jag får ej samma rysningar av det mer elektroniska soundet än det äldre. Och om det handlar om att jag blivit gammal (+30) vet jag ej. Under senaste konserten, i Malmö 2012, så var de några av de få låtarna jag riktigt fick gåshud av och blev riktigt berörd av Klåparen, 747 och midvh. De andra nya låtarna känner jag inte direkt så för och om det beror på ljudbilden eller låtarna eller texterna vet jag ej.
Jag kan också bli trött på dojd ljudet, men för att förklara det enkelt så tilltalas jag mer av ljudet av t.ex. midvh eller t.ex. alla mot alla än ljudet i "töntarna" eller eller i "ismael". Jag tänker själv ibland när jag hör de låtarna att jag hade gillat de mer om det var mer klassisk kentrock över det om ni fattar vad jag menar.. oj oj...jag ser redan framför mig hur vissa ska vara på just denna mening...
Det är inte direkt så att jag går runt och är grinig för att jag inte gillar kents ljud lika mkt som innan, utan alla de fantastiska låtarna som betyder mkt för mig finns ju kvar och kommer alltid vara som små fina smycken jag kommer att ta väl hand om hela livet. Och det finns nya låtar som jag också gillar mkt, t.ex. "ingen kunde röra oss", "ett år utan sommar", dessa är fantastiska och jag ryser av hur låtarna låter alltifrån instrument till röst.
Jag tycker verkligen heller inte att kent ska låta som på verkligen, isola eller som på dojd hela tiden, verkligen inte, det är bra att de går vidare, men jag tilltalas mer av t.ex. "det kanske kommer en förändring" eller "ett år utan sommar" än flera av de andra låtarna.
Och min jämförelse med tjejer tyckte jag själv var ganska bra faktiskt om jag får säga det själv...vissa tjejer faller man för, vissa inte...och då menar jag inte utseendemässigt, utan vilka man blir kär i. Vissa tjejer blir man så kär i så att man beter som en nervös idiot framför dom och vissa andra tjejer som också kanske ser bra ut känner man ingenting för. Så är det även med låtar, vissa låtar greppar tag om hjärtat om en och verkligen trycker till så att man blir helt medveslös, vissa andra låtar känner man ingenting för och ibland kan man inte förklara riktigt varför.
Jaja, långt inlägg, nu ska iaf inte jag diskutera detta något mer utan diskutera kents nya album som jag hoppas blir bra! Och nu kan väl alla bara vara snälla mot varandra och försöka förstå varandra istället för att vara dryga och missförstå allt?
Och även om jag inte riktigt delar alla dina åsikter J.Berg så kommer du alltid att vara en av mina största förebilder, du har fått mig att börja spela gitarr och att förstå vad bra musik är för något och att verkligen lyssna på texter och klanger och melodier. Så puss på dig Jocke och puss på alla er andra också! Nu ska jag dricka vidare på mitt bubbelvin som var alldeles för dyrt som dessutom börjar bli varmt nu och lyssna på Happiness - apologies som förövrigt är förjävla bra. Gråten är nära i den videon, otroligt vacker!
"Det är svårt att kontrollera studsar, det kan man inte ens göra i verkliga livet."
Göran Zachrisson
För min egen del handlar det om att jag gillar kent mer när det låter som traditionella trummor och traditionella gitarrer, jag tror alla fattar vad jag menar utan att missförstå. Sen om de ljuden är gjorda på dator eller gitarrer spelar faktiskt ingen roll så länge det låter bra, men jag tycker inte soundet låter bra på en del av de senaste skivorna, oavsett om det är inspelat med 89 telecasters eller på datorn.
"Det är svårt att kontrollera studsar, det kan man inte ens göra i verkliga livet."
Göran Zachrisson
http://www.filipochfredrik.com/podca...hakan/id/4889/
Podcast intervju med Håkan av Filip och Fredrik med tanke på elektronisk musik....lyssna vid 59 min. Haha, ta nu detta lite lugnt vad han nu menar osv.
Förövrigt en otrolig rolig intervju, speciellt när Håkan berättar om sin matlagning och diggilo diggiley!
"Det är svårt att kontrollera studsar, det kan man inte ens göra i verkliga livet."
Göran Zachrisson
Nu är det viss skillnad mellan att rata all musik med gitarr (eller pling plong-sound) och att föredra vissa Kentskivor framför andra. Jag älskar soundet på H&S och många B-sidor, men tycker att en elektrolåt som Ensammast i Sverige är bland det bästa bandet gjort. Bra låtar gillar man oavsett sound, även om man t.ex. har en förkärlek till B-sidekänsla framför de klämmiga hitsen.
Vet förresten inte om jag tycker låttitlarna på Tigerdrottningen är så kentiga. De känns rätt mjuka (/kvinnliga), vilket jag gillar desto mer.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\