Först: crapper, du skrev typ nåt om att det är upp till varje elev att, så länge man inte är mobbad, visa framfötterna. Eleverna i fråga är inte mobbade, men för den sakens skull har man inte status i en grupp. De som är starkast och självsäkrast framhäver sig själva, de som är lite försiktigare och inte hävdade sig från första början måste kämpa betydligt mer. Du kanske inte har erfarenhet av att komma med förslag och direkt få höra ett neeeeeej från hela gruppen, medan en av de med "hög status" kan komma med idéer som "vi kan ha nakendräkt, ja!" och få diskutera det i en kvart innan de inser att det inte var så klokt. (Läs det Oskar skrev och det jag svarar på hans inlägg om du är intresserad av ett mer utvecklat svar..)
Har aldrig sett det så, det är väldigt sant. Alla sammanhang där några känner sig mindre värda eller mindre betydelsefulla bygger på att de är ihopbuntade av någon annan. Men jag undrar om det alltid är möjligt att skapa sig en egen grupp så att säga.. I så fall måste enromt mycket förändras i hela samhället. Det är en jättebra idé men är det möjligt, måste man inte ha lite tillfälliga, andra lösningar? Hur gör man t ex om en grupp kan samarbeta jättebra på ett område men inte alls på ett annat? Hur ska t ex skolan utformas - i den klassen jag nämde (eller vad fan, det är rätt uppenbart att det är min egen klass det handlar om..) har eleverna valt musik som inriktning och ändå har de så vitt skilda åsikter om ett musikprojekt. Inte ens två personer kan hålla med varandra om precis allt, måste man då forma nya grupperingar inför varje uppgift? Byta skola t o m? Och vad händer då med allt man lär sig om sig själv när man kompromissar? Jag har svårt att föreställa mig en värld där alla kan få som de vill hela tiden. Om en snubbe bestämmer sig för att starta en jättefabrik och en annan för att motverka miljöförstöring - vem bestämmer då var en enas frihet börjar och den andras tar vid?Ursprungligen postat av Oskar
Jag förstår verkligen vad du menar, men bygger inte detta trots allt på någon form av ideal? Där alla människor accepterar att de inte får inskränka någon annans frihet. Jag kan inte låta bli att ändå tro att viss fördelningspolitik är den bästa lösningen. Som sundance_joel skrev: pengar ÄR en maktfaktor. Så länge det finns människor som vill ha makt (och det ligger väldigt djupt rotat i oss skulle jag vilja påstå) kommer individens frihet bero på pengar och förmågan att hävda sig. Den som har möjligheten kommer att utnyttja människor. Hur skulle det liberala samhället kontrollera och styra detta? Bara såna ord, som styra, går väl emot frihetstänkandet? Att förmågan att orka kämpa inte skulle bero på saker som uppväxt håller jag inte med om, ingen annan gång är man så formbar som man är som barn. Om alla föddes fattiga - okej. Men om vi säger att utbildning ska finansieras av individen, då har de som kan få stöd av familjen en mycket stor fördel. Jag menar att det alltså inte blir med lika förutsättningar man är fri. Valen begränsas olika mycket beroende på ens ursprung. Skulle detta gå att förändra på något sätt?
Jag menar tvärtom, att man har rätt till överlevnad. Jag vet inte vad jag bygger det på egentligen, men som jag ser det har jag ingen rätt att sätta min egen överlevnad före någon annans. Så fort man gör något sånt sätter man högre värde på ett liv än ett annat. Vem är jag att bestämma att just jag ska överleva?
Skulle du bry dig? Och skulle du vilja ha chansen att få hjälp?
Tror du alltså inte att man kan sätta någon annans värde före sitt eget?
Jag tycker om att du förespråkar intellektet och människors förmåga att, och rätt till frihet att, välja. Men jag har ibland känslan av att jag själv inte KAN avgöra vad som är mest betydelsefullt för mig och att man kan må bättre av att ignorera sina egna behov och sätta andras framför. Främst när man känner sig osäker på sin egen väg kanske..
Om alla ska få värdera utifrån sig själva, hur ska då priser sättas, hur ska då en marknad över huvud taget fungera?
Det största problemet för mig är inte vilken ideologi som tilltalar mig mest, utan hur de i praktiken skulle fungera med tanke på vilka grundvärderingar och olikheter som redan finns i samhället och att vårt system med partier innebär så otroligt många kompromisser. Jag undrar då, har du en bättre idé för hur samhället skulle vara uppbyggt? Får individen frihet utan att friheten kontrolleras?
Svara med citat