Jag tror att min argumentation kommer koka ned till följande slutsats:
När man säger sig förespråka alla människors rätt till överlevnad - alltså rätten att konsumera de värden som anses nödvändiga för att människan ska kunna överleva (sjukvård, mat, kläder, husrum osv) - oavsett hur varje enskild individ agerar i sitt eget liv, så bygger man sin ståndpunkt på en självmotsägelse. Överlevnad är nämligen inte något automatiskt eller naturgivet, utan kommer av att enskilda individer använder sina egna intellekt till att skapa konsumtionsvärden som främjar överlevnad genom medvetna rationella val. Ställd inför en given situation måste människan välja, och valet att överleva är inte instinktivt: människan kan välja att avsluta sitt eget liv genom aktiva handlingar, eller genom att helt enkelt avstå från sådana. Sådant är det basala "fria valet": handla eller låt bli. Hon kommer inte överleva genom slumpen eller önskan eller förhoppningen om att överleva, utan bara genom att välja och utföra de rationella handlingar som främjar hennes liv och överlevnad. Verktyget för dessa val är den egna hjärnan, det egna intellektet som tolkar och bemästrar förutsättningarna som sätts av en objektiv verklighet. Även den som inte agerar själv är beroende av att någon annan gör det, så mänskligheten som helhet bygger sin överlevnad på att någon eller några med hjälp av det egna intellektet utför rationella handlingar och skapar konsumtionsvärden. Att säga att även den som inte gör det, oavsett anledning, har rätt till överlevnad - alltså rätten till konsumtion av nödvändiga värden - är att säga att den som skapar överlevnad genom aktiva rationella val och handlingar har en skyldighet att låta resultatet (konsumtionsvärdena) av dessa gynna den som inte utfört dem. De handlingar som skapar förutsättningar för överlevnad är alltså en skuld gentemot de handlingar som inte gör det, och den som utför dem har en skyldighet gentemot de som inte gör det. Den som agerar för att skapa överlevnad måste offra resultatet av sina handlingar och därmed sin egen överlevnad, för att den som inte själv skapar överlevnad ska kunna överleva. Hur går detta ihop? Överlevnad bygger på rationella val och det aktiva skapandet av värden, och rätten till överlevnad oavsett handlingar bygger på att den som skapar överlevnad måste offra den för sin egen räkning och en annans förmån. Däri ligger självmotsägelsen: förespråkandet av överlevnad, men skyldigheten att som skapare av livsnödvändiga värden offra sin egen konsumtion av dessa - och alltså sin egen överlevnad - för den som inte överlever själv.
Den enda moraliska rättighet alla människor kan antas ha och dela jämlikt är rätten till livet, alltså rätten att slippa få sitt liv taget ifrån sig. Med en sådan rätt ställs alla individer oberoende och rättvist inför samma situation: handla i enlighet med den rationalitet som krävs för att bemästra de förutsättningar som ges av en objektiv icke förhandlingsbar verklighet, och du överlever. Varje annan rättighet kräver att en människas överlevnad bekostar en annans, och framför allt att de handlingar som skapar överlevnad gynnar den som inte utfört dem på bekostnad av den som gjorde det. Rätten till överlevnad oavsett handlingar innebär att skapandet av överlevnad i sig är en skuld, samt att överlevnaden måste offras för livets skull, och bygger alltså på en självmotsägelse.
Några invändningar?
Svara med citat
Ursprungligen postat av Oskar
