Och igen, socialism är inte synonymt med planekonomi lika lite som liberalism är synonymt med den fria marknaden. Det är ideologier som angriper problem från olika håll på på olika sätt, det är dumt att generalisera på det där sättet. Särskilt om man (som du själv) kallar sig något och tycker saker som inte ens delas av de flesta andra som kallar sig samma sak.Ursprungligen postat av Oskar
Men dom där uppgifterna om Chile säger väl absolut ingenting om hur vanligt folk hade det? Eller om alla brott mot mänskligheten som Pinochet begick, bl.a. för att hålla nere politisk opposition? Vad är "level of economic freedom" för nånting?
Om du vill kalla dig socialist så fine, men tror du på den fria marknaden (alltså inte dagens blandekonomi och inte planekonomi) så är du liberal.
Nej, jag bara konstaterar att Chile idag är ett vålmående land tack vare de marknadsliberala reformerna som började införas under Pinochets tid, samt att han själv faktiskt avsattes demokratiskt. Vad level of economic freedom är kan du läsa på länken jag skickade.
http://foto.stilren.se - portfolio
Eller anarkist dåra. Och alla anarkister är socialister. Jag kan ju lika gärna säga att du är anarkist i så fall, det blir ju bara fånigt att hålla på så. Något som är helt klart är att de flesta som kallar sig liberaler inte ställer upp på dina idéer, medan de flesta som kallar sig anarkister antagligen skulle ställa upp på mina idéer.
Om du menar att landet är välmående för att de har hög "level of economic freedom" beyder det ju egentligen ingenting, med tanke på den definitionen av begreppet. Ett land skulle kunna ha tio rika personer och miljontals uteliggare och ändå ha hög "level of economic freedom" bara för att det finns lagar som skyddar egendom. Det stämmer nog inte överens med vad de flesta skulle kalla ett välmående land.
Jag kan t.ex. konstatera att Chile har högre "level of economic freedom" än Sverige, men jag skulle tveka på att den chilenska befolkningen generellt sett är mer välmående än den svenska.
Men släpp det där med vem som ställer upp på vilka idéer. Att en viss mängd människor tror på något betyder inte att det är sant.
Ja, men så ser inte korrelationen ut. Här är en liten sak jag skrivit i ämnet:Om du menar att landet är välmående för att de har hög "level of economic freedom" beyder det ju egentligen ingenting, med tanke på den definitionen av begreppet. Ett land skulle kunna ha tio rika personer och miljontals uteliggare och ändå ha hög "level of economic freedom" bara för att det finns lagar som skyddar egendom. Det stämmer nog inte överens med vad de flesta skulle kalla ett välmående land.
Nationalekonomisk forskning är bara liberal propaganda som syftar till att företagen ska ges mer makt på folkets bekostnad. Godnattsagorna om frihandel och marknadsekonomi är helt felaktiga, det finns inga kopplingar mellan exempelvis ekonomisk frihet och tillväxt eller välfärd. Alla länder borde istället satsa på självförsörjning för att demokratisera produktionen.
Så kan det fortfarande heta, snart 20 år efter kommunismens sammanbrott och trots 150 år av pågående globalisering och industrialisering på olika platser på jorden.
Jag tänker inte ägna mig åt teorierna bakom dagens nationalekonomiska forskning, istället ämnar jag presentera diverse kalla fakta i form av empirisk statistik.
- Kopplingen mellan BNP/capita och ekonomisk frihet i olika exempelländer.
Kommentar: ”ekonomisk frihet” bedöms efter ett antal faktorer, exempelvis hur lätt det är att starta ett företag, handelshinder, skatter, korruption, statliga interventioner i ekonomin, inflation, hinder mot utländska investeringar, arbetsmarknadsregleringar och skydd för privata äganderätter.
”Doing business”-indexet tittar närmare på de processer som krävs för att få starta privata företag, hur många dagar det tar, vad det kostar, hur många steg man måste ge igenom för att registrera egendom, regleringar av anställningar, skydd för investerare, möjligheter till lån och handel över gränser, osv.
”Human development” är FN:s sätt att mäta ”välstånd”, och baseras på tex medellivslängd, spädbarnsdödlighet, läskunnighet, undernäring och deltagande i grundläggande undervisning.
Toppen:
* Luxemburg:
Placering efter BNP/capita (av 181): 1
Placering efter ekonomisk frihet (av 157): 8
Placering efter ”doing business” (av 175): ej rankat
Placering efter ”Human development” (av 177): 15
* Norge:
Placering efter BNP/capita: 2
Placering efter ekonomisk frihet: 30
Placering efter ”doing business”: 9
Placering efter ”Human development”: 1
* USA:
Placering efter BNP/capita: 3
Placering efter ekonomisk frihet: 4
Placering efter ”doing business”: 3
Placering efter ”Human development”: 8
* Irland:
Placering efter BNP/capita: 4
Placering efter ekonomisk frihet: 7
Placering efter ”doing business”: 10
Placering efter ”Human development”: 10
*Island:
Placering efter BNP/capita: 5
Placering efter ekonomisk frihet: 15
Placering efter ”doing business”: 12
Placering efter ”Human development”: 7
* Danmark:
Placering efter BNP/capita: 6
Placering efter ekonomisk frihet: 13
Placering efter ”doing business”: 7
Placering efter ”Human development”: 17
* Kanada:
Placering efter BNP/capita: 7
Placering efter ekonomisk frihet: 10
Placering efter ”doing business”: 4
Placering efter ”Human development”: 4
* Hongkong:
Placering efter BNP/capita: 8
Placering efter ekonomisk frihet: 1
Placering efter ”doing business”: 5
Placering efter ”Human development”: 23
* Österrike:
Placering efter BNP/capita: 9
Placering efter ekonomisk frihet: 25
Placering efter ”doing business”: 30
Placering efter ”Human development”: 14
* Schweiz:
Placering efter BNP/capita: 10
Placering efter ekonomisk frihet: 9
Placering efter ”doing business”: 15
Placering efter ”Human development”: 11
Botten:
* Malawi:
Placering efter BNP/capita (av 181): 181
Placering efter ekonomisk frihet (av 157): 106
Placering efter ”doing business”: 110
Placering efter ”Human development”: 165
* Tanzania:
Placering efter BNP/capita: 180
Placering efter ekonomisk frihet: 103
Placering efter ”doing business”: 142
Placering efter ”Human development”: 162
* Guinea-Bissau:
Placering efter BNP/capita: 179
Placering efter ekonomisk frihet: 148
Placering efter ”doing business”: 157
Placering efter ”Human development”: 172
* Burundi:
Placering efter BNP/capita: 178
Placering efter ekonomisk frihet: 146
Placering efter ”doing business”: 166
Placering efter ”Human development”: 173
*Yemen:
Placering efter BNP/capita: 177
Placering efter ekonomisk frihet: 122
Placering efter ”doing business”: 98
Placering efter ”Human development”: 149
* Congo:
Placering efter BNP/capita: 176
Placering efter ekonomisk frihet: 151
Placering efter ”doing business”: 175
Placering efter ”Human development”: 168
* Etiopien:
Placering efter BNP/capita: 175
Placering efter ekonomisk frihet: 116
Placering efter ”doing business”: 97
Placering efter ”Human development”: 170
* Niger:
Placering efter BNP/capita: 173
Placering efter ekonomisk frihet: 124
Placering efter ”doing business”: 160
Placering efter ”Human development”: 176
* Sierra Leone:
Placering efter BNP/capita: 172
Placering efter ekonomisk frihet: 141
Placering efter ”doing business”: 168
Placering efter ”Human development”: 177
* Madagascar:
Placering efter BNP/capita: 171
Placering efter ekonomisk frihet: 65
Placering efter ”doing business”: 149
Placering efter ”Human development”: 150
Den liberala myten säger att länder med privat ekonomisk frihet och handel är rikare och mer välmående än andra. Den empiriska statistiken visar följande samband:
Av världens 20 fattigaste länder ligger 18 i Afrika, av de 20 minst liberala länderna i världen ligger 10 i Afrika. Övriga är exempelvis Burma, Kuba och Nordkorea som inte lämnar ut någon statistik över BNP.
Av de 50 länderna med minst ekonomisk frihet är 28 afrikanska, och de två som befinner sig bland de 50 mest liberala (34 och 38) ligger också på 52a respektive 60e plats över BNP/capita. Bara Sydafrika slår sig in mellan dessa vad gäller BNP/capita, och räknas också som 52a land i världen vad gäller ekonomisk frihet.
De 10 sämsta länderna enligt FN:s human development är samtliga afrikanska, varav alla sett till BNP/capita ligger bland de 20 sämsta i världen och 7 ligger bland de 10 sämsta på ”doing business”.
Av de 20 rikaste länderna i världen ligger 18 på 20-topplistan över human development, utanför ligger Hong Kong på plats 23 och Qatar på plats 47.
Av de 20 toppländerna över human development ligger 15 på 20-topplistan över ekonomisk frihet (samtliga på topp 30 förutom Frankrike) och 14 på topplistan över ”doing business” (Luxemburg rankades inte).
Några andra intressanta noteringar: Sverige ligger på plats 2 över human development, 19 sett till BNP/capita, 20 till ekonomisk frihet och 13 till doing business. Det som drar ned frihetssnittet är personskatter och statlig inblandning i ekonomin, faktorer som blev påtagliga under den period då BNP-tillväxten avstannade i förhållande till framför allt USA, nämligen från början av 1970-talet. Dock ska påpekas att den för välståndsskapandet viktigaste skatten, bolagsskatten, fortfarande är låg, 28%.
Nordkorea är världens kanske minst liberala land och också ett av de fattigaste. Kontrasten Sydkorea har valt en friare väg med plats 36 över ekonomisk frihet, 23 över doing business och därmed också 28 över human development och 34 över BNP/capita. Detta på bara 35 år, från ett utfattigt tillstånd i nivå med dagens Zambia.
Världens sämsta undersökta land vad gäller human development (Sierra Leone) är också världens 10e fattigaste. Där kostar det 1194% av medelinkomsten att starta ett företag (OECD-snitt 5.3%), det tar 235 dagar att registrera egendom (OECD-snitt 32 dagar) och man betalar 277% av vinsterna i skatt (OECD-snitt 47%).
Världens bästa undersökta land vad gäller human development (Norge) är också världens näst rikaste. Där kostar det 2.5% av medelinkomsten att starta ett företag (OECD-snitt 5.3%), det tar 1 dag att registrera egendom (OECD-snitt 32 dagar) och man betalar 46% av vinsterna i skatt (OECD-snitt 47%).
Världens sämsta undersökta land vad gäller doing business (Congo) är också världens 6e fattigaste. Där kostar det 481% av medelinkomsten att starta ett företag, det tar 57 dagar att registrera egendom och man betalar 235% av vinsterna i skatt.
Världens bästa undersökta land vad gäller doing business (Singapore) är också världens 22a rikaste (också från en låg nivå på ca 35 år). Där kostar det 0.8% av medelinkomsten att starta ett företag, det tar 9 dagar att registrera egendom och man betalar 29% av vinsterna i skatt.
Den fd Sovjetrepublik som liberaliserat mest, Estland, ligger på 12e plats över ekonomisk frihet, 17e över doing business, 43e över BNP/capita och 36e över human development. Detta från en låg nivå på ca 15 år.
Ryssland ligger på 120e plats över ekonomisk frihet, 96e över doing business, 62a över BNP/capita (Estlands är 50% högre) och 57a över human development.
Vad kan man dra för slutsatser av allt detta? Att de länder som låter marknadskrafterna härja fritt också får dras med utbredd fattigdom och misär, samt att de som skyddar sig från företagen med statliga hinder i form av tullar, skatter och byråkratiska hinder får en rikare och mer välmående befolkning? Att det är självförsörjning och protektionism som skapar välstånd medan frihandel leder till elände? Att ju svårare det är att starta privata företag, och ju mer dessa hindras, desto rikare bli landet?
Jag låter dig avgöra, siffrorna talar för sig själva.
Källor:
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of...PP)_per_capita
http://www.doingbusiness.org/EconomyRankings/
http://hdr.undp.org/reports/global/2.../hdr04_HDI.pdf
http://www.heritage.org/research/fea.../countries.cfm
Sverige har också varit liberalt och företagsvänligt under en längre tid än Chile. Detta är ännu en sån sak som socialister inte (vill?) förstå: bara för att man privatiserar ett företag betyder det inte att alla människor i landet nästa dag kommer bli svinrika och välmående. Det är en lång process, en invecklad process, och det finns inga genvägar. Ett helt och hållet marknadsliberalt samhälle kan i princip leda till svältdöd om alla människor inom det väljer att inte jobba. Systemet är bara ramverket, det är medborgarna som själva måste skapa rikedom, och där misstar sig socialister igen: de tror på det välståndsbringande Systemet, en praktisk omöjlighet.
http://foto.stilren.se - portfolio
Nej, jag ska försöka släppa det. Men om man nu pratar om ett visst begrepp, som "liberalism", så måste man ju erkänna att begreppet delvis får sin innebörd utifrån vilka som använder sig av begreppet. Det är inte skrivet i sten vad det betyder, det kan förändras. Du är en av få som håller fast vid ordets mest konsekventa betydelse.
Allende valdes demokratiskt och avsattes brutalt av Pinochet. Min poäng var att belägga att även liberaler använder våld - och då ingår syftet med Pinochets maktövertagande så klart i min definition av liberalism. USA hjälpte Pinochet 11 september 1973 för att de ansåg Allende för oliberal=socialistisk.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Ah Sydkorea! Detta omåttligt härliga land. Världens 13e största ekonomi. Världens mest liberala ISP land?! Regeringen prioriterar hög hastighet åt alla och uppmuntrar konkurens mellan olika leverantörer. Och deras kultur också. IT-café runt varje hörn. Proffessionella Starcraft matcher live i TV (på två kanaler som enbart sänder e-sport). Där har vi något för Sverige att ta efter. Marknadsekonomi is the way to go
Arbetsmarknadskonflikter som heter duga också.Ah Sydkorea! Detta omåttligt härliga land. Världens 13e största ekonomi. Världens mest liberala ISP land?! Regeringen prioriterar hög hastighet åt alla och uppmuntrar konkurens mellan olika leverantörer. Och deras kultur också. IT-café runt varje hörn. Proffessionella Starcraft matcher live i TV (på två kanaler som enbart sänder e-sport). Där har vi något för Sverige att ta efter. Marknadsekonomi is the way to go
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Det kan jag tro...
Och min poäng är att Pinochet inte var "liberal", han tvingades till reformerna för att Chile var på väg mot ruinens brant. USA ville främst skydda sina tillgångar (Obs: staten ville), de hade inget specifikt intresse av att införa en fri marknad. Det har väldigt få stater.
http://foto.stilren.se - portfolio
De liberala reformerna som Pinochet sedan införde blev i vilket fall möjliga genom ett våldsamt maktövertagande - precis som Kubas vändning mot kommunismen efter revolutionen där. Jag kan tänka mig att Chile hade varit ett lyckligare - och mer enat - land idag om inte en militär diktatur hade kommit emellan två demokratiska (och inte helt osocialistiska) perioder.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Oerhört långsökt, men visst. Å andra sidan är det först och främst inget bevis för att liberalismen är våldsam till sin natur, och dessutom fortsatte reformerna även under de 20 år av demokrati som följde (och fortfarande råder).
http://foto.stilren.se - portfolio
Efter Pinochets maktövertagande var det väl främst amerikanska ekonomer som "hjälpte" honom att ställa om Chiles ekonomi. De menade att ekonomins naturlagar skulle fixa Chiles ekonomi om bara Pinochet satte stopp för statens inblandning i så stor utsträckning som möjligt, men de hade fel. År 1974 hade Chile världens högsta inflation, och då hade Pinochet redan genomfört flera radikala förändringar. Arbetslösheten slog rekord och hungern spred sig. Receptet för att få ekonomin på fötter var ett misslyckande och nyliberalerna skyllde naturligtvis på att den förda politiken inte varit tillräckligt radikal.
År 1975 gjorde man så ännu ett försök att avveckla välfärdsstaten, man försämrade sjukvården och skolan och drog ned offentliga utgifter med 30%. Återigen ökade arbetslösheten och gick upp till den historiskt höga nivån 20% fram till 1983 (i relation till 2% under Allende). Friedman och andra trodde att det bara skulle vara i några månader, men det fortsatte i flera år. Till och med socialföräkringssystemet privatiserades. Under Pinochets tid vid makten gick över 70% av en vanlig familjs inkomst åt till att köpa bröd. Under Allende räckte det med 17% för både bröd, mjölk och biljetter till kollektivtrafiken. Det säger väl sig självt att det var katastrofalt för befolkningen.
Det var först i mitten av 80-talet som Chiles ekonomi vände uppåt igen, alltså ett decennium efter att förändringarna genomfördes. Anledningen var delvis att ekonomin var fullständigt körd i botten och arbetslösheten ökat till över 30%. Dessutom hade liberalerna som avreglerat den chilenska ekonomin satt landet i en enorm skuld. I en sådan kris blev Pinochet tvungen att förstatliga flera av företagen, samma typ av politik som Allende fört. Bland annat förstatliga man ett chilenskt gruvbolag som på egen hand stod för 83% av Chiles exportintäkter, och det var antagligen det enda som räddade Chile från ett totalt sammanbrott.
Händelserna i Chile är bara ett exempel på den extrema korporativism med fascistiska förtecken som behövdes för att inför en politik som ingen vill ha förutom en mycket liten rik minoritet. Visst kan man tycka att det är en bra ekonomisk modell, men kom inte och säg att det var bra för folket i Chile.
Behörigheter för att posta
Svara med citat