Jag kan hålla med om att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden av dylika aningen irriterande skäl (jag sitter själv där utan att ta bidrag/A-kassa), men jag ser inte vad just det har med borglig politik att göra. Det är tydligen lätt hänt att störa sig på samhällsfenomen och sedan skylla dem på politikerna.
Mer relevant är det i så fall att beklaga sig över borgarna då det gäller bristande ekonomiskt stöd till sjuka/arbetslösa. Här har jag svårt att bedöma om ersättningsnivåerna är rimliga eftersom jag inte har koll på de exakta siffrorna. Den enda jag kan säga är att förändringar, både ökningar och minskningar, kan vara befogade, beroende på vad utgångsersättningen är.
Visst vore det trevligt om politikerna kunde göra mer för att minska arbetslöshet/utanförskap. Personligen föredrar jag grepp som arbetsdelning/arbetstidsförkortning, sänkta kostnader för att anställa, mer rörlighet på arbetsmarknaden, ekonomisk lättnad för de som försöker starta nya företag med goda ekologiska avsikter mm. Men inte nödvändigtvis mer arbete totalt sett. Jag skulle t.ex. uppskatta mer konkurrens inom statlig regi, dvs. att de bästa lösningarna utses i objektiva tävlingar och att alla statliga verks som förlorar tävlingen (och är att betrakta som överflödiga) läggs ned. Det finns säkert många jobb man skulle kunna ta bort och skära ned på. Allt arbete är inte nödvändigtvis den sanna vägen till gemenskap och mening med livet. Snarare bör man arbeta med sådant som verkligen är viktigt och leder till ett bättre samhälle. Nu blev jag väl en blandning av blått och Rött ...
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Det som jag tycker är intressant är att borgarna för "arbetslinjen" som betyder att alla som vill arbeta ska få arbeta. Och det innebär att man samtidigt reducerar alla som inte har jobb (11 % av sveriges befolkning) till parasiter.
Sen om man ser på det lite mer ideologiskt så kommer de aldrig finnas full sysselsättning med borgerlig politik. Monetarismen (det kapitalistiska systemet) kräver minst 4 % arbetslöshet för att ekonomin ska fungera. Vad säger det om frihet egentligen när man tvingar en stor del av befolkningen att vara arbetslös?
Håller med dig helt om att arbetsdelning är ett bra sätt att minska arbetslöshet i kristider. Men däremot är det viktigt att vi har trygghet på arbetsmarknaden så man vet att man kan försörja sin familj nästa månad.
Fast om man pratar politik så brukar de flesta med "tvång" inte mena att man hindras från att tvinga andra människor till saker. Att staten hindrar mig från att döda mig är inte tvång i det perspektivet. Men jag förstår såklart hur du menar. Fortfarande nyfiken på vad Jonna tycker att socialism är för nånting.
Jag förespråkar ett samhälle där alla människor är fria. Då menar jag frihet för individen att förverkliga sig själv, frihet att kunna få en trygg skola och sjukvård, frihet att kunna ha inflytande över sin situation i arbetet och på fritiden.
Jag är inte för det liberala tvångssamhället där ett fåtal individer har friheten att suga ut den stora massan.
Liberalismen bygger ju på att man förtjänar något bara för att man kan få det, socialismen tycker att man förtjänar något för att man finns till.
Sláinte Mhath!
What? Vad ger dig rätten att sätta en pistol mot min farsas tinning bara för att han inte kan få ett jobb i moderaternas Sverige?
Det är väl i kapitalismen som människan ses som ett verktyg som man bara kan slita och slänga hur man vill. Alla som kan har rätt till arbete, så enkelt är det.
för att annars bildas "klassamhället" ganska automatiskt eftersom alla människor har olika förmågor och därför inte har samma möjligheter att tjäna fett med pengar
och skulle alla mot förmodan vilja dela lika med varandra så är det ju inte socialism för det
pengar fördelas efter "behov" och efter vissa människors syn på vad som är "rättvist", med tvång ja, där med inte sagt allt tvång i hela världen är förknippat med socialism såklart.