
Ursprungligen postat av
Oskar
Det är ganska enkelt. Du har inte rätt till saker och ting för att du behöver dem, du har rättigheter för att du behöver dem. Dessa rättigheter är naturliga, vilket innebär att de inte är något mänskligt påfund som kan delas ut på nåder eller tas tillbaka. Grunden i den objektivistiska filosofin är förnuftet, människans förmåga till och behov av att tänka och agera i enlighet med vad som är rationellt. Äganderätt är något som följer politiskt av dessa grunder, och bygger helt enkelt på antagandet att om du skapar något så behöver du få behålla det, annars gör det ingen nytta för dig. Att naturresurser existerar beror inte på dig eller ditt arbete, det är först när du använder dem som de har ett värde för dig. Att bruka mark innebär att du utnyttjar de resurser som finns, och det är brukandet som ger dig rätten att behålla frukten av vad du skapar. När du skapar det har du rätten till det, inte för att du behöver just det, utan för att du behöver skapa det. Däri ligger den subtila men viktiga skillnaden: att du behöver det jag skapar med mitt förnuft och arbete ger dig inte rätt till det. Rätten till det äger jag som en följd av att jag har skapat det. Rätten till naturresurser kan inte heller claimas av vem som helst som anser sig behöva dem, bara av den som brukar dem, som ett oljefält eller ett potatisland. Om jag brukar ett potatisland och sen struntar i det, har du då rätt till det istället? Nej, för ägandet kan inte bara upphävas, men jag förstår inte varför det skulle vara ett problem. Tror du att världen till slut skulle vara full av obrukade naturresurser som du "behöver" för att överleva men som någon annan äger och därmed har rätt till? Varför skulle det hända?